Finlandssvensk volontär stannar kvar i Nepal
Rädsla och ovisshet råder i Kathmandu, berättar Hanna Kankkunen. För tillfället planerar hon ändå inte åka hem till Finland.
På plats i Kathmandu finns 23-åriga Hanna Kankkunen från Grankulla, som har arbetat som volontär i staden under den senaste månaden. Kankkunen berättar per telefon att hon har haft enorm tur och att området Maitidevi som hon bor i och som hon befann sig i då skalvet pågick i lördags inte har skadats svårt av skalvet och efterskalven och att endast ett fåtal hus har rasat. Hon har ändå likt de flesta sovit utomhus ända sedan skalvet. Området ligger inte långt ifrån från de totalförstörda äldre delarna av Kathmandu.
– Det känns som att det har varit en enda lång jordbävning sedan lördagens stora skalv och de efterföljande skalven. Tisdag var första dagen som det var lugnt och som man kunde koncentrera sig på att försöka få fram mer information om hur man kan vara till nytta i stället för att koncentrera sig på att hålla sig trygg, berättar hon.
Kankkunen bor hos en värdfamilj, vars oro är stor för de familjemedlemmar och bekanta som befann sig på landsbygden under skalvet och som inte har nåtts efter lördagens skalv.
- Själv är jag tacksam och känner mig personligen trygg för att vi har tillgång till mat och vatten, men min värdfamilj känner inte av samma trygghet på grund av att de inte fått kontakt med hembyn och att den såvitt vi vet inte kommer att nås av räddningsarbetare på en tid, berättar hon.
För Kankkunens del ser det för tillfället ut som att hon kommer att kunna slutföra hela sin planerade fem månaders period i landet. Inget är dock säkert i ett land där situationen kan förändras snabbt och där rykten och rädslor sprids.
- Folk undrar om det värsta verkligen är över och är rädda för att smittor kommer att börja spridas.