Legendariske Liinamaa fortfarande aktuell
Keijo Liinamaa är ett namn som då och då dyker upp när Finland söker en medicin för sin hostande ekonomi. Liinamaa var den som på 1960-talet åstadkom landets första inkomstpolitiska helhetsuppgörelse. Snart får han en park uppkallad efter sig i Nordsjö.
Jape Lovén, socialdemokratisk ledamot i Helsingforsfullmäktige, bor och jobbar i Nordsjö. På uppmaning av en rad invånare i stadsdelen har han tagit initiativ till att en del av centralparken i Nordsjö ska få namnet Keijo Liinamaas park, efter den legendariske riksförlikningsmannen och ministern på 1960- och 1970-talen.
– Det här är ett sätt att uppmärksamma en betydelsefull Nordsjöbo. Det var Liinamaa som förhandlade fram landets första inkomstpolitiska helhetsuppgörelse och så vitt jag vet är han den enda Nordsjöbo som varit statsminister. Han bidrog också till att utveckla stadsdelen, säger Lovén.
Det aktuella parkområdet ligger mellan Aspholmsstigen och Stora Ullholmsvägen, på östra sidan om Nordsjö parkstig. Officiellt har parkområdet inget namn men går ibland under namnet Aspholmsparken.
Lovén säger att dagens Finland säkert skulle ha ett och annat att lära av Liinamaa, men att namngivningen av parken i första hand handlar om att hindra att en betydande Nordsjöbo faller i glömska.
Nordsjö var också den plats där Liinamaa dog 1980, när han under en joggingtur drabbades av en sjukdomsattack. Han blev 51 år.
Skicklig förhandlare
För eftervärlden är Liinamaa i första hand känd som upphovsmannen till Finlands första inkomstpolitiska helhetsavtal, den så kallade Liinamaa I-uppgörelsen från 1968. Avtalet följdes året därpå av ytterligare ett avtal, Liinamaa II.
Att det första avtalet kom till hänger samman med den stora devalveringen 1967. Den genomfördes för att förbättra exportindustrins konkurrenskraft, men en bieffekt blev att löntagarnas köpkraft rasade. Därför krävde de kompensation.
I stället för att ge arbetstagarna löneförhöjningar enligt index, var ett av målen med Liinamaa-uppgörelsen att klippa av indexkopplingarna. I stället gavs alla en lika stor summa i lönepåslag. Det här var ett sätt att hindra en inflationsspiral som annars snabbt hade ätit upp devalveringens positiva effekter för exportindustrin.
Åter aktuell
I uppgörelsen ingick även en rad socialpolitiska reformer, samt bland annat att medlemsavgifter till arbetsgivar- och fackorganisationer blev avdragbara i beskattningen. I egenskap av finansminister spelade Mauno Koivisto (SDP) en central roll vid tillkomsten av uppgörelsen.
Trots att 35 år förflutit sedan Liinamaas död är hans bedrifter ingalunda glömda. Under de senaste årens försök att få Finlands ekonomi på fötter har namnet Liinamaa då och då dykt upp i debatten, nu senast i samband med Juha Sipiläs försök att åstadkomma ett samhällsfördrag med arbetsmarknadens parter. I söndagens HBL skrev Torbjörn Kevin att idén var ny när Liinamaa-avtalet slöts 1968, men nu nästan 50 år senare "måste man skapa något annat om man ska leva upp till rollen som förnyare".
Härom veckan konstaterade förre statssekreteraren Raimo Sailas i Helsingin Sanomat att något samhällsfördrag i ordets egentliga mening aldrig genomförts i Finland, trots en rad försök under årens lopp.
– Närmast har vi varit 1968 i och med den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen Liinamaa I, skrev Sailas.
Att Liinamaas namn fortfarande dyker upp i de här sammanhangen är inte överraskande, eftersom Liinamaa är den som i Finland personifierar hela idén med trepartsöverenskommelser. Det menar Kimmo Rentola, professor i politisk historia vid Helsingfors universitet.
– Åtminstone blev Liinamaa den som lyckades genomföra idén i praktiken, säger Rentola.
Ska man söka likheter mellan Finland i slutet av 1960-talet och i dag, är det enligt Rentola behovet av strukturella reformer.
– Och vore det möjligt skulle vi säkert genomföra en devalvering också i dag, det är i stor utsträckning samma problem vi brottas med.
Modern
Att Liinamaa bosatte sig i det på 1960-talet nybyggda Nordsjö är enligt Kimmo Rentola betecknande för hans ideal.
– Maktens människor på den tiden bodde i centrum, eller Hagnäs om man var socialdemokrat. Men Liinamaa var en företrädare för 1960-talets modernisering, säger Rentola.
Keijo Liinamaas anhöriga har gett sitt medgivande till att parkområdet i Nordsjö får hans namn. Ändringsförslaget behandlades nyligen i stadsstyrelsen som har gett stadsplaneringsverket i uppdrag att vidta nödvändiga åtgärder för en namnändring.
När Nordsjö centralpark officiellt heter Liinamaa-parken kan Jape Lovén inte bedöma.
– En namnändring torde inte vara någon komplicerad sak, säger Lovén.
I sin födelsestad Mänttä fick Keijo Liinamaa en gata uppkallad efter sig 2008, när dåvarande Suokatu bytte namn till Liinamaankatu.