Hon vill göra vänstern till ett frihetsparti
– Vi har fått stämpel på oss att vara ett nej-parti, men det stämmer inte. Vi måste bara ta debattinitiativet, säger riksdagsledamot Hanna Sarkkinen, en av Vänsterförbundets kometer, från Uleåborg.
När vågorna gick om huruvida Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki sitter löst efter valförlusten eller inte, var hon en av de första som började stampa ner gnistorna och lugna debatten.
Detta trots att Hanna Sarkkinen själv kommer att finna sitt namn i spekulationerna om vilka som är kommande spjutspetsar i Vänsterförbundet, vid sidan om Li Andersson.
Som ordförande för partifullmäktige skrev Sarkkinen ett långt och analytiskt blogginlägg, punkt för punkt, om valnederlaget och vilka tankar det väckte, och tog avstånd från tanken att personbyten skulle vara en lösning.
– Vi hade en mycket demokratisk, kollektiv process då valprogrammet skapades.
– Det blir lätt överdrivet fokus på person. Vi har partikongress nästa år och man kan inte hålla på och spekulera om personval. Det vi måste föra är en ideologisk diskussion om värderingar.
Och de rannsakande punkterna hon skrev? De var många. Bland annat handlade de om hur Vänsterförbundet kommunicerat sina kärnfrågor.
– Jag anser alltjämt att vår finanspolitiska linje var rätt. Inget land har rest sig ur en kris genom hård åtstramning. Höjd sysselsättning skulle reparera underskottet, eftersom arbetslösheten är så dyr. Vad gällde skuldsättningen var det ju aldrig fråga om att ta lån för ro skull eller som självändamål, utan uttryckligen för att i framtiden kunna krympa lånen, säger Sarkkinen och funderar på om partiet lyckades nå fram med det till väljarna.
Alternativt, om vänstern lyckades konkretisera vad hårda nedskärningar innebär för var och en. Stimulanslinjen är VF i princip inte ensam om, eftersom det också finns ekonomer som varnat för att strypa tillväxten. Sarkkinen grubblar över varför de här tankarna ändå inte blev betrodda.
– Det ligger kanske psykologi i det att bara ett parti säger en sak, medan de andra säger något annat. Då ser det ut som om de som säger något annorlunda är svårare att tro.
Ångrar inte regeringen
Av Vänsterförbundet som oppositionsparti krävs därför en rannsakan kring hur partiet kommunicerar, anser hon, och också ett arbete med att få bort stämpeln som "nej-parti". Hon tycker inte att det stämmer att partiet säger nej till saker, utan att det snarare beror på vem som haft det samhälleliga debattinitiativet. Det vill hon ha tillbaka, och lansera VF som ett frihetsparti.
– Egentligen har friheten varit en röd tråd i rörelsen, då det gäller att minska förtryck och ge möjligheter för alla att förverkliga sig. Det är inte detsamma som högerns tanke att den ekonomiska friheten går före alla andra friheter, utan till vänsterns frihet hör fri utbildning, att få vara den man är, frihet från könsroller, till exempel. Också tanken med basinkomsten är att den ska skapa frihet från misstänkliggörande och hindrande system, säger Sarkkinen.
Därför ångrar hon inte Vänsterförbundets medverkan i den förra regeringen, och nämner till exempel den så kallade skyddsdelen av arbetslöshetspenningen, som man får förtjäna utan att det inverkar på stödets storlek.
– Det är ett steg mot tanken med basinkomst.
Myllykoski utmanar
Redan då valresultatet rullade in anmälde ledamoten Jari Myllykoski att han tänker utmana Paavo Arhinmäki på ordförandeposten, och sade att tyngdpunkten måste skifta från de alltför gröna värderingarna tillbaka till "arbetsmän och arbetskvinnor".
Det var hans utspel som fick Sarkkinen att ingripa och säga att det inte hjälper om huvuden rullar.
På en direkt fråga om hon kan tänka sig ställa upp, eller fått frågan, svarar hon:
– Jag har inte alls börjat fundera på något sådant, jag inleder nu mitt riksdagsarbete.
– Det har alltid funnits olika betoningar inom partiet, men grundfrågorna är vi överens om. Dessutom gäller det att erkänna förändringarna i arbetslivet, att en växande skara är självsysselsatta enmansföretagare eller på nollavtal i servicebranschen, säger Sarkkinen som själv kommer från en arbetarfamilj, är akademiskt utbildad men har jobbat också i butikskassan.
– Jag förstod aldrig motsättningarna i diskussionen om vilka "bubblor" människor lever i, så här från ett uleåborgskt perspektiv.