Iran kämpar för atomavtal
Med två veckor kvar på tidsfristen är det osäkert om USA och Iran kommer att kunna enas om kärnteknikinspektioner och slopade sanktioner.
Utgången är oviss eftersom frågan egentligen handlar om regionalpolitik, inte militära hot, menar en tidigare ambassadör i Iran.
Kärnteknikförhandlingarna är den enda vägen ur internationell isolering, till att kunna "anrika både uran och ekonomin" säger Irans president Hassan Rouhani i ett av en rad provinsframträdanden tänkta att möta inhemsk kritik om att han böjer knä för västmakterna.
Rouhani går en svår balansgång: i slutet av förra veckan avfärdade han amerikanska krav om att tillåta inspektioner "anytime, anywhere" (när som helst, var som helst). Den 30 juni ska ett avtal vara klart mellan Iran och P5+1-gruppen – Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien, USA och Tyskland.
"Stor oro"
Sedan 2012 är Irans energi- och finanssektorer föremål för sanktioner som svårt drabbat landets ekonomi. I april kom Iran och P5+1-gruppen överens om huvuddragen i ett avtal, som om det kommer till stånd kan bli historiskt för Mellanöstern. Men tolkningarna av överenskommelsen har sedan gått isär. Ryssland har uttryckt oro över att samtalen tappat fart medan Israel tvärtom anklagar väst för att "accelerera eftergifterna".
Steen Hohwü-Christensen, svensk ambassadör i Iran 2000–2003, hoppas att turbulensen mest är en del av förhandlingsspelet när slutdatumet nalkas. Han ser en fördel i att både Irans och USA:s ledare vill nå ett avtal, men varnar för intressen som kan vinna på fortsatt polarisering.
– Motståndarna till den här processen i Mellanöstern – framför allt Israel och Saudiarabien – ingen av dem tror på allvar att Iran vill skaffa kärnvapen. Men vad de är rädda för, det är ett nytt läge i regionen där USA pratar med Iran och där Iran får en politisk roll.
"Fruktan är politisk"
– Fruktan är politisk, inte militär, säger Hohwü-Christensen och tillägger att det officiella skälet för sanktionerna – att tvinga Iran till förhandlingsbordet – är "rent nys" eftersom Iran sedan 2003 varit villigt att förhandla.
Hans Blix, före detta chef för atomenergiorganet IAEA, instämmer.
– Sammantaget tycker jag man kan säga att Iran har gått oerhört långt i sina åtaganden att begränsa sitt kärnenergiprogram.
Blix förstår Teherans ovilja att öppna hemliga försvarsanläggningar och namnge nyckelforskare för intervjuer.
– Vi vet från Irakinspektionerna att det fanns gott om infiltrerande säkerhetsmänniskor bland inspektörerna. Och Iran har fått ett antal kärnteknikexperter mördade de senaste åren.