Iranavtal kan bana väg för fred
Insatserna är höga i förhandlingarna om ett kärnavtal mellan USA, det internationella samfundet och Iran.
WASHINGTON Ett avtal kan leda till ett närmande mellan fienderna USA och Iran, vilket i sin tur kan öka chanserna att nå fred i Syrien. Om förhandlingarna bryter samman utan ett avtal i sommar ökar däremot risken för en militär aktion, hävdar den amerikanska Iranexperten Suzanne DiMaggio i en intervju för HBL.
Samtalen mellan USA och Iran har fokuserat på det iranska kärnprogrammet och dess framtid. Diskussioner om centrifuger och inspektioner har varvats med samtal om sanktioner och tidsfrister.
Men förhandlingarna och ett potentiellt slutgiltigt och heltäckande avtal kan ha geopolitiska följder utöver det omedelbara kärnvapenhotet. Suzanne DiMaggio på den obundna amerikanska tankesmedjan New America tror att ett reellt närmande mellan USA och Iran är möjligt.
– Jag förväntar mig inte en omvälvande förändring och fulla diplomatiska relationer mellan USA och Iran, men jag tror att ett avtal kan bana väg för fortsatta diskussioner kring andra isolerade men viktiga frågor som kampen mot Den Islamiska Staten och inbördeskriget i Syrien.
DiMaggio påminner om att USA och Iran, om man räknar med de hemliga samtalen som startade 2012, har fört direkta förhandlingar på hög nivå i nästan tre år.
– Det är en anmärkningsvärt lång tid för två nationer som i 35 år haft en så fientlig och tumultartad historia.
Enligt DiMaggio har samtalen redan lett till en mindre fientlig retorik mellan Washington och Teheran, men hon tror att det finns mera konkreta mål att uppnå. Det första är kampen mot Den Islamiska Staten i Irak.
– Båda länderna gör sitt yttersta för att förneka aktivt ömsesidigt samarbete, men koordinering pågår redan, hävdar DiMaggio som tror att ett mer intensivt samarbete är möjligt om förhandlingarna om kärnavtalet fortsätter i en positiv anda.
Realistiska målsättningar
Den följande punkten på Susanne DiMaggios lista är försöken att nå fred i Syrien där över 200 000 människor har dött i det blodiga inbördeskriget.
– Alla har insett att det inte finns en militär lösning för Syrien. Krisen måste lösas politiskt, och det är inte möjligt utan Iran som har inflytande över den syriska presidenten Bashar al-Assad.
En annan insikt som enligt DiMaggio börjar slå rot bland de inblandade parterna är att en politisk lösning med största sannolikhet betyder att Bashar al-Assad sitter kvar på sin post åtminstone en tid framöver. Om man godtar den utgångspunkten så kommer Irans och västländernas positioner betydligt närmare varandra.
– Frågan är om Iran, ifall ett avtal blir av, är villigt att använda sitt inflytande för att få till stånd en politisk lösning i Syrien.
I DiMaggios kalkyler är svaret försiktigt optimistiskt. Hon utgår från att ett avtal stärker det ömsesidiga förtroendet mellan USA och Iran på ett sätt som tillåter amerikanerna att bjuda in Iran till Geneveförhandlingarna.
– Jag tror på de här scenarierna. De är inte utopier utan realistiska och till omsättningen begränsade målsättningar, säger DiMaggio.
Men om förhandlingarna bryter samman innan det slutgiltiga och heltäckande avtalet nåtts i slutet av juni är alla dessa framsteg otänkbara, hävdar DiMaggio.
– Om samtalen kollapsar är en eskalering fullt möjlig. Nya sanktioner skulle bli aktuella och Iran skulle skruva upp tempot på sitt kärnprogram och på produktionen av anrikat uran. Det är sannolikt att USA och speciellt Israel igen skulle sätta frågan om en militäraktion mot Iran i fokus.