När gruvan växer fogar sig Kirunaborna
Under en halv timme varje natt kan Kirunaborna känna marken skaka. Järnmalm sprängs loss inne i fjället för en produktion som motsvarar sex Eiffeltorn per dygn. När gruvan når nya djup tvingas invånare, företag och en hel stadskärna flytta på sig. Snart rivs de första husen i det stora stadsomvandlingsprojektet.
KIRUNA Rödtegelhusen är ingärdade med stängsel och tömda på både möbler och liv. I bakgrunden tornar Kiirunavaara upp sig, berget med en av de största kända malmkropparna i världen och orsaken till att de här byggnaderna ska rivas.
I 125 år har statsägda LKAB brutit järnmalm i det som är världens största underjordsgruva. I takt med att man borrar sig både djupare och längre in under samhället, rör marken på sig och spricker.
Bostadskvarteret heter Ullspiran och finns på det område som omvandlas till en så kallad gruvstadspark. Här ska Kirunaborna kunna promenera, leka och rasta hunden, men inte bo.
– Ullspiran var ett underbart ställe för barnen att växa upp på. Det är jättetråkigt att det måste rivas, säger Camilla Mukka.
När familjen flyttade in var barnen 2 och 4 år. I dag är Matilda 13 år och har precis kommit hem från sin ridlektion, Oscar är 16 och sitter och hivar i sig fläskpannkaka i bostaden de blev erbjudna i stället.
Hyresvärden är densamma – LKAB:s eget fastighetsbolag – och bostaden i det gamla kasernområdet är fin. Det är bara det att hyran är betydligt högre. För att komma hyresgästerna till mötes höjer LKAB hyran enligt en trappstegsmodell, men när den efter fem år når sin egentliga nivå betalar Mukka 1 100 euro i stället för 700 euro i månaden. Det är mycket för en ensamförsörjande gymnasielärare.
– Vi hade inget alternativ, säger hon.
Privatekonomin oroar inte bara Camilla Mukka utan flera andra som ska flytta. Hyrorna i nybyggena blir högre – många talar om en fördubbling jämfört med de tidigare förhållandevis låga boendeutgifterna – och också husägarna är rädda för att de inte ska ha råd att bygga nytt för ersättningen de får.
Många hus rivs
Sammanlagt ska 3 000 lägenheter, 200 hus och 450 000 kvadratmeter offentliga och kommersiella lokaler bort under de kommande tio–tjugo åren. Det som ofta har beskrivits som en stadsflytt handlar i praktiken snarast om en rivning.
Enligt avtalet mellan kommunen och LKAB ska 21 kulturhistoriskt värdefulla byggnader bevaras. Av de typiska trähusen som inhyst arbetarbostäder, "bläckhorn", sparas 14.
Något högljutt motstånd finns ändå inte, utan de flesta verkar foga sig. Förhållandet mellan gruvan och staden, LKAB och invånarna är symbiotiskt.
– Kiruna är uppbyggt kring gruvan, gruvan har varit Kirunas hjärta, säger Camilla Mukka.
Oscar Mukka uttrycker det på samma sätt som så många på orten: Utan gruvan finns ingen stad.
För så är det. Staden byggdes upp tack vare malmfyndigheten och i dag har till och med en fjärdedel av den arbetsföra befolkningen en direkt yrkesmässig koppling till gruvan. "Drömfabriken" kallas den ibland för att löner och förmåner uppfattas som så bra, "modern" är ett annat smeknamn.
Camilla Mukka, infödd Kirunabo, tycker att skedet som staden genomgår är spännande men också surrealistiskt.
Det nya hemmet finns närmare det som blir den nya stadskärnan, men placeringen av den får inga positiva omdömen hemma hos Mukkas denna kväll då norrskenen dansar på himlen.
– Jag tänker på hur det är nu. Man ser fjällen, gruvan, det är en fantastisk utsikt. Nya centrum är en jävla grop, utbrister Oscar Mukka.
Möjligheter
Det är kanske lite att ta i men rätt så platt är det, och det är svårt att förstå att det nya stadshuset Kristallen ska stå klart om bara två år. Här verkar inte mycket annat ha skett än att marken jämnats ut lite. Nya uppgifter har också kommit ut om att marken i området är mer förorenad än man trott och att saneringen kan ta längre tid än tänkt.
På staden är kommunstrategen Lars Bäckström ändå entusiastisk. Till julhandeln 2019 räknar han med att affärerna ska kunna öppna. Tanken är att det nya ska vara klart innan det gamla rivs för att köpmännen ska drabbas så lite som möjligt.
– Stadsomvandlingen är en jättemöjlighet. Tänk att få börja om och fundera hurdan stad man vill ha.
Butiker, bostäder, kontorsfastigheter och administration ska skapa en tät stadskärna. Kiruna 4-ever heter arkitektbyrån Whites segrande förslag.
Överenskommelsen är att LKAB betalar för infrastruktur och nya offentliga byggnader som behövs. Privatägda byggnader löser företaget in av fastighetsägaren som sedan själv avgör sitt följande steg.
Ekonomiskt tror Lars Bäckström på en vitamininjektion i och med all byggnation. Gruvbolaget kommer att bygga upp en del men kommunen försöker också locka aktörer utifrån.
– Vi har investerare som bygger utan LKAB:s pengar för att de tror på det nya centret, säger Stefan Sydberg, andra vice ordförande i kommunstyrelsen för borgerliga Moderaterna.
Visst finns det utmaningar också, medger Bäckström och Sydberg. En är att svenska staten äger en stor del av marken, och trots att LKAB ägs av staten har det varit svårt att få loss tomtmark. Hur järnvägen ska dras är inte heller klart eftersom här finns betesmarker och flyttleder som är viktiga för rennäringen.
Lojalitet
När Kiruna skapades i början av 1900-talet ville LKAB:s disponent ha ett slags mönstersamhälle. Det arvet förvaltar Dan Lundström, verksamhetschef på Hjalmar Lundbohmsgården.
Han tvingas själv snart flytta från sin tvåa i ett av de äldsta husen i staden, men litar på att han och hustrun hittar en gammal lägenhet med motsvarande hyra att flytta in i – nytt har den blivande pensionären inte råd med.
Men han hoppas innerligt på att fler gamla byggnader än planerat ska bevaras. Organisationen han leder har som vision att bygga upp ett slags Kiruna gamla stad. Lundström menar att det finns föreningar, privatpersoner och företag som är intresserade av att köpa ut byggnader av LKAB för en låg summa och sedan ansvara för dem.
Han önskar att kommunen skulle involvera fler i processen med stadsomvandlingen.
– Det finns en rädsla för att det tar väldigt mycket längre tid om man blandar in för många människor, men jag tror inte att det behöver vara så. Om vi hittar det här får vi en bättre stad där invånarna känner lojalitet med det nya samhället.
Ansvar
En som uttrycker sig betydligt mer kritiskt är Gunnar Selberg. Han är ledamot för Centern som är i minoritetsställning i kommunfullmäktige, och är inte bara arg utan rent förbannad.
Han tycker att kommunen ställt alltför lite krav i förhandlingarna med LKAB. Han litar varken på tidsplaner eller på bedyranden om det stora intresset också från andra företag.
– Hade jag suttit vid makten hade jag inte gått med på att vi flyttar en millimeter om vi inte hade fått garantier på att allt byggs upp igen.
På LKAB intygar ändå informationschef Anders Lindberg att gruvbolaget tar sitt ansvar.
– Vårt mål är att alla sakägare ska gå så skadeslösa som möjligt.
De högre hyrorna förklarar han med att invånarnas boendestandard också har stigit betydligt. Enligt honom har ingen hittills tvingats flytta till dyrare bostad utan det har funnits billigare äldre lägenheter.
Villaägarna har LKAB tills nu ersatt enligt expropriationslagen med marknadsvärdet plus 25 procent, men bolaget beslutade för en vecka sedan att alternativt erbjuda ett färdigt nytt hus i stället. Den möjligheten finns inte bara för husägarnas bästa utan också för att hindra att folk tar emot pengarna och sedan flyttar bort.
– Det ligger i vårt intresse, vi vill att folk stannar kvar på orten. Vi vill inte ha ett flyg-in-flyg-ut-samhälle. Det blir dyrt och vi tappar kompetens, säger Anders Lindberg.
De senaste fem åren har malmpriset rasat från en topp på 190 dollar per ton till under 60 dollar. Gruvbolagets resultat i fjol var bara 61 miljoner euro jämfört med 821 miljoner året innan. Men enligt honom påverkar det inte flytten. Däremot kommer LKAB att ta en aktivare roll som byggherre för att hålla nere kostnaderna på en marknad som lätt överhettas när mycket ska byggas på en gång.
LKAB räknar med att det är värt investeringarna. Den nya nivån för gruvbrytningen är i drift i ungefär tjugo år men provborrningar har visat att det finns malm åtminstone på 2 000 meters djup.