Dollarn spänner musklerna
I USA kommer flera år av nollränta antagligen att ta slut i år. Medan skillnaderna i den amerikansk och europeiska monetära politiken växer, rör sig dollarn allt närmare euron.
Washington Under de senaste månaderna har kurserna mellan den amerikanska dollarn och euron åkt upp och ner. I december började eurons värde dala kraftigt i jämförelse med dollarn. Utvecklingen gick så fort att många redan förutspådde att valutorna skulle nå paritet, det vill säga likavärde, under det här året.
Men i mars började euron igen se starkare ut, bara för att falla igen under förra veckan. Euron har inte på över tio år varit lika eller mindre värd än dollarn, men nu talar många om paritet före slutet av året.
Varför kastar valutakursen så kraftigt? Flera orsaker kan pekas ut, liksom osäkerheterna kring Grekland eller raset på råoljans pris i december. Ännu viktigare är ändå den penningpolitik som centralbankerna på bägge sidor om Atlanten drivit.
– Det verkar som om Federal reserve (Fed) tänker höja styrräntan under årets sista kvartal, säger Eric Tymoigne, professor i ekonomi vid Lewis and Clark College i Portland, Oregon.
Adjö till nollräntorna
Prognosen lär vara korrekt, eftersom Fed-chefen Janet Yellen i flera omgångar lovat lyfta styrräntan i år.
Styrräntan bestäms av centralbanken, det vill säga Fed i USA och Europeiska centralbanken (ECB) på euroområdet. Under finanskrisen drevs bägge banker till att progressivt sänka styrräntan nästintill noll. Åtgärden var drastisk och omstridd.
– Jag rekommenderar att Fed höjer räntorna så fort som möjligt, om inte i juni så senast i september. Det är nu ett allmänt godtaget faktum att nollräntan haft en väldigt liten inverkan på realekonomin, säger ekonomiprofessor Jan Kregel som leder Levy Economics Institute vid Bard College i delstaten New York.
Just nu strider analytikerna om exakt när Fed kommer att höja räntan. Yellens löften antyder om att höjningen sker säkert, fast svaga tillväxtsiffror har orsakat en del dubier under de senaste dagarna. De flesta analytiker verkar ändå tycka att en höjning är att vänta i år.
ECB däremot verkar inte ha några avsikter att höja styrräntan inom en nära framtid, utan har tvärtom vidtagit nya "expansiva" åtgärder i sin politik.
Ökade skillnader
Utöver styrräntan kan centralbanker försöka påverka ekonomin genom andra medel. Under början av finanskrisen tog Fed till så kallade kvantitativa lättnader, där tiotals miljarder dollar pumpades ut i ekonomin månatligen genom uppköp av olika värdepapper.
ECB valde en försiktigare linje och avstod från motsvarande uppköp. Men i januari, bara några månader efter att FED avslutat sitt uppköpsprogram, beslutade ECB-chefen Mario Draghi att starta ett motsvarande program för eurozonen.
Samtidigt har Japan fortsatt med de kvantitativa lättnader som landets centralbank upprätthållit i flera år, medan flera även menar att Kinas penningpolitik i dag kunde kallas för expansiv. USA:s monetära politik driver alltså isär från två av världens mest betydande ekonomier.
– Desto större efterfrågan för den amerikanska dollarn, ju större dess värde. Den expansiva monetära politiken i Europa, Japan och Kina kommer att öka utbudet av euro, yen och yuan och deras värde gentemot dollarn kommer att falla. Dollarn är också den ledande valutan och därmed den bästa och tryggaste platsen att placera pengar på, vilket ytterligare ökar efterfrågan på dollarn, säger Joëlle Leclaire, professor i ekonomi vid Buffalo State University.
Realekonomin bestämmer
Varför väntas då Fed lyfta räntorna just i år?
Orsaken ligger i den amerikanska realekonomin. Både Yellen och hennes företrädare Ben Bernanke har vid flera tillfällen understrukit att räntorna stiger då ekonomin börjar växa och arbetslösheten sjunker. Förra veckan upprepade Yellen löftet om att räntorna höjs i år, "när det är lämpligt".
Liksom många andra tycker Kregel att det är så dags.
– De låga räntorna har inte just alls gagnat de hushåll som tog störst skada av finanskrisen då deras hem tappade i värde, de som förlorat sitt jobb eller pensionärer som fått mindre intäkter i form av räntor på deras besparingar. Dessutom har flera företag nu rekordhöga besparingar, så trots att räntorna höjs borde de ha goda möjligheter att investera.
Just nu ligger arbetslösheten i USA kring 5,4 procent. I mars uppvisade den amerikanska ekonomin ändå svagare siffror än förväntat för årets första kvartal, vilket var en av orsakerna till att dollarn tillfälligt försvagades gentemot euron. För några dagar sedan visade också mer än en prognos på att den amerikanska ekonomin skulle krympa under första halvan av 2015.
Den bistra statistiken från den gångna veckan ger fog till försiktighet, menar vissa ekonomer. Leclaire är, till skillnad från Kregel, orolig att Fed höjer räntorna för tidigt. Hon fruktar att en räntehöjning lägger lock på den ekonomiska tillväxten.
– Varje höjning före arbetslösheten är nere vid 3 procent är förhastad.
Dollarkursen är förstås nära förbunden med realekonomin. När sysselsättnings- och tillväxtstatistiken från början av året visade sig vara sämre än väntat förklarade en del analytiker det med att exporten minskat då varor med dollarpriser blivit dyrare för resten av världen. Samtidigt växte inte den inhemska efterfrågan tillräckligt för att kompensera för den minskade exporten.
– Det är en tuff balansgång, bekräftar Tymoigne som också understryker att den höga skuldsättningen av amerikanska hushåll gör räntehöjningen riskabel.
Fast räntorna enligt alla ekonomer som HBL talat med inte haft någon dramatisk inverkan på USA:s realekonomi, så kan räntehöjningar genom en förstärkt dollar försvaga landets tillväxt. Enligt Kregel är det därför viktigt att en räntehöjning vilar på goda utsikter för USA:s inhemska efterfrågan.
– Om priset på aktier och statsobligationer är för hög i förhållande till realekonomin så har de låga räntorna endast skapat en ny finansbubbla. Också därför behövs en kraftigare tro på en ökad efterfrågan. Frågan är hur Fed kan vända riktning utan att skapa en ytterligare bubbla. Det här kräver att centralbanken rör sig sakta men säkert.