Donetsk integreras målmedvetet med Ryssland
Det ryska inflytandet blir allt tydligare på gatorna i Donetsk. Rubeln är i dag betalningsmedel, pensioner och mediciner betalas i praktiken av Ryssland och de ryska varorna i butikerna blir allt fler.
"Flygplats" står det i stora, glänsande plåtbokstäver som är alldeles fulla av kulhål. På avstånd anas konturerna av flygplatsen, en gång Ukrainas modernaste som byggdes inför fotbolls-EM 2012. Nu är den totalförstörd, en krigstrofé som inte går att använda till något.
- Kriget i östra Ukraina har pågått sedan april 2014. Antalet dödsoffer är vid det här laget 6 454. Över 763 000 personer har flytt utomlands, mer än 625 000 till Ryssland.
- De så kallade separatisterna säger sig ha grundat två nya självständiga länder: Donetsk- och Luhanskrepubliken (DNR och LNR).
- Fram till augusti 2014 var större delen av deras ledare ryska medborgare och de byttes ständigt ut. Därefter lanserades Aleksandr Zachartjenko, som är född i Donetsk, till Donetskrepublikens nya president. Han valdes till president i november 2014, i val som inte godkändes av det internationella samfundet.
-
Zachartjenko är den ledare som tydligast har lyfts fram bland separatistgardet som en folkets man.
På senare tid har ledarna i DNR och LNR slutat tala om en gemensam stat vid namn Novorossija. - Tidigare var deras uttalade mål att förena sig med Ryssland. Nu talas det mer om autonomi, vilket eventuellt är ett resultat av signaler från Kreml.
- Sedan september 2014 är det så kallade Minskavtalet i kraft, som bland annat stipulerar att bägge sidor ska dra bort tunga vapen ur området.
- Separatisterna har brutit mot avtalet upprepade gånger och dess tillskyndare Heidi Tagliavani har avgått från sin post som OSSE:s representant i förhandlingarna.
Tre kilometer längre bort har ukrainska trupper grävt ner sig. Eldväxling mellan dem och separatisterna som kontrollerar flygplatsen pågår så gott som dagligen. Ett slags lättjefyllt, slentrianmässigt skjutande som mest verkar ha syftet att påminna fienden om ens existens.
Det smäller till och vi duckar instinktivt. Utgående eld från separatisternas positioner. Det betyder att de ukrainska positionerna snart kommer att svara. Vi lämnar platsen.
När vi har kört hundra meter passerar vi Svetlana Larina och Aleksej Tjernitsov. Larina bor i det här området och kan vittna om hur lite eldupphöravtalet i Minsk respekteras.
– De skjuter på varandra varenda dag! I går när jag kom hem var jag så rädd att jag skakade. Jag och min man har ändå valt att bo kvar. Många grannar har lämnat sina hus men återvänder regelbundet för att se till sina trädgårdar, säger Larina.
Höjda priser
Trädgårdarna har blivit en livlina för Donetskborna. Livsmedelspriserna har skjutit i höjden, bland annat på grund nya begränsningar som Ukraina har infört. Till de separatistkontrollerade områdena får man nu för tiden bara föra in 50 kilo livsmedel per person, 5 liter öl och 1 liter vodka. Resultatet är att butikerna i Donetsk fylls med ryska varor och att priserna anges i både rubel och grivna.
– Det är dyrt att föra in varor från Ukraina eftersom man ofta är tvungen att betala mutor vid vägspärrarna. Jag säljer varor både från Ukraina och från Ryssland, beroende på vad partihandlarna har att erbjuda, säger Oleh Chizjnjak som är torgförsäljare i Oktjabrskoje-kvarteren i Donetsk.
Jag träffar honom under en paus i eldgivningen på torget i Oktjabrskoje-kvarteren, som ligger i närheten av den förstörda flygplatsen. Här skjuts det nästan dagligen. Överallt på marken ligger förvridna granatskärvor och glassplitter efter utblåsta fönster. Torget brann nyligen efter en granatattack och alla Chizjnjaks investeringar med moderna kylanläggningar är förstörda.
Vägrar lämna sitt hem
Ett stenkast härifrån ligger hans tvåa som han vägrar lämna, trots att huset upprepade gånger har utsatts för granatanfall. Dörren har blivit konkav på grund av de ständiga tryckvågorna från granatanfall, och köksfönstren har blåsts ut.
Frågan som sysselsätter många kommentatorer i väst, nämligen vem som skjuter på vem, är för Oleh Chizjnjak egal. Han anser att svaret är uppenbart.
– Separatisterna skjuter på de ukrainskkontrollerade delarna. Ukrainska armén skjuter på oss. Så är det i krig. Självklart hamnar civila på bägge sidor i skottlinjen. De slåss ju om städer så hur ska de kunna undvika att skjuta på oss?.
– Konflikten fortsätter därför att bägge ledarna tjänar pengar på konflikten. Både Porosjenko och Zachartjenko. Den saken är solklar, säger en annan person på torget som vill vara anonym.
Tilltagande ryskt inflytande
Inom Donetsk blir det ryska inflytandet allt tydligare. En ny butikskedja vid namn "Den första republikanska stormarknaden" har öppnat. Dess symbol är det ryska statsvapnet dubbelörnen. Sedan maj månad betalas alla pensioner, socialbidrag och statsanställdas löner ut i rubel; ett av många tecken på att det i praktiken är Ryssland som håller separatistväldet under armarna, dels genom militärt bistånd, dels genom att finansiera de samhällstjänster som Ukraina avsade sig ansvaret för i oktober.
Också diplomen som universiteten i Donetsk utfärdar är nu automatiskt gångbara i Ryssland. Viktorija Karpova (20), som håller på att avsluta sina arkitekturstudier, är nöjd.
– Då har jag åtminstone möjlighet att leta efter jobb i Ryssland. Enda sättet att få jobb här är via kontakter. Men jag hoppas att jag kan hitta arbete som arkitekt när återuppbyggnaden kommer i gång.
Huruvida Donetsk ska vara självständigt eller en autonomi är inte viktigt för henne. Det enda viktiga är att banden till Ukraina klipps av.
– Att vi skulle tillhöra Ukraina efter att deras armé har beskjutit oss i över ett år är helt uteslutet.
En fungerande stad
Gatorna i Donetsk är tomma och välputsade, rosenrabatterna prunkar. Bussar och spårvagnar går enligt tidtabell, sjukhusen tar emot patienter. Alla basfunktioner är på plats samtidigt som tiotusentals invånare har lämnat staden och skatteinkomsterna har rasat. Separatistmyndigheterna samlar visserligen in skatter, ofta under vapenhot, men de kan rimligen inte räcka för att hålla i gång en av Ukrainas största städer.
– Jag vet inte vem det är som egentligen betalar min lön. Formellt är det DNR, säger en förskolelärare som vill vara anonym.
Chefsläkaren Emil Fistal på centralsjukhuset i Donetsk säger att sjukhuset just nu är välutrustat.
– Tack vare de ryska hjälpsändningarna har vi ironiskt nog mer mediciner än före kriget.
Ur Kievs synvinkel är det självklart att man inte vill vara med och finansiera separatistväldet. Men Fistal anser att Kiev skjuter sig i foten.
– Nyligen satt en leverans med syrgas från Mariupol tre dagar fast i vägspärrarna. Vi kan inte operera utan syrgas och det slutade med att chauffören gjorde en omväg på 1 000 kilometer via Ryssland. Vad vinner man med det? Porosjenko säger ju att Donbass tillhör Ukraina, att vi är ett enat land. Då borde han handla därefter.
Besvärlig byråkrati
På daghem nummer 316 i centrala Donetsk säger förskoleläraren Galina Kvatj att klyftan gentemot det övriga Ukraina hela tiden ökar.
– Min dotter bor på den Ukrainskkontrollerade sidan. Jag kan inte resa dit utan propusk (passersedel) av ukrainska säkerhetstjänsten. I flera veckor har jag försökt utverka en från Mariupol eftersom jag vill åka och hälsa på henne på semestern. Men jag får bara nej. Det är synd och jag förstår inte vem som tjänar på det.
På daghem nummer 316 blåstes alla fönster ut i en granatattack i vintras. Ändå talar personalen inte om kriget med barnen. I stället försöker de enligt Galina Kvatj låtsas som om allt vore normalt.
– När vi hör artillerield eller granatnedslag säger vi till barnen att det är åskan. Men de svarar bara: "Det är inte åska. Det är babach."
"Babach" är lokal slang i Donetsk. Det betyder artillerield.