Urkki, Omppu och Idi Amin
Oljegruset knastrar under cykeldäcken. Under dagens första timmar har vi mött en timmerlastare, en tysk Kleinbuss med cyklar och kanoter och butiksbilen som river upp ett dammoln när den gasar förbi.
I öronen ljuder fortfarande Bay City Rollers Bye Bye Baby från jukeboxen på baren i Imatra.
I sadelväskorna skvalpar varsin "Omppuviini", det sötsliskiga bornerande äppelvinet som redan året innan slagit igenom bland ungdomen. Inte minst för prisets skull.
Året är 1975 och min kompis Sepi och jag tar farväl av ungdomen. På hösten börjar studierna och ganska snart arbetslivet. Men det är vi nu lyckligt omedvetna om.
I Helsingfors förbereder man sig för kulminationen på president Urho Kekkonens långa karriär: den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen. Tidningarna har fyllts av reportage om hur "parkerna städas upp", det vill säga tömts på ölgubbar, av vilka många på den tiden är invalidiserade och traumatiserade krigsveteraner.
Världen hägrar
Världen står för första gången öppen för ungdomen. Redan i ett par år har Interrail, den billiga europeiska tågbiljetten existerat. Tusentals ungdomar har, berusade av frihetskänslan, dunkat omkring i Europa sittande i smutsiga, överbefolkade tågkupéer eller -korridorer för att nästa natt sova i en park i Paris eller Rom.
Hufvudstadsbladet skriver i en artikel i juli om hur tre unga män ska köra genom Europas floder och kanaler med en liten träbåt. En av dem är Rabbe Grönblom, 25. Tillsammans med kompisarna Krister Wahlbeck och Christer Ekman beger han sig i väg på den långa vådliga resan som trion kallar för "Gourmetresan". God mat och goda drycker hör till den blivande pizzakungens hobbyer redan då. Resan lär ha blivit en succé och båten såldes i Marseille till ett pris som inte gav grabbarna mer än lite ölpengar.
Någonstans i trakterna av Nyslott nås vi av nyheten att den svenska fotbollslegenden Nacka Skoglund avlidit på Södermalm i Stockholm, 45 år gammal. Vi nickar allvarstyngda och höjer en skål.
Rod Stewarts Sailing förföljer oss alla den sommaren.
Västliga medier spekulerar vilt om Maos hälsa, men i Uganda är det inget tvivel om att diktatorn Idi Amin är i sitt livs skick när han mördar sitt eget folk.
Obekymrat
Tyvärr har vi inga pengar att investera i bostäder eller liknande. Det hade varit en bra affär för inflationen är 18 procent i Finland det året. I och för sig är det knappast en tanke som ens nuddar vid oss.
Vissa dagar cyklar vi nästan 150 kilometer, på några liter vatten. En simtur, en skvätt schampo, lite Tabac i armhålan och i väg till närmaste dansbana.
Bilar möter vi sällan, traktorer desto oftare. Av de få bilar som kommer emot är var tredje tysk. Några andra nationaliteter ser vi inte.
Ibland pausar vi på någon mjölkbrygga som kantar vägen.
På ett kafé läser vi med ett visst intresse i Helsingin Sanomat att Helsingfors ska få sin första hamburgerrestaurang i september. Hamburgare har vi aldrig ätit.
Ett bleknat fotografi avslöjar att vi inte alltid brydde oss om att resa det orangefärgade "Sopu"-tältet. Vi lade oss helt enkelt under tältet och använde det som täcke.
Skräckens år. Diktatorn Idi Amin spred död och förintelse i Uganda 1975.
Obligatoriskt. Användning av bilbälte blev obligatoriskt den 1 juli 1975. Lagändringen föregicks av en hätsk debatt.
Internationellt. Hamburgerkedjan Carrols kom med en fläkt av stora världen till Helsingfors i september 1975.