Militären och polisen får barnens pengar
Vi ska studera snabbare, jobba mer och helst inte bli sjuka. Den konservativa regeringen ska piska upp sysselsättningen för att rädda välfärden, och då i synnerhet polisväsendet och militären. De sjuka och fattiga drar nitlotten.
Efter maktskiftet blir det nya bud i Finland. Framför allt gör Juha Sipiläs (C) konservativa regering effektivt slut på allt som kan betecknas som samhällsekonomisk ineffektivitet eller "lösdriveri" som man sade förr i tiden.
– Jag tror att Finland ska klara sig med den här planen, säger Sipilä när han presenterar det nya regeringsprogrammet.
Åtminstone är den röda tråden tydlig. Nästan från födseln ska den lilla människan få smaka regeringens effektivitetspiska. Den subjektiva rätten till barnomsorg kringskärs, vilket betyder fler föräldrar i arbete och fler barn på dagis. Regeringen öppnar för större dagisgrupper och slopar barnbidragets indexkoppling.
I skolan vankas en timme tvångsgymnastik om dagen, och åtminstone på försöksnivå ett främmande språk redan i första klass. På andra stadiet drabbas utbildningen av kraftiga nedskärningar.
Det glada studielivet med all den frihet det innebär är snart ett minne blott. Universitetsstuderande ska (sporrade av minskat studiestöd och en tredje termin) utexaminera sig snabbare, och allt oftare som kandidat än som magister. Studerande utifrån EU ska, som känt, välkomnas med terminsavgifter.
In i arbetslivet, och det snabbare, är tanken. Och väl där ska rätten till alterneringsledigt kringskäras. Naturligtvis ska man jobba längre, åtminstone om det berömda samhällsfördraget ros i hamn. Etter värre är alternativet att det kraschar, för då verkställs hela hopen villkorliga och riktigt obehagliga sparåtgärder.
– Om arbetsmarknadsparterna enas om ett samhällsfördrag behöver vi däremot inte verkställa de villkorliga sparåtgärderna. Då blir det också skattelättnader på förvärvsinkomster, säger Sipilä.
Mindre förmåner, högre böter
Tillbaka till den lilla människan i arbetslivets ekorrhjul: för att vara regeringen och samhällsekonomin till lags ska hon helst låta bli att bli sjuk. Blir hon det ändå får hon betala en större del av medicinen själv eftersom ersättningarna sänks. Likaså minskar ersättningen för kostnaderna för privat tandvård.
I den mån folk inte pallar för de ständigt ökande arbetslivskraven finns en risk för att allt fler blir utbrända. Sådant tenderar att gå ut över familj, och här kommer lite balsam på såren: barnskyddet ska få tilläggspengar, närståendevården likaså.
Den som upplever att de nya villkoren för att utbilda sig och jobba inte känns uppmuntrande gör klokt i att tugga på alternativet en stund, och ompröva sin åsikt. Ingen förlorar nämligen så mycket som de arbetslösa eller fattiga.
Samtidigt som Sipilä intygar att samhället ska stötta dem som har det sämst beslutar hans regering att knipa 437 miljoner euro av de sociala förmåner som utbetalas bara nästa år. Innan valperioden är slut har den här summan ökat till 800 miljoner.
Betydligt värre än att vara fattig i Finland är förstås att vara fattig där begreppet fattigdom har en annan innebörd. Regeringen ger världens fattigaste en släng av sleven genom en nedskärning i utvecklingsbiståndet.
Näst efter det rekordartade sparmålet för utgiftsposten sociala förmåner (nämnda 437 miljoner) kommer biståndet med minus 300 miljoner (siffran inkluderar hela utrikesförvaltningen). Tredje pris går till alla finländare som använder servicetjänster. Vi begåvas med nya avgifter eller avgiftshöjningar för totalt 243 miljoner (siffran inkluderar bötesintäkter).
Polis och militär vinnare
Nu är det förstås alldeles för lätt för en journalist att raljera om nedskärningar när regeringen måste få samhällsekonomin på fötter. Det tarvar oundvikligen tuffa och trista åtgärder. Den blivande finansministern Alexander Stubb (Saml) säger att målet är att minska skuldsättningen till 2019 och att sluta att leva på krita året därpå eller senast 2021.
– Vi tvingas ta svåra beslut. Nästan inga samhällssektorer blir oberörda, intygar Juha Sipilä.
Det är sant, tack vare det där "nästan". För där alla andra sektorer har ett minustecken framför sin siffra finns det två med plustecken: allmän ordning och säkerhet beviljas 48 miljoner och militärt nationsförsvar 45 miljoner extra, och militäranslagen bara fortsätter att växa över regeringsperioden.
Det skapar bilden av en inåtvänd polis- och militärstat som bygger murar och isolerar sig. Och den bilden måste ju vara fel, för partiledarna talar om ett öppet Finland, låt vara att de glömde bort en Nordenskrivning i sitt program. Skrivningarna om svenskan är knappa och luddiga.
Vård i landskapsmodell
Timo Soini (Sannf) blir utrikesminister, Finlands ansikte mot den värld och det Europa som han så ofta kritiserat.
– Som minister står jag bakom regeringens beslut, men som fri tänkare och föreläsare kanske jag fortfarande kan säga vad jag tänker, säger han.
Regeringsförhandlingarnas svåraste nöt var att hitta en plan för hur Finland ska balansera upp de offentliga finanserna med 10 miljarder. Sparåtgärderna och de strukturella reformerna ska sluka 4,5 miljarder av underskottet till 2030, vårdreformen och produktivitetsåtgärderna 3 miljarder, tillväxten och de villkorliga sparåtgärderna 1,5 miljarder och kommunerna 1 miljard tack vare färre förpliktelser.
Av hela underskottet ska 4–5 miljarder vara borta på 4 år.
– Finland får en regering som förbinder sig till att fatta beslut och att verkställa dem, säger Sipilä.
Det är önskvärt, inte minst i fråga om vårdreformen som ältades ihjäl de fyra senaste åren. Sipilä öppnar nu för Centerns landskapsmodell i någon form.
– De som fattar besluten ska vara demokratiskt valda, men någon beskattningsrätt ska landskapen knappast få, säger han.
Sipiläregeringen tillträder i morgon. Uppsättningen klarnar i dag då Sipilä, efter att riksdagen formellt valt honom till statsminister, tillkännager Centerns ministernamn. Centern tar sex portföljer medan Sannfinländarna och Samlingspartiet får fyra vardera.
– Jag talade för en ansenlig minskning, och fjorton portföljer är ansenligt färre än de nitton den sittande regeringen började med och de sjutton den slutade med, säger Sipilä, som flaggade för tolv ministrar under hela valrörelsen.