Prata med barn om tiggare
Barn har frågor om tiggare. Men många vuxna känner att de har svårt att prata om fattigdom och misär. Därför har Stockholms stadsmission tagit fram några råd på vägen.
– Barn är empatiska och har lätt att leva sig in i andras lidande, oavsett om det är kattungar eller människor. De blir ofta känslomässigt berörda, säger Marika Markovits, direktor vid Stockholms stadsmission.
Stadsmissionens utgångspunkt är att det är bättre att vi pratar med barnen än lämnar dem ensamma med sina känslor och frågor. Därför har frivilligorganisationen, tillsammans med en socionom och psykoterapeut, tagit fram ett material som ska hjälpa föräldrar, skolor och daghem.
Prata om grundsyn
Som vuxen är det okej att erkänna att man själv känner sig maktlös och inte har säkra svar på allt. Men man bör ändå prata med barn om sin inställning till tiggarna och om vad man vet och inte vet. Sedan kan man tillsammans diskutera om man vill hjälpa, om man kan hjälpa och i så fall hur.
– Man kan säga att "vår grundsyn är att vi aldrig ska ge pengar till människor som tigger för vi skickar hellre pengar till organisationer som hjälper på plats".
Eller så säger man att man ger ibland, när man har kontanter.
Hantera maktlösheten
För den som själv tvingas vända på varenda slant kan det bli ett bra tillfälle att diskutera den egna ekonomin.
– För barnen kan det ändå vara viktigt att ge en krona om det minskar känslan av maktlöshet, säger Marika Markovits.
Sedan får man berätta att det finns andra som har möjlighet att hjälpa mer.
Särskilt tiggare som sitter med bilder på barn väcker frågor.
– Då får man berätta att de kommer att resa hem till sin familj och att barnen bor med mor- eller farföräldrar i hemlandet.