Undvik lavindöden
Femton minuter. Så mycket tid har man på sig att få fram lavinoffrets huvud ur snön. Efter en kvart börjar timglaset snabbt rinna ut.
– Offra högst en minut på att ringa efter hjälp. Börja själv leta reda på din kamrat, uppmanar bergsguiden Petter Reuter.
Men, det ska genast sägas, måla inte fan på väggen. Risken för att en skidåkare som rör sig i preparerade pister och spår ska råka ut för en lavin är försvinnande liten. I Finland existera faran knappt och i Sverige är den ganska obetydlig.
- Koppla om transceivern på mottagning. Börja leta nedanom platsen där kamraten sågs sist.
- Transceivern uppfattar signalerna på 30 meters håll – lokalisera offret så noga som möjligt innan du börjar gräva.
- Känn efter med sonden. Sonden sviktar när den träffar den begravda skidåkaren och sjunker inte lika djupt som i den omliggande snön. Snön är kompakt och det kan ta fem–tio minuter att nå offret. Att gräva en halv meter fel kan kosta ödesdigra minuter. Det gäller därför att genast komma så rätt som möjligt.
- Ring 112. Ge exakt position, men börja inte svara på detaljfrågor. Tid finns inte.
- Gräv, gräv och gräv.
– Ingen skidåkande familj ska låta bli att åka till Lappland eller alperna av rädsla för laviner.
– Vid Pyhäkuru i Pallas skulle jag kanske inte stanna och dricka kaffe precis under branten, men man kan åka skidor förbi utan risk, säger Reuter.
Bergsguiden Petter Reuter guidar offpiståkare i alperna och Norden och Daniel Backman, internationell skidlärare, är kursledare vid Axxells linje för vildmarksguidning och avancerad skidåkning. HBL har bett duon dela med sig av sina tips för hur man ska undvika laviner – och vad man ska göra om olyckan är framme.
Svart år
Denna säsong har varit nattsvart i Alperna där 42 människor mist livet i lavinolyckor.
Att Alperna upplevs som allt farligare har sina naturliga förklaringar, menar de två.
– Mediebevakningen är intensiv. De sociala medierna sprider omedelbart ut olycksnyheterna.
– Det rör sig också varje år lite mera människor utanför preparerade pister och då händer det också fler olyckor.
– Att denna säsong varit exceptionellt svart beror på ett speciellt snöfenomen. När början av säsongen är snöfattig, bildas ett lager av så kallad sockersnö. När det kommer mera snö ovanpå kan tyngden sätta snösockerlagret i rörelse. Det hände också 2006 när vi hade mycket olyckor i Alperna.
Sällan i pisterna
– Men det drabbar inte skidåkare som håller sig i pisterna. Bara i undantagsfall om en lavin råkar gå över en backe, men det är sällsynt, säger Backman.
För att utsätta sig för riskerna måste man söka upp de lavinkänsliga områdena. Det gör de som älskar att åka i djupsnö på jungfruliga vidder. Det är ingenting som Backman och Reuter vill avråda från, men det måste göras med förstånd och ödmjukhet.
Exempelvis Lyngen i Norge är mycket populärt bland finländska skidåkare. Tyvärr skördar branterna lavinoffer nästan varje år.
Inget för machor
Försiktighet och ödmjukhet är ord som ständigt återkommer när Reuter och Backman lägger ut texten.
- Petter Reuters och Daniel Backmans kom ihåg-lista för offpist-åkaren.
- Åk aldrig ensam. Börja med att åka offpist i omedelbar anslutning till markerade områden.
- Åk inte tätt efter varandra.
- Åk aldrig utan transceiver, sond och spade.
- Transceivern ska hela tiden vara ställd på sändning. Om lavinen gått och du klarat dig, ställ genast om den på mottagning för att spåra dina kamrater. Kostar några hundralappar.
- Var beredd att ändra dina på förhand uppgjorda ruttplaner.
- Undvik öppna branta snöfält dagarna efter att det snöat, blåst eller blivit mildare. Snabba omslag i väderleken är alltid farliga.
- Om lavinfaran klassas som 4 (på skalan 1–5) ska man välja flackare partier. Under 25 graders lutning (se figur.)
- Det finns massor av information om lavinfara, väderlek och snöförhållanden. Utnyttja det. Lyssna på erfarna guider.
– Jag har varit alpguide i tjugo år. Knappast skulle jag ha levat så här länge om jag inte alltid försökt vara försiktig, säger Reuter.
– Jag har bevittnat så många tokigheter bland skidåkarna att ibland frågar jag mig om det sker mycket eller tvärtom lite olyckor i relation till dumheterna. Det är ingen hemlighet att finländarna tidigare var kända för att vara "macho". Men på den punkten har det blivit bättre. Macho och offpist är två begrepp som inte passar ihop, säger Reuter.
Misstag 1
Ett typiskt misstag begås av någorlunda skickliga skidåkare som trivs i halvmeterdjup snö.
– När man åker i så djup snö vill man ha lite mer lutning för att få upp farten. Samtidigt är det så mjukt så sluttningen känns inte så brant som den faktiskt är. Om lutningen är över 25 grader så ökar risken för laviner markant.
Misstag 2
Ett annat misstag många gör är att åka i en konvex sluttning. Det innebär att övre delen av backen är flack för att sedan plötsligt bli brant. Ofta brister snön just på bullen där lutningen ökar.
– Huvudregeln är att man hela tiden ska se hela backen, att undre delen inte är skymd av "bullen".
Lika illa är det om backen plötsligt blir flack under en brant. Då är risken att man drar ner snön från den branta delen och får allt över sig.
En viss livförsäkring tar man genom att hyra en erfaren bergsguide. Det kostar drygt fyra hundra euro per dag. Inte mycket om man delar på fyra.
– En skidguide vet dessutom var man hittar de bästa åken, säger Backman.
Inte heller Reuter har klarat sig undan lavinen. 1994 när han guidade en grupp ryckte lavinen honom plötsligt med sig.
– Det gick så snabbt så de flesta i gruppen hann aldrig förstå vad som hände. Plötsligt hade jag bara förflyttats 300 meter ifrån de andra. Jag lyckades hålla mig ovanpå snön och den var inte så djup, men hade jag haft otur hade jag blivit begravd.
I dag skulle han kanske inte låta sig överraskas lika lätt. Erfarenheten har lärt honom att avläsa illavarslande tecknen i naturen.
– Det viktigaste rådet är: var beredd att ändra dina planer. De flesta planerar långt på förhand vilka toppar de ska bestiga och vilka sluttningar de ska åka. Men välj nästbästa alternativet om du känner minsta tvivel.
– Risken kan vara tusen gånger större om du väljer fel, den står inte i någon proportion till upplevelsen.