Finska knep ska ge bönder fler knölar

LUSAKA

Kring forskningscentret Chilanga, strax utanför huvudstaden Lusaka, växer potatis, batat och kassava på prov. När vi besökte det bländvita nya laboratoriet i fjol var det bara maskinerna som saknades.

Nu, ett år senare, är verksamheten i gång och de lokala forskarna tittar närmare på rotfrukterna och knölväxterna som de har stora förhoppningar för.

– Det här projektet betyder mycket för oss, säger Monde Zulu, vice direktör för forskningscentret Zambia Agriculture Research Institute (ZARI).

I labbet tänker man ta fram friska plantor för potatis, batat och kassava med hjälp av cellkulturteknik. Det betyder att fattiga småbrukare i framtiden behöver oroa sig mindre för virus- eller svampattacker. Få har råd med bekämpningsmedel och sjuka plantor kan hota ­hela sådden.

– Och det är inte bara det att småbrukarna inte har råd, besprutningen är skadlig för miljön. Så om vi kan producera friskt utsäde är det ett stort plus, säger Zulu.

Laboratoriet i Chilanga är ett finskt-zambiskt samarbetsprojekt som fått 700 000 euro från Finlands Utrikesministerium. I Zambia lever drygt åttio procent av människorna på landsbygden i fattigdom och 46 procent av barnen under fem är hämmade i växten. Den vanligaste ingrediensen i kosten är majs.

– Samtidigt håller kassava, batat och potatis på att bli stapelvaror. Vår största utmaning är tillgången på utsäde. När vi får det, betyder det att produktionen ökar, och det blir mer mat. De här grödorna är en inkomst för småbrukare. Med pengarna kan de bygga bättre hem, utbilda sina barn ... i förlängningen minskar vi fattigdomen, säger Zulu.

Specialforskaren Veli-Matti Rokka på naturresursinstitutet Luke håller i projektet i Finlands ände.

– Potatisen i Zambia är förhållandevis dyr och kvaliteten inte den bästa. Det finns en småskalig potatisproduktion. Men efterfrågan på både potatis och frisk sättpotatis är enorm.

I dag tvingas man importera frisk sättpotatis ända från Sydafrika, vilket gör att få har råd att köpa den. I stället kanske man använder sättpotatis av tvivelaktig kvalitet.

– Här finns ingen organisation som tryggar tillgången till friskt utsäde för fattiga småbönder. Med det här labbet försöker vi ta ett steg i den riktningen. Det här ökar också den tryggade tillgången till mat i Zambia, säger Rokka.

Mer vitaminer i potatis än i majs

Rätten som få zambier varken vill eller kan vara utan heter nshima. Den kokas på majsmjöl och vatten till en tjock och mycket trög gröt. Efter en måltid med nshima och sås blir man så mätt och dåsig att en tupplur känns aktuell. För den del av befolkningen som lever på under 1,25 dollar om dagen, är ett mål nshima om dagen räddaren i nöden. Ändå är undernäring speciellt hos barn ett ­problem i landet.

Det är därför som Finland och Zambia nu samarbetar för att öka produktionen av andra stapelvaror än majs. Som till exempel potatis.

– Det finns en stor mängd C- och B-vitamin, mineralämnen, aminosyror och fibrer i potatisen, som inte finns i majsen. De som bara äter nshima får inte i sig alla viktiga näringsämnen, säger Veli-Matti Rokka.

Till exempel kan en medelstor potatis ge hälften av det rekommenderade dagliga intaget av C-vitamin och en femtedel av mängden kalium som rekommenderas.

För små skördar

– En sak som det här projektet kommer att göra är att ge småodlarna en start på vägen, det vill säga de kommer att öka skörden innan plantorna tyngs ned av sjukdomar. Potatis, kassava och batat är känsliga för virus som odlarna kanske inte känner igen, säger doktoranden Emily Mueller vid International Potato Center.

Också hon samarbetar med Finland och Zambia i ett USA-finansierat projekt med att öka tillgången på batat i den östra provinsen, där 54 procent av invånarna lider brist på A-vitamin.

– Just nu ger bataten 2,6 ton per hektar i den östra provinsen, när den potentiellt skulle kunna ge 30 ton per hektar. Kassavan har liknande potential.

Snart på egen hand

Officiellt drar Finland bort sin hjälpande hand från laboratoriet i Zambia i maj i år. Men det betyder inte att projektet läggs ned.

– Det här handlar trots allt om hållbar utveckling, säger Rokka.

Han åker ned en sista gång nu i mars för att ge de lokala forskarna och laboranterna en avslutande utbildning i olika växtcellkulturtekniker. Zambiska företag har visat intresse för att fortsätta att ta fram sina sjukdomsfria sättpotatisar.

– De här första åren av projektet har varit en vitamininjektion som skapat mycket intresse. Nu kommer vi att försöka få ytterligare finansiering av andra donatorer, säger Zulu.

Rokka överväger också att söka finansiering för ett nytt projekt i Zambia. Nästa gång kanske det blir banan, ananas eller bambu som hamnar i cellkulturlaboratoriet.

– Avskogning är ett stort problem i Zambia, för man använder veden till att göra kol. Det här kolet kunde ersättas med bambukol.