Analys: Grekland spelar med höga insatser
En ny regering i Aten kan vara lösningen på något som ser ut som en olöslig ekvation. Att Grekland i sista stund beslöt att inte betala 300 miljoner euro till Internationella valutafonden är ett tecken på splittring.
Grekland hade haft pengar att betala Internationella valutafonden IMF 300 miljoner euro, men valde att bunta ihop alla junis betalningar och punga ut med 1,6 miljarder i slutet av månaden, hävdar regeringskällor i Aten. Om det är sant eller inte är omöjligt för utomstående att bedöma, men premiärminister Alexis Tsipras sade ännu sen eftermiddag i torsdags att landet betalar.
Strax efter det kom beskedet om att Grekland bett om och fått uppskov.
Förhandlingarna om det tredje stödpaketet mellan Grekland och landets långivare går in på sin femte månad. Det som står på spel är en utbetalning av 7,2 miljarder euro grekerna är i stort behov av. Men trots intensiva diskussioner har inget närmande mellan parterna skett.
EU-politiker uttalar sig, grekiska politiker uttalar sig och ekonomiska experter uttalar sig. Det spekuleras i ett grekiskt utträde ur euron, i en valuta som skulle fungera parallellt med euron och i ett eventuellt nyval i Grekland. Stöd från Ryssland nämns också då och då. Lösningen må bli vilken som helst, men den brådskar.
Det har också talats mycket om grekisk tragedi i det här sammanhanget och tragedin ser bara ut att djupna. För medan politikerna diskuterar och förhandlar blir det dagliga livet för allt fler greker besvärligare, just det vänsterregeringen under ledning av Syriza velat undvika genom att säga nej till den nedskärningspolitik landets långivare kräver.
Den grekiska regeringen gör klokt i att nu ta till sig resultaten från de gallupundersökningar som publicerats. En majoritet av grekerna vill inte lämna euron, det vill i och för sig inte regeringen heller. Men nästan hälften av grekerna vill nå en överenskommelse med fordringsägarna, även om det innebär att man blir tvungen att ge efter för vissa krav och kompromissa.
På den här punkten verkar det som om åsikterna i den grekiska regeringen börjar gå isär, även om man hittills visat enad front och kallat alla nedskärnings- och reformkrav orimliga. Frågan är hur länge enigheten håller.
En lösning på den låsta situationen är att Grekland bildar en ny regering, men den behöver majoritet i parlamentet, något som inte är alldeles lätt att åstadkomma. Splittras Syriza i en yttervänsterfalang och ett mera moderat vänsterparti finns möjligheten. Nyval är ett alternativ, men tar tid att ordna.
Kompromiss betyder att två parter som är oense jämkar ihop sina åsikter till ett resultat som båda kan acceptera.
Det är svårt att som utomstående veta vad de kompromissförslag innehåller som den grekiska regeringen å ena sidan, fordringsägarna med EU i spetsen å den andra har lagt fram. De uppgifter som synts tyder på att det inte funnits speciellt mycket flexibilitet på någondera hållet.
Aten har inte velat genomföra reformer i pensionssystemet eller på arbetsmarknaden. Långivarna har talat om att mildra överskottskrav, men det ger inte reda pengar.
Spelet är hårt. EU:s nya tidsfrist löper ut den 14 juni, men troligen händer ingenting då. Sista juni förfaller 1,6 miljarder till IMF, 20 juli 3,5 miljarder till Europeiska centralbanken. En lösning behövs.
EU klarar ett Grexit, Grekland gör det inte utan politiskt kaos. Den grekiska militärjuntan föll så sent som 1974.