Li Andersson firar inte
Li Andersson (VF) skulle så gärna fira sina 15 000 personliga röster. Men hon kan inte. Partiets och hela vänsterns förlust gör henne sorgsen och orolig.
Sjunde största röstmagneten i landet, det är Li Andersson, 27, som dessutom plockar sina röster i en ganska liten valkrets i Åboland. Hur är det möjligt?
– Det ska du inte fråga mig, utan dem som röstade på mig. Men det folk säger mig är att de uppskattar att jag är rakt på sak, att jag är mig själv och att jag behärskar sakfrågorna. Det är inte min sak att bedöma om det är så.
Vänstern är rekordsvag med mindre än 50 mandat tillsammans. Hur har det gått så?
– Socialdemokraterna har suttit i regeringen vilket förklarar deras nederlag. Men för Vänsterförbundets del är förlusten svårare att förstå. Vi har tydligen tappat mycket röster på valdagen, vi måste analysera vad den uteblivna spurten kan bero på.
Har du någon förklaring?
– Vi hade en svår situation. Vi stod ensamma för vår ekonomiska linje med alla andra partier emot oss.
Sannfinländarna tycks vara ett trovärdigare alternativ som representant för det fattiga folket. Hur har vänstern misslyckats så totalt?
– Det stämmer att väljare som traditionellt har röstat på oss nu stöder Sannfinländarna. De blandar ett socialt budskap och ett försvar för dem som har de lägsta inkomsterna med sin populistiska invandrarfientliga linje. Tydligen går det hem.
Hur kommer du att trivas fyra år i opposition?
– Att vi stannar i opposition är rätt klart, vi har en annan ekonomisk linje än de andra. Jag fruktar att de partier som vill skära i offentliga utgifter mest bildar regering. Att Socialdemokraterna skulle gå med efter ett så här stort nederlag tror jag inte.
– För egen del är det inget större fel med att Vänsterförbundet stannar i opposition. Parlamentarismen bygger på att det ska finnas en konstruktiv opposition. Det kan vi vara i motsats till vissa partier som under nuvarande period var allt annat än konstruktiva.
Kan du kombinera dina andra engagemang med riksdagsarbetet?
– Det måste jag se över, men jag utgår ifrån att det är bra om riksdagsledamöter har också andra uppgifter och upprätthåller en levande kontakt med det som händer i samhället. Det kan inte vara bra att krypa in i riksdagen och för fyra år fjärma sig från samhället.
Måste du ändra stil och tänka på att uppträda som en värdig parlamentariker?
– Det är klart att man måste tänka på sammanhanget och veta vad man representerar. Det här uppdraget förutsätter en viss värdighet, men eftersom det som folk uppskattat mest med mig är att jag i alla situationer varit mig själv så tänker jag nog fortsätta med det.