Gemensamma spelregler behövs
Det behövs något slags avtal som gör olika brandkårer jämförbara med varandra, säger brandkårsdirektör Petri Jaatinen vid Räddningsbranschens centralorganisation.
Det är knappast något lurt med poängsystemet som fått skidorna att gå i kors mellan frivilliga brandkåren i Äkäslompolo och Lapplands räddningsverk. Alla kårer i landet är olika och för att räddningsverken ska kunna behandla dem likvärdigt behövs gemensamma spelregler. Brandkårsdirektör Petri Jaatinen vid Räddningsbranschens centralorganisation Spek känner ännu inte till detaljerna i det nya avtal som Lapplands räddningsverk ingått med sina frivilliga brandkårer.
– Ordet poängsystem är nytt för mig. Exempelvis Västra Nylands räddningsverk ingår brandkårsavtal där man beaktar brandkårens beredskap, antalet utryckningar, manskapets utbildningsgrad, kompetens och träningsaktivitet och områdets olycksbenägenhet när man fastställer storleken på ersättningen till kårerna, säger Jaatinen.
På samma sätt betalar räddningsverken hyra till de kårer som äger sin station.
– Det finns maximigränser för hur stor hyran kan vara. Den betalas inte enligt stationens kvadratmeter, utan enligt hur många av räddningsverkets bilar som står där.
Vad problemet är just i Äkäslompolo känner Jaatinen inte till, men han misstänker att det ligger något gammalt groll i bakgrunden som gör att parterna nu inte kommer överens om bidraget.
– Jag vet inte var skon klämmer i Lappland. Men på motsvarande sätt har de 22 räddningsverken runtom i landet rankat kårernas servicenivå, manskap och befintliga stationer för att enas om nivån på ersättningarna. Det kallas regional harmonisering, kårer inom samma distrikt bör få en jämlik behandling.