Nu slipas klimatavtalet
Det internationella klimatavtal som ska godkännas i Paris i december börjar ta form. – Ensamt kommer det inte att kunna lösa klimatutmaningen, säger Finlands chefsförhandlare.
När världen ska få ett globalt klimatavtal i år är syftet att alla länder ska bidra till att strypa utsläppen av växthusgaser. Det är viktigt också för att stoppa det så kallade kolläckaget, alltså att den energiintensiva industrin flyr Europa för länder som struntar i utsläppen.
Exakt vad avtalet ska innehålla, hur det ska formuleras, hur täckande det kommer att bli och på vilket sätt det ska vara juridiskt bindande vet vi inte förrän efter årets klimattoppmöte i Paris i december. Den här veckan och nästa vecka träffas tjänstemännen i Bonn för att slipa det utkast till avtalstext som godkändes i februari.
– Vi jobbar med en svårläst lunta på nittio sidor. Ambitionen är att minska antalet alternativa formuleringar, och förenkla och förtydliga texten och stryka överlappningar. Vårt jobb är att ta fram en så bra grund som möjligt för de politiska beslut som tas på hösten, säger Finlands chefsförhandlare Harri Laurikka.
Det nya klimatavtalet byggs upp utifrån alla länders respektive förutsättningar och ambitioner. Det var meningen att alla länder senast den 31 mars i år skulle ha meddelat hur mycket de är beredda att minska sina utsläpp, men till dags dato har bara 37 länder, som tillsammans svarar för knappt 30 procent av utsläppen, gjort så. Fram till Parismötet förväntas det ha kommit in fler bidrag, så att omkring 80 procent av utsläppen omfattas.
– Vi räknar med att Kina levererar sin kontribution i juni. Efter det är vi klokare, säger Laurikka.
På förra årets klimattoppmöte i Peru fökastades kravet på att alla länders sammanlagda klimatlöften skulle analyseras och vägas mot vad som anses krävas för att uppvärmningen ska kunna hejdas till överenskomna 2 grader. Sådana utvärderingar kan ändå göras av utomstående parter.
Det är ytterst osannolikt att de utsläppsminskningar som länderna ska lova under Parisavtalet ska räcka till för tvågradersmålet. Internationella energirådet (IEA) har bedömt att målet förutsätter betydande omställningar i energisystemen – investeringar i förnybar produktion borde fyrfaldigas omgående. Laurikka andas ändå en viss optimism.
– Den allmänna uppfattningen är att vi ska få till något slags avtal i Paris, men mycket är öppet. Det vi förhandlar om är inget perfekt avtal som ensamt skulle lösa klimatutmaningen, säger han.
Hans uppfattning är att den internationella klimatpolitiken och de investeringar i förnybar energi som näringslivet och industrin gör ändå stöttar varandra.
– Alla framsteg utanför förhandlingsprocessen underlättar den. Jämfört med toppmötet i Köpenhamn 2009 har den tekniska utvecklingen gått mycket framåt, säger han.