I dag känns resten av Finland främmande
Min, och en miljon andra storhelsingforsares första tanke härom morgonen var: Jag har minsann inte valt en laestadian till statsminister! Den trångsynta fäbodmentaliteten som valresultatet återspeglar känns främmande i det Finland vi lever i.
"Helsingfors till en självständig stat!", utropade någon besviken lustigkurre på twitter redan under valnatten och fick genast starkt gensvar för sin spontana tanke.
Sällan har ett valresultatet återspeglat en så klar skiljelinje i värderingar. Lite karikerat kan man tala om de gröna fläktarna på trendkaféerna i Berghäll och mellanölsdunsterna i bybaren i Kihniö.
Valets storsegrare Centern lyckas i Helsingfors samla röster som ger partiet exakt ett mandat. Symptomatiskt är att det går till Olli Rehn, partiets internationellaste och mest Europaorienterade representant. Sannfinländarna behåller sina tre mandat. Här är det Samlingspartiet, Gröna och SDP som gäller.
Här röstar man inte in gårdagsmännen Paavo Väyrynen, Kauko Juhantalo eller en aspackad ölpimplande Teuvo Hakkarainen.
Centerns frammarsch och Sannfinländarnas fortsatta skräll "jatkojytkyn" söker sin näring i glesbygds-Finland och små öar typ Kouvola.
Men är bilden så här svartvit som den ter sig i eftervalskrapulan?
– Kanske det ändå trots allt är så att dagens genomsnittliga småstads- eller landsbo på många sätt är internationellare och mer frisinnad än en genomsnittlig helsingforsbo på 1970-talet, tröstar sociologen och forskaren Tuomas Ylä-Anttila, som för närvarande betraktar sitt hemland från det internationella och liberala Kalifornien.
– Man kan naturligtvis lätt hitta undantag, men på det hela taget seglar skeppet mot internationellare och mer frisinnade vatten, försäkrar Ylä-Anttila.
– Den här utvecklingen har pågått i några hundra år och jag kan inte tro att Centerns och Sannfinländarnas dubbelseger utgör någon historisk vändpunkt i den här utvecklingen – även om det kan få konsekvenser på kort sikt.
Frisk stadsluft
– Redan på medeltiden sade man att "Stadtluft macht frei" när man avsåg det moderna och liberala urbana livet i kontrast till landsbygden som stöder sig mer på gamla traditioner. Det är väl inte så konstigt om den här tudelningen temporärt understryks mer än normalt i en tid när de globala ekonomiska stormarna drabbat Finland och EU inte alltid klarar av att lösa problemen såsom de borde lösas.
Hans kollega på hemmaplan, doktoranden i sociologi Teemu Kemppainen, vid Helsingfors universitet, tror inte att värderingarna just nu skärpts mellan metropolmänniskorna och övriga Finland.
– Det är inte säkert att de värderingar som Sannfinländarna står för skulle vara ett nytt fenomen. Det kan väl hända att de har funnits där hela tiden men att de nu har kanaliserats genom partiet.
– Det är kanske också sundare att de här värderingarna hittar en riktig politisk kanal. Hellre integreras de i politiken än blir kvar och jäser i det fördolda. Politikens uppgift är ju att representera folket, så länge det sker enligt de demokratiska spelreglerna.
Kemppainen påpekar att den ekonomiska depressionen i början av 90-talet inte framkallade likadana främlingsfientliga reaktioner som vi nu kan se. Helt enkelt för att det fanns så få invandrare då.
– De ekonomiskt svåra tider vi befinner oss i nu har utlöst starkare reaktioner åt det hållet.
"Jytkyn" kan snabbt blekna
Om de andliga klyftorna mellan metropol och glesbygd växer eller inte beror, enligt Kemppainen, på om Sannfinländarna tar regeringsansvar eller inte.
– Går de med i regeringen går den första förtjusningen över "jytkyn" snabbt om och motsättningarna mellan värderingarna minskar åtminstone på politisk nivå.
– Å andra sidan om skillnaderna i välståndet fortsätter att växa så kommer också skillnaderna i värderingarna att göra det.
Enligt Kemppainen är den snabba globala nyhetsförmedlingen också ett tveeggat svärd. Samtidigt som "världen blir mindre" när kulturerna närmar sig varandra kan det uppstå otrygghet och hotbilder som leder till en "stäng gränserna"-inställning.
– Det är svårt att sia om.
Finns det fog för att tala om Helsingfors som ett andligen autonomt område?
– Det är onekligen en intressant tanke. Själv kommer jag från en liten landsortsby i Mellersta Finland och jag har märkt att många helsingforsare inte har en aning om hur man lever där, och viceversa. Men vi ska minnas att det bor välutbildade, liberala människor också i andra städer än Helsingfors. Huvudstaden skiljer sig inte så mycket från andra stora städer.
– Landsbygden har i det här riksdagsvalet visat att den mår dåligt, men också inom Helsingfors hittar vi ytterligheter på axeln öst-väst.
– Min erfarenhet är att man gör sig skyldig till stereotypier och demonisering på båda hållen. Det är mediernas och samhällsforskarnas centrala uppgift att stå för moderation och kritiskt tänkande: vad är det som upprätthåller tudelning i tal och kultur? Hur ska man få slut på det?
– Borde vi idka kulturutbyte inom vårt eget land, mellan stad och landsbygd. Det skulle förebygga många fördomar.