Marinen har flera bevis för misstänkt ubåt
Försvarsmaktens tekniska övervakningssystem slog larm om att den främmande undervattensfarkosten hade passerat riksgränsen och befann sig inne på finskt vatten utanför Helsingfors. Genast efter larmet skickade marinen två ytfartyg till platsen där man gjorde ytterligare observationer.
Finska territorialvatten övervakas dygnet runt med teknisk apparatur. Den första observationen gjordes redan vid 11-tiden på måndagen. En ny observation gjordes 01.30 natten till tisdagen.
Marinens fartyg, däribland robotbåten Hanko och minfartyget Uusimaa som befann sig ute till sjöss skickades omedelbart i väg till den plats där den misstänkta undervattenfarkosten hade observerats av det tekniska övervakningssystemet. Också Gränsbevakningsväsendets bevakningsfartyg Turva åkte mot målet.
Efter fortgående ljudobservationer i en och en halv timme natten till tisdagen beslutade befälhavaren på Uusimaa att varna undervattensmålet med varningsbomber.
Marinens operationschef kommodor Olavi Jantunen säger att försvarsmakten har flera upptagningar och tekniska observationer över att en främmande undervattensfarkost befann sig i området.
- En varningsbomb är en granat i storlek med ett halvt mjölkpaket som slängs i vattnet.
- Bomben ställs in att explodera en viss tid efter att ha kastats i.
- Bomben har en så liten laddning att den inte skadar ubåten. Avsikten är att varna objektet om att det har observerats.
- Källa: Tidskriften Rannikonpuolustaja 4/2001. Tidskriften ges ut av officersföreningen Rannikkoupseeriyhdistys.
Marinens stabchef Juha Vauhkonen och Jantunen betonade på en presskonferens på tisdagskvällen att varningsbomberna inte är stridsvapen utan signalmarkörer. Vauhkonen ville inte ta ställning till hurdant fartyg som eventuellt kan ha rört sig utanför Helsingfors. Förra gången varningsbomber har använts i finska territorialvatten var 2004.
Den andra iakttagelsen
En ny iakttagelse gjordes i efterspaningsområdet på natten den 28 april. I enlighet med internationella regler varnade marinen farkosten med totalt sex varningsbomber vid tretiden på natten. Anledningen till att marinen sänkte de här tändarna är att det är omöjligt att kontakta en undervattensfarkost via radio på samma sätt som marinen varnar eller kommunicerar med främmande fartyg som färdas ovan vattenytan.
– Knallen från varningsbomberna är ett meddelande till undervattensfarkosten om att den är upptäckt och tvingas upphöra med sin verksamhet. Sprängladdningen är så liten att farkosten inte tar skada, säger Jantunen.
Gränsen för Finlands territorialvatten utanför Helsingfors löper 20 kilometer utanför strandlinjen. Den farkost som marinen jagade befann sig alltså några kilometer innanför den här gränsen.
Gränsbevakningen utreder den misstänkta territoriekränkningen. Kommendör Ismo Siikaluoma vid Gränsbevakningsväsendet kommenterar inte förundersökningen, men uppskattar att det kan dröja drygt två veckor innan undersökningen är klar. Om motivet eller gärningsmannen är han förtegen.
När har ni senast undersökt något motsvarande?
– I fjol hade vi flera luftrumskränkningar som vi utredde. Det här är jämförbart med de utredningarna, bortsett från att vi nu talar om en misstänkt kränkning under vattenytan.
Siikaloma kan inte på rak arm säga när Gränsbevakningen senast skulle ha undersökt misstänkta territoriekränkningar under havsytan, men säger att han varit 20 år i branschen och att undersökningar av undervattenskränkningar nog gjorts under den tiden.
Vem kan i teorin komma på fråga?
– Kring Östersjön finns flera länder med undervattenfarkoster, till exempel Polen, Sverige och Ryssland. Det kan också finnas privata farkoster.
Sverige jagade aktivt ubåtar i höstas. Kommer ni att höra er för hos dem och byta erfarenheter med svenska myndigheter?
– Vi är proffs på utredningar av det här slaget och klarar oss på egen hand. Vi kommer att göra en oberoende utredning och behöver inte assistens av någon annan, säger Siikaluoma.
Ministern spekulerar inte
Försvarsminister Carl Haglund (SFP) vill inte spekulera i vad det varit för undervattensverksamhet på finländsk vatten i går kväll.
– Vi släppte varningsbomber som för ett högt ljud men inte är farliga.
Enligt Haglund uppfattades fortfarande någon form av undervattensverksamhet då fartygen kom till området.
– Det var därför vi lade ett par varningsbomber som bara för ett hårt ljud men inte gör direkt skada, med dem kan man visa att man upptäckt verksamheten, sade Haglund.
Sådana används för att markera närvaro.
Enligt försvarsministern är det i teorin möjligt att det varit en ubåt, men han spekulerar inte i om det är fråga om närvaro av någon främmande statsmakt.
– Det fanns en stark misstanke om att det fanns undervattensverksamhet som inte hör hemma där, säger Haglund och upphger att situationen är över och hanterad, och att det som återstår är att utreda det som skett och göra eftersökningar.
– Men det är sannolikt att där inte just nu finns aktivitet.
Hur får man i efterhand reda på vad det varit?
– Det är inte nödvändigtvis så att man kommer att få reda på det. Förhoppningen är att vi får möjligast mycket klarhet men någon säkerhet får vi inte nödvändigtvis.
Du har tidigare kritiserat den svenska hanteringen av ubåtsjakten, finns det en press på att klara det bättre?
– Vi kritiserade inte, utan konstaterade att man ska undvika att skapa onödigt stora diskussioner av det, och det var något som media sedan tolkade. Vi hanterar det här på det sätt vi uppfattar att är vettigast. Marinen vill inte precisera platserna för observationerna eller vilket slags objekt det misstänks vara frågan om. En undersökning pågår i fallet.