Polischef Paatero älskar lättsmälta deckare
Polisöverdirektör Mikko Paatero går snart i pension. Då ska han bland annat spela mer golf och tennis. Han var idrottsintresserad redan som femåring, men fick tidigt också kontakt med de myndigheter där han gjort karriär.
– Det var vår och under isen på gården såg jag en stor sedel, jag tror det var hundra mark. Jag förde den till pappa och frågade vad man ska göra, säger Mikko Paatero om uppväxten i Eura på 1950-talet.
Pappan tyckte att femåringen ska föra sedeln till nedre våningen på samma hus – länsmannens kontor som tar emot hittegods. Eftersom ingen ägare dök upp fick upphittaren till slut behålla sedeln.
– Eura var ett lysande ställe. Vi bodde nära folkskolan och skolvägen var lätt och ofarlig, säger Paatero.
Han var intresserad av idrott, men annars en lugn pojke.
– Länsmannens son kan inte riktigt vara någon bråkstake. Vad jag minns så var jag nog inte på så mycket kvarsittning, säger Paatero.
Länsmannen var med dagens termer även åklagare, indrivningsman och polischef. Men framför allt ansågs myndighetschefen vara en man av folket, som det gick att fråga vad som helst av.
– Pappa hade också den läggningen, säger Paatero.
Han fick en tidig bild av hur allvarliga frågor som kan dyka upp i pappans jobb under generalstrejken. Hans pappa måste rycka ut för att lugna ner ett bråk på en bensinstation, men lyckades lugna ner situationen utan större problem.
– I den åldern visste man nog inte så mycket om vad pappa gör, men någon speciellt negativ bild fick jag åtminstone inte, säger Paatero.
Vikariat 1972
Mikko Paatero tog ett ganska stort steg in i sin pappas fotspår då han blev tillfällig länsman i Norrmark utanför Björneborg. Paatero flyttade till orten kort efter att ha tagit sin juridikexamen.
– Jag hade inte med mig något annat än en madrass och en tv, för det var OS i München 1972 då, säger Paatero.
Han började genast trivas i kontaktrollen mellan myndigheter och medborgare.
– Jag gillade att jobba som länsmansersättare väldigt mycket – att ha med människor att göra har alltid varit tilltalande för mig.
Medlade mellan stridande älgjaktlag
Han behövde sällan gå sysslolös trots att Norrmark (nu en del av Björneborg stad) inte var någon stor kommun.
– Ett särdrag för Norrmark var att det fanns två älgjaktslag som hela tiden var i luven på varandra. De bråken måste man lugna ner, säger Paatero.
Han tycker att den allmänna attityden var mer positiv då än nu trots att det rent ekonomiskt var betydligt sämre tider.
– Finland var mer landsortsmässigt och säkrare då. Människorna var mer naturliga, säger Paatero.
Under tiden i Norrmark hann han också med att vara ordförande i kommunstyrelsen. Han representerade Samlingspartiet och uppger att hans vyer vidgades, men att han inte varit speciellt lockad av att återvända till politiken sedan dess.
Många kommentarer
Paatero tog med sig den öppna stilen från länsmanstiden då han blev polisöverdirektör. Han har ofta fått uttala sig i pressen då polisen stått för någon synlig insats, både i med- och motgång.
– Dt har varit ett medvetet val. Då de sociala medierna kommit med har man varit tvungen att vara tillgänglig, så att det inte blir ryktesspridning, säger Paatero.
Efter bara en månad som polisöverdirektör tvingades han kommentera skottdramat i en skola i Kauhajoki. Senare har han bland annat kommenterat interna härvor – registermissbruk och misstankarna mot Jari Aarnio.
– Det har kokat inombords, men jag minns inte att jag låtit mig provoceras, säger Paatero.
Hans öppna stil har lett till att folk ofta stoppar honom på gatan, i spårvagnen eller på kaféer.
– Det är skoj. Folk talar om precis vad som helst – men det vanliga är uppmuntran. Jag kommer inte ihåg ett enda negativt möte, säger Paatero.
Han går officiellt i pension i augusti, efter sommarlovet.
– Jag spelar mycket golf och ibland blir det lite tennis eller deckare, speciellt nordiska – såna där man inte behöver tänka så djupt kring vad som sägs i dem.