Tre debattörer: Så blir vänstern starkare
De unga väljarna och deras verklighet är i nyckelposition också nu, enligt tre debattörer analyserar de gamla vänsterpartiernas fall.
Anette Karlsson, socionom, styrelsemedlem i Finlands svenska socialdemokrater:
"För många unga är välfärdssamhället något som alltid funnits. Jag var själv liten under 1990-talets depression och de som är ännu yngre har inte alls upplevt den. De lär sig på historietimmen hur välfärsstaten byggts och väntar nu på version 2.0.
De tre viktigaste sakerna vänstern måste fokusera på är förändringen på arbetsmarknaden, frihetskonceptet och värdefrågorna.
De gröna lyckades med en valseger på värdefrågor. Vi är också liberala, men det har inte kommit fram så starkt. Nu när regeringen är konservativ och de liberala är i opposition blir säkert den här skiljelinjen klarare. Vi måste starkare föra fram värderingarna, inte en viss befolkningsgrupp. Unga identifierar sig via värderingar.
Arbetsmarknaden har förändrats snabbare än vad vänstern svarat på det. Vem är arbetare i dagens läge, om man har korta jobb, studerar och är frilans? Högern kör hårt på att individen ska besluta själv, att individen sköter sin egen alkoholpolitik och förhandlar om sin egen lön. Då verkar vänstern kanske som en kraft som inte ger över lika mycket ansvar till individen. Men i stället bör man fråga sig varifrån individens äkta valfrihet kommer: Från det att människor har fått lika möjligheter. Vänstern måste profilera sig starkare för individens valfrihet och vad den innebär just för oss."
Ralf Sund, ekonom på STTK, tidigare partisekreterare för Vänsterförbundet:
"Det finns en inbyggd paradox i vänsterns nedgång i ett längre perspektiv, från när vänstern var i majoritet 1966 till i dag då vänsterpartierna har mindre än en fjärdedel. Paradoxen är att vänstern jobbat hårt för att höja levnadsstandarden med arbetstider och social trygghet, men samtidigt mister man sina anhängare i den processen, då fler har en starkare ställning. Man får inget tack, men det gäller nog att se sig i spegeln.
Ser man på min bakgrund, så var pappa elmontör, mamma kontorist, och jag var en av de första studenterna i familjen och kom in vid universitetet. Jag är alltså en liten 'herre', men ändå talar vänstern ännu om arbetare.
I det senaste valet tog SDP en ganska hård linje, med utgång i Finansministeriets anpassningskrav, även om man talade för rättvisa. Vänsterförbundet gjorde å sin sida två stora fel. Det ena var att ignorera också hållbarhetsgapet, fast de flesta väljare har insett hur till exempel åldersstrukturen ser ut. Det andra var att det inte räcker att ta en egen linje i kampanjen – man måste också kunna förmedla vilka man kan samarbeta med. Nu stod VF:s väljare i en situation där de röstade på ett färdigt oppositionsparti.
Båda partierna gjorde misstag och stod dessutom alltför långt ifrån varandra. Då lämnar man utrymme för andra att ta. De två senaste valen har också Sannfinländarna varit en faktor. Det finns en hel del värdekonservativa också bland vänstern när man kommer utanför städerna – det märkte jag som partisekreterare. Jag kan på sätt och vis se vilka väljare det är som förflyttat sig mot Sannfinländarna."
Pekka Tiainen, tjänsteman och forskare på Arbets- och näringsministeriet:
"Ett centralt faktum är att arbetstillfällena minskat med 100 000 under det här århundradet. Industri- och landsbygdssamhället har genomgått ett uppbrott. När man räknar in alla dem som inte heller är i traditionella löntagarjobb på heltid – de självsysselsatta och korttidsjobben – så är arbetslivets karaktär inte längre det som löntagarnas intressebevakare vaktat.
Allt fler är högutbildade, medan de med lägre utbildning i högre grad drabbas av den globala konkurrensen. Det här har skapat en förvirring då det gäller vem (väljarna) ska vända sig till.
Det går inte att hålla kvar tidigare manér. Det behövs nya sätt att organisera arbetet om vi vill uppnå högre sysselsättning trots en låg tillväxt: Det skulle kräva att en större andel av arbetskraften jobbar lite mindre än nu, har färre arbetstimmar under vissa perioder av livet eller under lågsäsonger, och i stället är fler som är sysselsatta.
Men då ska man modigt kunna göra öppningar åt det här hållet, vara vidsynt och begrunda alla typer av förslag.
Samhällsklyftorna har vuxit under en längre tid, men en utbredd känsla är att man inte får något svar på detta. Svaren måste vara lösningar som faktiskt löser saker i verkligheten, inte bara schablonmässiga hållningar."