Obalans mellan könen oroar
Regeringsprogrammet är blint för jämställdhetsfrågor eftersom det inte funnits intresse för jämställdhetsfrågor bland de män som förhandlat om programmet, säger Marianne Laxén som fyller 70 i dag.
– Jämställdhetsutvecklingen är inte lineär, det blir alltid motgångar. Men det här är inte enbart en dålig sak, för då märker folk att jämställdhet är något som man ständigt måste jobba för.
Det säger Marianne Laxén, som innehaft centrala poster på bland annat jämställdhetsdelegationen vid Social- och hälsovårdsministeriet, Nordiska ministerrådet och Sveriges jämställdhetsenhet under de årtionden då jämställdheten mellan män och kvinnor tagit större kliv framåt än någonsin.
Laxén kommer ihåg en skämtteckning som hon såg i en kvällstidning i mitten av 1970-talet då papporna fick sin första pappavecka.
– Teckningen gick ut på att pappan satt på soffan med en flaska mellanöl i handen och gungade vaggan, medan mamman kom in med matkassar i handen. "Bra att du kom, jag klarar inte riktigt av det här", stod det i pratbubblan ovanför pappan. I dag tänker ingen längre att inte papporna skulle klara av att ta hand om sina barn.
Trots framstegen är jämställdhetsproblemen ändå fortfarande djupa på många områden. Den obalanserade representationen hör enligt Laxén till de allvarligaste.
- Född 9.6.1945 i Helsingfors.
- Frånskild, tre barn: Jannika (f.1972), Jenni (f. 1974 d. 3.1.2015) och Jon (f. 1976) samt fyra barnbarn.
- Politices magister vid Helsingfors universitet 1972.
- Gör vid sidan av förtroendeuppdragen: spelar schack på webben, barnbarnet i Frankrike är med i samma schackklubb, går på bio och ser årligen omkring 80 filmer, bl.a. på mindre filmfestivaler, läser helst skönlitteratur skriven av kvinnor.
- Firar inte 70-årsdagen på grund av att dottern Jenni dött i leukemi i början av året.
– Jag är oroad över situationen inom Sannfinländarna och Centern. De här partierna brydde sig inte om att ställa upp tillräckligt med kvinnliga kandidater i valet, och det här syns nu i att riksdagsgrupperna är obalanserade. Regeringsprogrammet är blint för jämställdhetsfrågor eftersom det inte funnits intresse för jämställdhetsfrågor bland de män som förhandlat om programmet.
Studielivet chockerade
Laxén växte upp, tillsammans med två syskon, med sin frånskilda ensamförsörjarmamma. Hennes farmor, som kom från Ryssland, skötte sin familj genom att grunda en antikaffär där hon sålde föremål som hon vunnit i kortspel med de ryska emigranterna.
Även under skoltiden i den Laurellska flickskolan i Helsingfors var Laxén omgiven av starka kvinnor. Chocken var därför stor när hon började studera socialpolitik och nationalekonomi på universitetet och märkte att det var en miljö som totalt dominerades av män.
– Före studierna hade det varit självklart för mig att alla dörrar är öppna också för kvinnor. Under studietiden dominerades de politiska diskussionerna av män.
Det här var startpunkten för Laxéns engagemang för jämställdhetsfrågor som alltjämt pågår i och med att hon bland annat leder Helsingfors stads jämställdhetskommitté som representant för socialdemokraterna.
Vad anser du om feminister som kritiserar indelningen i kvinnor och män?
– Jag har stor förståelse för tanken att inte behöva identifiera sig som antingen man eller kvinna. Det är också en tankegång som gjort att man börjat fästa mer uppmärksamhet vid olikheterna mellan kvinnor. Samtidigt tycker jag också att det är viktigt att jobba med traditionella jämställdhetsfrågor eftersom verkligheten vi lever i är sådan att människorna är starkt indelade i två kön.
Sommaren kommer Laxén att tillbringa i Bromarv, där hon hyr en gammal lärarbostad vid en tidigare folkskola. Hennes fyra barnbarn, 2–11 år, är alla på väg på besök.
– Ett av dem bor i Frankrike och kommer hit för en hel månad. Han tycker om att spela fotboll med mig. Får se om mina ben håller.
För övrigt kommer Laxén att njuta av lugnet och naturen. Hennes dotter Jenni dog i leukemi i januari. På grund av sorgen kommer hon inte att fira sin 70-årsdag.
– Vi hyrde det här stället för tre år sedan tillsammans med Jenni. Också hon hann vara här, säger Laxén.