Folktinget måste bli vakthunden
En oro för hur det går för svenskan i Finland under de följande fyra åren, med den nya regeringsbasen, det var den förhärskande känslan vid Folktingets årliga session, i år i Borgå.
BORGÅ Långt över partigränserna bar oron. Den nya regeringsbasen var samtalsämnet nummer ett när Folktingets delegater samlades i Konstfabriken i Borgå till en två dagar lång session.
SFP-are, sossar, vänsterförbundare och gröna har inte stora förväntningar på den nya regeringen.
– Mest rädd är jag för de små besluten, säger SFP:s ledamot från Raseborg, Linnea Henriksson. Stora frågor går till omröstning i riksdagen men det finns många små avgöranden som har också en svensk dimension. Det är som med genusfrågor, man måste vara uppmärksam på dem för att upptäcka dem.
– Utan "svenska glasögon" kan de vara omöjliga att hitta. Jag tänker till exempel på frågan om Kårkullas framtid som helt försvann i de första utkasten till vårdreformen, till exempel. Det fanns ingen som noterade frågan, utom SFP.
Henriksson är rädd att de här "osynliga" svenska frågorna kan ge en stor kumulerad effekt.
– Vi inser inte hur stor andelen är innan det kan vara för sent.
Vänsterförbundets Laura Lodenius håller med.
– Bevakningen av de svenska frågorna kommer att lida i den nya regeringen.
Bestörtningen efter torsdagens besked har tagit sig många uttryck.
– Också sådana bekanta som jag aldrig har pratat politik med kommer fram och uttrycker sin oro över framtiden med den nya regeringen, berättar Sibbobon och socialdemokraten Nancy Lökfors.
– Nu måste Folktinget ta sig en mycket starkare roll, säger Anna-Lena Karlsson-Finne, SFP i Grankulla. Det krävs mod och vilja, Folktinget måste bli en synlig vakthund för det svenska språket. Folktinget måste arbeta med alla partier, det kommer att bli krävande.
Karlsson-Finne oroar sig för vem som i den nya regeringen tar sig an skärgårdens specialfrågor men det viktigaste är ändå värdegrunden.
– Vad kommer att hända med toleransen och med jämställdheten, jag befarar det värsta.
Bjuder in Sannfinländarna
Att Folktingets roll nu måste växa tycker också avgående folktingsordförande Christina Gestrin.
– Visserligen har vi redan jobbat aktivt med att följa med alla lagpropositioner och utlåtanden för att få in den språkliga dimensionen. Men det har säkert varit lättare när det i regeringen har funnits ett genuint intresse för svenska frågor.
– Vårt samarbete med SFP och SDP har varit mycket bra, över partigränserna. Nu får Samlingspartiet och Centerpartiet, som ju också finns representerade i Folktinget, ta ett större ansvar för de svenska frågorna.
Folktinget är nu öppet för att försöka få med också Sannfinländarna i folktingsarbetet.
– Vi kommer att ta kontakt med Sannfinländarna och bjuda in dem till en diskussion om Folktingets roll och lagstadgade uppgifter, säger Gestrin. Vi vill sträcka ut en hand.
– Vi kunde kanske ha gjort det redan tidigare. Nu hoppas vi att partiet kan bevisa att vår oro för framtiden är obefogad.
När Gestrin upplyste den församlade folktingssessionen om inbjudan till Sannfinländarna fick hon en spontan applåd.
Lita på Centern!
Ted Apter representerar Samlingspartiet och Helsingfors.
– Jag hoppas att man nu inte bygger upp alltför många hotbilder inför den nya regeringen. I stället borde man se möjligheterna.
– I det regeringsprogram som nu ska göras upp finns det goda möjligheter att få in viktiga svenska aspekter. Jag tror att Centern och Samlingspartiet gemensamt kan agera i de här frågorna.
Mauri Casimir Elovainio representerar Centern och Helsingfors. Han förstår inte alls oron.
– Ni kan lita på Centerpartiet. Det var Centern som införde tvångssvenskan, med Johannes Virolainen i spetsen.
Elovainio betonar att Centerns strävan efter decentralisering kommer att gynna den svenska språkgruppen.
– Den centralisering som just nu pågår i landet skapar alltför stora enheter där den svenska servicen drunknar och glöms bort. Med mindre enheter, som ju Centern jobbar för, förbättras också den svenska servicen.