Hans fruktan var onödig. Avslöjandet blev genast en världsnyhet och Snowden en global kändis, hatad och hyllad.

I dag vet vi också att hans gärning hade en ytterst konkret effekt. Det visar tre färska exempel: Det första är ett domslut från en federal appellationsdomstol i New York där en panel på tre domare förra veckan slog fast att det nationella spionorganet NSA:s massinsamling av amerikaners teleuppgifter var olaglig. Den amerikanska regeringen har hänvisat till den så kallade ”Patriot Act”-lagen i sitt försvar av datainsamlingen, men domarna ansåg att den lagen aldrig var avsedd att tillåta en urskillningslös massinsamling av i stort sett alla amerikaners teleuppgifter.

Det andra exemplet kommer från den amerikanska kongressen där representationshuset på onsdagen godkände en lag som vill sätta stopp för massinsamlingen av teleuppgifter. Lagen föreslår att uppgifterna om vilka nummer amerikaner har ringt, när och hur länge de pratat, i stället ska förvaras hos telebolagen. Underrättelseorgan kunde dock fortfarande få tillgång till enskilda människors uppgifter med stöd av specifika domstolsbeslut. Senaten står nu i tur att ta ställning i samma fråga.

Det sista exemplet handlar om det kommande presidentvalet. Speciellt på den republikanska sidan, där kandidaterna är fler, har frågan debatterats. Florida senatorn Marco Rubio, New Jersey guvernören Chris Christie och Jeb Bush tillhör hökfalangen som anser att kampen mot terrorismen fortsättningsvis kräver en likadan massinsamling av teleuppgifter som pågick i hemlighet ända till Snowdens avslöjande. Kentuckysenatorn, den svurne libertarianen Rand Paul, har lovat göra allt han kan för att stoppa datainsamlingen i dess nuvarande form.

Ted Cruz befinner sig någonstans mittemellan. Hillary Clintonhar hittills lyckats undvika ett klart ställningstagande, men förr eller senare tvingas också hon bekänna färg.

Sedan Edward Snowden gick ut med informationen om statens snokande har en federal domstol med andra ord konstaterat spioneriet olagligt och kongressen inlett arbetet för att införa mera transparens i underrättelseorganens datainsamling.

Vidare har Snowden med sin gärning också garanterat att landets nästa president, innan väljarna går till valurnorna, kommer att tvingas redogöra för hur mycket hen är beredd att ge avkall på individens integritetsskydd till förmån för nationell säkerhet. Det är svårt att betrakta det ovannämnda som något annat än bra för den demokratiska processen.

Edward Snowdens anhängare anser att den i Ryssland strandsatte visselblåsaren nu borde få upprättelse och en möjlighet att återvända hem till USA utan rädsla för långt fängelsestraff. Problemet med den argumenteringen är att Snowdens avslöjanden täckte betydligt mer än den massinsamlingen av teleuppgifter som nu funnits olaglig. Dessutom kan domslutet ännu ändras om och när rättsprocessen går vidare med en överklagan. Enligt uppgift vill Snowden själv återvända hem och åtminstone en rysk jurist hävdar att han arbetar för att få till stånd en överenskommelse med USA. Vita huset har inte bekräftat dylika förhandlingar.

Den hyllade amerikanska generalen David Petraeus dömdes nyligen till två års villkorligt fängelse för att ha överlämnat hemligstämplad information om kriget i Afghanistan till sin älskarinna som också stod i beråd att skriva generalens biografi. De uppgifterna publicerades aldrig och jämförelsen med Snowden kan anses aningen trubbig, men med tanke på den tjänst visselblåsaren gjort för demokratin, kan man hoppas att makthavarna i Washington behandlar honom lika milt som Petraeus.