Biaudet har ångest för regeringsarbete med Sannf
Riksdagsledamot Eva Biaudet vädrar i en kommentar på Facebook sina våndor över eventuellt regeringssamarbete med Sannfinländarna.
– Vi behöver diskutera det mera.
I kommentaren skriver Eva Biaudet (SFP) att det för henne är "en oöverstiglig tröskel" att dela regering med ett parti som bland annat för den invandrings- och språkpolitik som Sannfinländarna gör.
På en direkt fråga är hon ändå inte lika bestämd. Hon säger att det är något hon ännu inte är färdig att säga definitivt, utan att hon snarare känner ångest och osäkerhet.
– Det är klart att jag är väldigt ambivalent, säger Biaudet och hänvisar till att tolerans, jämlikhet och bevarande av tvåspråkigheten också är något som angavs som knäckfrågor i SFP:s svar till regeringssonderaren.
– Om Sannfinländarna är med är det dessutom inte ett litet parti, utan ett av huvudpartierna som anger tonen, säger Biaudet.
– Jag kan till exempel inte tänka mig att vi inte skulle ta mer ansvar inom EU för immigrationsfrågorna, eller undgå de här frågorna helt.
SFP:s gruppordförande Mikaela Nylander känner till dubierna men understryker att riksdagsgruppen inte som grupp tagit ställning till något eller deltagit i spekulationer.
– Först måste vi se vem som är med i regeringen, om Sannfinländarna är det eller om SFP är det, och vilken typ av regeringsprogram det blir. Det slutliga beslutet tas först efter det. Det är den förda politiken som avgör, säger Nylander.
Hon avfärdar att det skulle vara fråga om att någon självmant ställer sig i opposition utan säger att var och en får uttrycka sina tankar fritt.
– Det är ingen större dramatik utan en del av den process vi måste gå igenom. Varje gruppmedlem får visa sina politiska rädslor som enskilda ledamöter. Det är välkommet, säger Nylander, som menar att hon förstår Biaudets vånda men anser att det är för tidigt för några avgöranden.
Att Sannfinländarna i vissa avseenden är en motpol till SFP är inget som Nylander vill skyla över.
– Knäckfrågan är då snarast att om motpolen sitter i regeringsbordet där besluten fattas, var ska då vi sitta? Ska vi lämna fältet öppet? Var gör man mest nytta, säger hon.