De gör miljonaffär på mobbning
Tidningen Koulurauhaa står i frontlinjen mot mobbning. 15 000 prenumeranter betalar 79 euro om året för att hjälpa plågade elever. Det är glansbilden. Men bakom kulisserna finns slipade affärsmän som driver indrivnings- och snabblåneföretag.
När läsare tar kontakt och klagar på att tidningen Koulurauhaa bedriver en falsk och aggressiv marknadsföring vaknar HBL:s intresse. Läsare som velat stödja en god sak berättar att det är nästan omöjligt att nå fram till tidningen och säga upp sin prenumeration. Och så snart en räkning förfaller tar en indrivningsfirma kontakt, yrkar på straffavgifter och hotar med tingsrätten.
HBL:s utredning visar att bakom Koulurauhaa döljer sig slipade affärsmän som förutom att göra affär på antimobbningstidningen driver snabblåne- och indrivningsföretag vars metoder kritiseras hårt av tidigare kunder.
Men vi tar det från början. Efter att läsare slagit larm visar en snabb kontroll att tidningen Koulurauhaa ges ut av företaget KLR Kustannus Oy. Ägare är affärsmannen Matias Palmroth med ett förflutet i snabblånebranschen. Ett kontor finns vid Skillnaden, där ska också finnas en jourtelefon för mobbningsoffer.
Men ingen svarar när HBL ringer upp.
Som tidning förefaller Koulurauhaa inte att avvika från veckotidningar. Man intervjuar artisterna Vesa-Matti Loiri och Remu Aaltonen, ishockeytränaren Jukka Jalonen, Miss Finland Sara Chafak och tv-profilen Baba Lybeck.
I intervjuerna tangerar man också mobbning.
Chefredaktör är Esko Leipälä. Han var på 1990-talet en av de tongivande i föreningen Kiusattujen Tuki som 2002 förvandlades till ett aktiebolag under samma namn. Också den föreningen gav ut en tidning under namnet Koulurauhaa.
När tidningens sista nummer utkom 2004 lämnade utgivaren efter sig ekonomiska oklarheter och obetalda skatter. Årliga vinster på minst en halv miljon euro bara försvann.
Nya Koulurauhaa uppstod 2011, med samma chefredaktör, Esko Leipälä. Tidningen utkommer nu med fyra nummer om året och kostar 79 euro. Eftersom upplagan är 15 000 ex borde utgivaren KLR Kustannus Oy inkassera nästan 1,2 miljoner euro bara i prenumerationsavgifter.
Företagets omsättning 2013 landade på 1,1 miljoner euro, rörelseförlusten var 25 000 euro.
Konkurrens
Tidningens återkomst bejublas inte av alla. Mannerheims barnskyddsförbund driver tillsammans med polis, Utbildningsstyrelsen och Folkhälsan nätsidan Koulurauha.fi. Det är en kampanj mot mobbning, bland annat utlyser man skolfrid varje höst i läsårets början. Kampanjen och tidningen Koulurauhaa har ingenting med varandra att göra.
Tidigare prenumeranter som varit i kontakt med HBL klagar på att telefonförsäljarna som ringde upp lät förstå att tidningen var en del av de allmännyttiga föreningarnas och myndigheternas kampanj. De ansåg sig lurade.
Liisa Partio är informationsdirektör på Mannerheims barnskyddsförbund. Hon känner väl till problemet och berättar att man tidigare har varit i kontakt med KLR Kustannus.
– När tidningen Koulurauhaa började utkomma på nytt uppstod mängder av förväxlingar mellan vår kampanj och deras tidning. Vi uppmärksammade utgivaren på att de i sin marknadsföring borde göra en klarare skillnad. Men det hade mycket lite effekt, tvärtom började vi misstänka att de inte vill att skillnaden mellan dem och oss ska synas.
Liisa Partio understryker att det inte finns något ekonomiskt intresse i de allmännyttiga föreningarnas kampanj mot mobbning.
– Tidningen Koulurauhaa däremot är ett privat företag med vinstintresse. Det är en helt annan sak som borde klargöras för prenumeranterna.
Vad kan ni göra om Koulurauhaatidningen fortsätter åka snålskjuts på er?
– Inte kan vi göra mycket. Det är omöjligt att registrera namnet koulurauha. Inte kan vi förbjuda dem att använda det namnet på sin tidning.
Hur känns det att utgivaren kanske gör lönsamma affärer under täckmantel av välgörenhet?
– Om det är så känns det inte bra. Men det är polis och kanske Konsumentverket som måste utreda att allt går rätt till i marknadsföringen. Vi har inte mandat eller möjligheter att utföra sådana utredningar.
Juristen Katri Väänänen på Konsumentverket berättar att man redan i år tagit emot 21 anmälningar mot KLR Kustannus.
– Främst gäller klagomålen svårigheter att komma i kontakt med kundservice för att annullera prenumerationen på tidningen. En del klagar på att tidning och räkning kommer med posten trots att de aldrig beställt någonting.
På Konsumentverket har man inte tillsvidare skridit till åtgärder mot KLR Kustannus utan väljer att avvakta läget.
– Vi har också uppmärksamgjorts på att tidningen kanske marknadsförs oetiskt som välgörenhet trots att det handlar om affärsverksamhet. Utgivaren borde därför öppet redovisa för hur intäkterna används.
Ensam hjälpare
Efter några timmars fruktlösa försök att ringa numren till Koulurauhaa hittar HBL ett privatnummer till chefredaktör Esko Leipälä. Han gör klart att han inte befattar sig med företagets ekonomi.
– Jag är visserligen chefredaktör för tidningen, men största delen av min tid går åt till att svara i jourtelefon och hjälpa mobbningsoffer över hela landet. Sju dagar i veckan är jag ute på vägen och hjälper olyckliga elever och familjer där det behövs, utan ersättning.
Esko Leipälä berättar tårdrypande historier, bland annat om hur han hjälpt en pojke i Keuru som inte på två år vågat gå till skolan.
– Han misshandlades varje dag och lärarna sade att de ingenting kan göra, därför måste pojken stanna hemma. Efter en hård kamp med skolan och rektor har jag nu lyckats få en lärare att acceptera att pojken åter får gå i hans klass. Det är sådant all min tid går åt till, att hjälpa, skriva anmälningar, överklaga och ibland koppla in polis. Mitt stora problem är att en lärare som ljuger inte bryter mot lagen.
Hur många samtal får du i veckan?
– Inte många, kanske 5-10 i veckan. Men i de fall samtalen leder till åtgärder handlar det om ytterst akuta fall där mobbade elever talar om självmord och både elev och familj behöver omedelbar hjälp. Fallen är besvärliga och tar all min tid.
Att trycka en tidning i fyra nummer om året är inte dyrt. Vart går pengarna om omsättningen är 1,1 miljoner euro?
– Det kan jag inte svara på, och det får jag inte svara på. Jag har ett sådant avtal med ägaren. Men så mycket kan jag säga att vi anlitar utomstående försäljare som säljer tidningen och deras arvode är högt.
Vem är ägaren?
– Det vet jag faktiskt inte, för ägaren har bytts ut. Tidigare ägaren Matias Palmroth har nyligen sålt företaget, men vem som är ny ägare är lite oklart. Men jag kan utreda det åt dig, om du vill?
Tack, gärna. Hur stora är dina omkostnader av en budget på 1,1 miljoner euro?
– Jag lyfter lön och fakturerar för omkostnader. Men alltid får jag inte ens ut det jag är berättigad till utan måste betala ur egen ficka.
Hur känns det när prenumeranter anser sig lurade och klagar på att utgivaren hotar med tingsrätten på grund av obetalda prenumerationer. Den som ställer upp på välgörenhet kanske inte räknar med det bemötandet?
– Jag har hört samma klagomål. Eftersom försäljningen sköts av utomstående företag kan vi inte helt kontrollera vad som sker. Men vi har gjort klart att det inte får gå till som du beskriver.
Två mobbade barn
En dag går, sedan ringer affärsmannen Harry van Woerden upp. Han berättar att han är ny delägare i KLR Kustannus. Han har köpt upp 50 procent av aktierna i företaget av Matias Palmroth, som fortfarande håller sig undan då HBL söker kontakt. Palmroth kvarstår som andra delägare med 50 procent. Harry van Woerden försäkrar att han bara vill göra gott.
Ändå driver ni aggressivt in obetalda prenumerationer och hotar med tingsrätten?
– Tingsrätten? Säkert inte. Ingen har hotat någon med tingsrätten.
Jag har sett ett sådant kravbrev med egna ögon.
– Så ska det inte gå till. Jag gör det här enbart av välvilja och har investerat 600 000-700 000 euro. Vi rör oss verkligen inte med andras pengar utan med egna, eller mitt företags. Redan innan jag gick in i KLR Kustannus stödde jag verksamheten med 150 000 euro, bara för att jag tycker det är så viktigt. Jag kom själv som sjuåring till Finland från Holland och blev mobbad för att jag inte kunde språket. Av mina egna fyra barn mobbas två i skolan. Det här är en viktig sak som jag vill stödja.
KLR Kustannus hade en omsättning på 1,1 miljoner 2013. Vart går alla pengar, det framgår inte av bokslutet som bara talar om "övriga utgifter" för över en halv miljon?
– Vi har stora omkostnader, 70-80 personer håller på med försäljning. Vi har dagligen många som sitter och svarar i jourtelefon och så har vi personer som är beredda att rycka ut på kort varsel för att hjälpa mobbningsoffer. En sådan här firma kan inte drivas med bara en eller två anställda.
Esko Leipälä säger att han är den enda som svarar i telefon och den enda som sysslar med uppsökande verksamhet?
– Det är inte sant, vi har en hel stab som svarar i telefon. Förutom Leipälä har vi ytterligare en person i Uleåborg som arbetar på fältet och vi planerar att anställa ytterligare fyra. Vad Leipälä menar är antagligen att han är den enda som arbetar över hela Finland.
Du talar om 70-80 anställda, enligt bokslutet är de bara en handfull?
– Jo, men jag räknar med alla underleverantörer. De är många. Vår egen personal är mellan nio och tretton anställda.
Är inte 79 euro dyrt för fyra nummer om året?
– Nej, tvärtom. Bara postningen av ett nummer kostar 60 000 euro. Och sedan tillkommer moms och hela försäljningsorganisationen. Över 50 personer säljer prenumerationer och annonser. De ska ha lön oberoende av om de säljer eller inte och det slukar mycket.
Får de inte bara provision på det de säljer?
– Finländsk lag förbjuder att ha anställda på bara provision, en grundlön krävs som utökas med kommission.
När köpte du din halva av företaget?
– För en månad sedan. Och jag har inte för avsikt att lyfta någon lön eller andra ersättningar. Jag är med för att hjälpa, för mina mobbade barns skull.
Säljer du eller ditt företag tjänster till KLR Kustannus?
– Nej, sådant händer inte.
Mannerheims barnskyddsförbund klagar på att ni åker snålskjuts på deras antimobbningskampanj?
– Det ska dom inte behöva göra för vi har sagt till underleverantörerna att de i alla sammanhang måste göra klart att tidningen inte ska förväxlas med deras kampanj. Alla försäljare som anlitas skriver under ett avtal om att de inte får utnyttja välgörenhet som argument för att sälja prenumerationer. Och alla samtal bandas så vi kan i efterhand kontrollera att reglerna följs.
Konsumentverket berättar att 21 personer klagat på osaklig och vilseledande marknadsföring från er sida?
– Om vi har 15 000 prenumeranter så är verkligen inte 21 missnöjda mycket. Det handlar om någon liten promille. Jag tolkar det som att vi har lyckats bra. Konsumentverket har inte varit i kontakt med oss. Jag ska ringa dem och fråga vad klagomålen går ut på.
Kan du berätta vad alla omkostnader i halvmiljonsklassen går ut på?
– Att ge ut en tidning är dyrt, det borde du veta. Moms, tryckeri, arvoden, korrektur, och postning kostar. Liksom hyror och sedan alla som jourar i vår kundtelefon. Två personer tar på heltid emot prenumerationer av nöjda läsare. Sedan tillkommer de som svarar i jourtelefonen och hyror, resor och transporter. Det här är ett miljonföretag ska du veta.
Jag skulle komma till det. Jag ringde upprepade gånger er jour utan att få svar. Till slut hittade jag ett privatnummer till chefredaktören, det var enda sättet att komma i kontakt med Koulurauhaa?
– Det måste bero på att så många ringer samtidigt. Vissa tider är det full rusning. Så är det också om du ringer Finnair, din bank eller Sonera. Långa köer får man vänja sig vid och efter tre minuter bryts samtalet.
Nu var felet att det inte fanns någon kö alls, ingen svarade?
– Det måste vara något fel på utrustningen. Bra att du upplyser mig om det, vi ska se till att vi får ett band som berättar hur lång väntetiden är.
Blomsterhandlare
Harry van Woerden berättar till slut att hans egentliga affärsverksamhet är att importera blommor från Holland.
En snabb kontroll visar att van Woerden visserligen driver blomsterbusiness med en omsättning på 1,5 miljoner euro, men han har också många andra järn i elden. Han äger indrivningsföretaget FC Pe-rintä, som är det företag som KLR Kustannus anlitar för att få in obetalda prenumerationer, bland annat genom att hota med process.
FC Perintä hade 2013 en omsättning på över en miljon euro, vinsten var 119 000 euro.
Ett annat av van Woerdens företag, FC Rahoitus, hade en omsättning på 132 000 euro och vinst på 11 000 euro.
Harry van Woerden äger också snabblåneföretag under olika namn som FlexCard och Flex cash. Också Flexföretagens etik ifrågasätts på nätet. Olika former av kostnader kan, enligt inlägg på nätet, vara högre än lånesumman. Konsumentombudsmannen har varnat kunder för FC Perintä och tolkat en del av företagets räkningar som obefogade.
Också den andra delägaren i KLR Kustannus, Matias Palmroth, har åtminstone tidigare ägnat sig åt snabblånebusiness.
Postlåda
Nu är det dags att besöka högkvarteret för Koulurauhaa och följa med hur jourtelefonen för mobbningsoffer går het. Högkvarteret finns vid Skillnaden i backen ovanför Svenska teatern. Bland de övriga hyresgästernas namn invid ytterdörren kan man läsa "KLR Kustannus, 7 kerros". Men det finns ingen ringklocka till företaget.
Uppe i sjunde våningen står en liten, vit postlåda med texten KLR Kustannus. Andra spår efter företaget finns inte. Damen som öppnar närmaste dörr blir förvånad då hon hör att gästerna vill besöka KLR Kustannus, för företaget har inga utrymmen alls.
– Dom anlitar oss för postning, det är allt. Det är vi som postar deras tidning.
Var sitter alla de som svarar i jourtelefonen?
– Jourtelefon? Nu har du missförstått någonting. KLR Kustannus har inga utrymmen här, ingen telefon, ingen verksamhet. De köper bara postningstjänster av oss.
Jag ringer Harry van Woerden och föreslår att vi träffas för att det finns så många oklarheter. Samtidigt som jag väntar på ett möte fortsätter jag att rutinmässigt ringa upp jourtelefonen till Koulurauhaa. Och nu svarar en kvinnoröst som kallar sig Johanna.
Skojigt att äntligen få svar, är ni många där?
– Vi är två som svarar i jourtelefonen måndag till torsdag 12–17. Men bara en åt gången, i dag är det jag som jourar.
Ringer många?
– Det kommer så många samtal som det kommer, ibland fler, ibland färre. Och samtalens längd varierar, ibland tar de mycket länge och vi kan inte ta emot följande samtal förrän det föregående är slut. Det kan vara orsaken till att du inte kommit fram.
Harry van Woerdens fot ska opereras, men han har tid att svara på tilläggsfrågor.
Du sade att dina företag inte säljer tjänster till KLR Kustannus. Ändå är det ditt indrivningsföretag FC Pe rintä som skickar ut alla kravbrev?
– Jag har hela tiden sagt att mitt företag varit med och hjälpt till med finansieringen. De som övervakat ekonomin har använt sig av vårt system för att skicka ut räkningar, vi har bara fungerat som operatör.
Är det finansiering att skicka ut kravbrev till prenumeranter?
– Nu ska du minnas att jag blev delägare först för en månad sedan då Matias Palmroth föll bort. Fram till dess hade jag inget med företaget att göra.
Ändå skickar ditt företag ut kravbrev i vilka ni hotar med tingsrätten?
– Det var ett misstag. I tio kravbrev har vi av misstag nämnt möjligheten att föra indrivningen till tingsrätten. Men misstaget är nu korrigerat.
Var finns den personal som svarar i er telefon. Jag har bara hittat en Johanna och en chefredaktör Leipälä?
I det här skedet kommer försäljningsdirektör Markku Lax i telefon.
– Vi har tre bemannade kontor i centrala Helsingfors.
Jag besökte ert kontor på Skillnaden, som inte var något kontor.
– Vår kundtjänst är verkligen där. Sanna som du talade med ansvarar för kundtjänst och logistik vid Skillnaden. Den andra anställda har nu semester men är på plats nästa vecka så vi har två som arbetar vid Skillnaden.
Var ligger de andra kontoren?
– I Fiskehamnen och Eira.
Är de likadana kontor som vid Skillnaden, en vit postlåda och inget annat?
– Inte vet jag vilken färg de har, kanske svarta.
Hur många anställda har ni egentligen?
– Med underleverantörer sysselsätter vi 70-80, en del deltid, andra heltid. Ganska många är studerande.
Jag frågar för jag tror inte att ni är så många. Jag har bara funnit en telefonjour och en chefredaktör? Jag tror inte att ni har personalutgifter för flera hundratusen euro.
– Vi har nyss anställt en stödperson i Uleåborg. Från förr har vi en i Forssa, sedan följer Jyväskylä. Cirka tolv arbetar heltid.
Var är era tolv heltidsanställda, förutom Esko Leipälä som bevisligen existerar?
Harry van Woerden tar åter telefonen.
– De finns på våra kontor. Dessutom räknar jag numera mig själv som anställd, Markku är en annan. Vi har ganska mycket jobb med att svara på frågor från journalister.
Jag misstänker att ni har en minimal personal och bara marginella utgifter och därför gör flera hundratusen euro i vinst?
– Du har helt fel. Jag ska se till att du får bokslutet för fjolåret som blir klart nästa vecka. Av det kan du utläsa alla våra övriga utgifter som nu är bättre redovisade.