Lång väg tillbaka för Nepal
Nya, mer motståndskraftiga hus. Skydd mot kyla och sjukdomar. Behoven efter jordbävningen i Nepal är många och stora — men resurserna små.
Netrawotifloden forsar genom den bördiga dalgången i Dhading-distriktet i centrala Nepal. Fälten med majs och andra grödor breder ut sig längs med floden i dalgången, och längre upp på bergssidorna tar skogen vid.
Medan naturen i dalgången inte ser ut att ha berörts av det första stora skalvet den 25 april så har ett jordskred förstört delar av åkermarken intill byn Jyamrung. Det har gått ett par veckor sedan jordbävningen, och de flesta byggnaderna i byn är fortfarande delvis eller helt jämnade med marken.
Lång väg tillbaka
Krishna Timalsina, 60 år, är född här och var precis som många andra ute på fälten när skalvet inträffade.
– Var ska vi sätta grödorna nu? frågar hon sig.
Ris och annan proviant har transporterats till över tre miljoner människor i områden med ännu sämre matförsörjning än Jyamrung, som ligger cirka 15 mil väster om Katmandu.
Här ligger fokus på att byborna ska få temporära bostäder innan monsunregnen börjar om en månad. Chocken börjar sakta lägga sig, men Krishna Timalsina tror samtidigt att skalvet kommer att påverka livet i flera år framöver.
– Det är en lång väg tillbaka, säger hon.
Det är mest äldre, barn och kvinnor som syns till i Jyamrung — många av männen arbetar utomlands. Pengaförsändelser från nepaleser som jobbar i utlandet, främst i Mellanöstern, utgör en stor del av landets BNP.
Bidragen från dem som jobbar utomlands är räddningen för många fattiga efter jordbävningen. Samtidigt behövs deras arbetskraft. Krishna Timalsinas son arbetar i Saudiarabien. Pengarna som han skickar är viktiga, men hade hon fått välja hade det ändå sett annorlunda ut.
– Jag vill att han ska komma hem och hjälpa till att bygga upp vårt hus igen, säger hon.
Källor: FN, Landguiden, m fl.