Deras mål är att stoppa kränkningar
Medborgarinitiativet för att stoppa vanvård och kränkande bemötande i vården kom till för att rensa ut osakligt beteende mot patienter. – Jag hoppas på ett högtstående säkerhetstänk i vården, säger Melita Tulikoura.
Vad vill ni som startat medborgarinitiativet åstadkomma rent konkret?
- Samtalsterapeuten Melita Tulikoura från Borgå lämnade tillsammans med författaren och journalisten Anne Manner från Malax i slutet av november in ett medborgarinitiativ för att stoppa vanvård och kränkande bemötande inom vården.
- Målet med initiativet (som finns på www.medborgarinitiativ.fi till den 24 maj) är en lagändring som kräver den som ser kränkningar i vården att anmäla dem.
- Initiativtagarna vill också att det på alla vårdinstanser ska finnas blanketter för klienterna för att uttrycka sitt missnöje med en namngiven vårdare eller för att berömma denna.
– I många år har det klagats och klankats på vården i allmänhet, men det leder ingenstans och folk är så frustrerade. Det finns personer som upplevt vanvård och kränkande bemötande och de blir dubbelt kränkta av att förbises. Vi vill att de patienter som upplever sig felbehandlade ska bli hörda.
Hittills har initiativet fått 3 600 underskrifter. 50 000 behövs före den 24 maj för att förslaget ska behandlas i riksdagen. Tror du ni kommer i mål?
– Åtminstone har röstsamlandet accelererat på senare tid. Det känns positivt att bemötande äntligen diskuteras. I helgen när vi samlade namn köade folk för att få skriva under. Det kan gå.
Det finns också empatisk och kunnig vårdpersonal och läkare. Vad säger du till dem som anser att initiativet sätter den personalen i oförtjänt dåligt ljus?
– Majoriteten är säkert guld värd, men det finns faktiskt de som inte kan hantera sina egna aggressioner och låter dem gå ut över patienter. Alla de goda vårdarna blir ju rentvådda om man kan plocka fram dem som missbrukar sin makt. Den som ser sådant måste kunna säga till. Hukandet och medlöpandet måste ta slut. Folk är så otroligt rädda för att säga något, så rädda för sitt rykte och för hela vårdens rykte.
Vad fick just dig att explodera och börja samla underskrifter?
– Jag hälsade på en god vän på sjukhuset. Hon har fyllt 90 och hade blivit opererad. När jag var där hade hon smärtor och behövde på wc och ville kalla på personalen, men ingendera av oss förstod oss på ringklockan, så jag gick till kansliet för att hämta hjälp. Det var tomt och då gick jag till kafferummet. Jag var vänlig, men då var det en som var ful i munnen och snäste att jag inte ska komma till kafferummet utan att patienten ska använda ringklockan. Den sjuka tanten fick också en omgång bannor när vi kom till rummet.
En annan gång föll en av mina bekanta i källartrappan och vi ringde en bekant läkare för råd. Han sa att vi ska åka till sjukhuset och att det behövs en bild av huvudet så man ser att inte ögat skadats och mannen blir blind. När vi kom till sjukhuset fick vi veta att det inte tas några bilder under helger. När jag då frågade vad vi ska göra, ryckte sköterskan på axlarna. En kollega tog sedan hand om oss och bilden blev tagen inom 20 minuter.
Varför behövs just en lagändring – inte satsningar i till exempel utbildningen – för att skapa ett människovänligare bemötande i vården?
– Jag tror vi behöver båda. Det finska folket tror på lag, ordning och förbud. Varför kan vi inte ha en lag som tvingar att anmäla vanvård när Sverige kan ha en? Det handlar inte om att leta efter syndabockar, utan om transparens i ett serviceyrke.