Natur står mot kultur i Gammelstadsviken
Dammen eller fiskarna, det är frågan som delar åsikterna precis som ån klyver landskapet. Fullmäktigeledamoten Jukka Relander har fått en majoritet av fullmäktige med sig på sin motion om att riva dammen vid Gammelstadsforsen. Försvararna vädjar till det kulturhistoriska värdet.
Dånet när den blanka vattenytan kröker sig över kanten och ramlar ned i en kaskad av studsande droppar överröstar lätt bruset från trafiken invid.
Det var här, där Vanda å rinner ut i Gammelstadsfjärden, som Gustav Vasa först lät grunda staden Helsingfors år 1550. Namnet lånades av forsen, som sedermera dämdes upp för kraftverkets behov.
Kraftverket togs i bruk på 1870-talet, men är numera bara i museibruk. Här produceras den el som Tekniska museet invid behöver – får man tro Jukka Relander (Gröna) inte mer än vad två personbilar producerar, alltså en försumlig mängd.
Men så är det inte heller elproduktionen som är försvararnas poäng.
– Visst förstår jag dem som värnar om de kulturhistoriska värdena, det gör jag också. Men miljön och byggnaderna blir ju kvar också utan dammen. I stället för vattenfallet får vi en kilometerlång fors, en oas för fiske och rekreation. Det är ganska häftigt det med, så här nära centrum, säger Relander.
Han har fått med sig 48 av fullmäktiges 85 ledamöter på sin motion om att riva dammen invid det gamla kraftverket.
Enligt motionen gör dammen i forsens västra fåra ingen nytta men stor skada. Laxen och öringen klarar av att vandra uppför den östra fårans konstgjorda fisktrappa, men siken, vimman, aspen och andra mörtfiskar kommer inte alls upp i ån. Ännu värre är det för ålarna på väg ut mot havet, som krossas i det gamla kraftverkets turbiner.
Miljöcentralen skeptisk
Men stadens miljöcentral är inte övertygad om att naturtillståndet är bäst. I beredningen till nämnden varnar miljöcentralen bland annat för konsekvenserna då vattenytan sjunker. Det kan bli problem med ras vid stränderna och det kan påverka byggnaders och konstruktioners stabilitet.
Ett annat problem är det sediment som samlats i dammen, och som skulle sättas i rörelse och göra den redan grunda Gammelstadsviken ännu grundare. Sedimentet kan dessutom innehålla farliga ämnen. Dessutom måste konsekvenserna för den fredade tjockskaliga målarmusslan och uttern utredas noga.
Att fiskarna kommer åt att vandra är däremot bra, tycker också miljöcentralen, men anser att man i första hand ska utreda hur den östra fåran med fisktrappan kunde förbättras och bevara dammen i den västra fåran.
Men politikerna ger sig inte. I tisdags beslutade miljönämnden konstatera att ett beslut om att riva dammen visserligen inte kan fattas utifrån nuvarande information, men efterlyser därför en utredning av hur dammen kunde rivas så att områdets natur-, rekreations- och kulturvärden bevaras. Fiskens möjligheter att vandra uppför ån måste förbättras betydligt, kräver nämnden.
Det är inte bara miljönämnden som får ta ställning till dammens framtid. Av fem beslutsinstanser är det bara stadsmuseets direktion som, föga överraskande, säger entydigt nej till att riva dammen. Förutom av miljönämnden får Relander och de andra uppbackning av idrottsnämnden, som anser att fiskehushållningen, turismnäringen och fiskskyddet ska ligga i fokus då man fattar beslut om dammens framtid.
Också stadsplaneringsnämnden och nämnden för allmänna arbeten vill se vidare utredningar av alternativen, men förhåller sig något mer reserverat till en rivning.
Gömd skatt
Jukka Relander lutar sig över staketet mot den östra fåran och pekar ut "smoltskruven", som ska fånga upp unglaxarna på deras väg mot större vatten.
Genom att räkna dem ska man få reda på hur stor del av unglaxarna i ån som tar sig ut till havet. Relander fiskar också själv, men det är inte därför han vill riva dammen. Engagemanget för vattendragen går längre tillbaka än så, och det är också Relander som ordnat med smoltskruven och finansieringen av den.
Varför duger det inte att förbättra östra fåran för fisken?
– Det är svårt av två orsaker: Här under den skyddade trafikbron borde man spränga botten djupare, och där framme där urberget sticker upp borde man göra stigningen mindre brant. Ingendera låter sig göras, säger Relander och visar till vänster och höger.
Dessutom, säger han, skulle kraftverket i så fall sluta fungera i alla fall eftersom vattennivån sjunker.
Vandaforsen är något av en hidden treasure, en gömd skatt, säger Relander.
– En fri fors skulle vara en möjlighet för fisketurismen, och för företagande runt den. För tillfället är här bara en liten stump att fiska på.