Han vill ruska om i den estniska politiken
Alltför länge har samma lilla klick styrt den estniska politiken, säger Sergej Metlev, ordförande för det nya Frihetspartiet som verkar kunna ta sig till parlamentet i valet på söndagen. Också väljare och forskare hoppas på förändring.
TALLINN
– Det behövs något nytt, ett alternativ. Vi vill förändra det politiska systemet så att Estland blir mer som en äkta liberal demokrati, säger 23-åriga Sergej Metlev. Han leder Frihetspartiet (Vabaerikond), det nya högerliberala partiet som på mindre än ett halvt år har samlat 9 procent i väljarstöd enligt den senaste opinionsmätningen.
Han tar emot i ett litet tvårumskontor på World Trade Center, men hoppas få flytta sig till parlamentet Riigikogu om bara ett par veckor.
- Den senaste opinionsmätningen inför det estniska valet den 1 mars förutspår ett mycket jämnt resultat.
- De två nya partierna ser ut att komma över röstspärren på 5 procent.
- Reformpartiet 23 procent (förra valet 28,6 procent)
- Centerpartiet 22 procent (förra valet 23,3 procent)
- Socialdemokraterna 20 procent (förra valet 17,1 procent)
- IRL (Förbundet Fäderneslandet och Res Publica) 14 procent (förra valet 20,5 procent)
- Frihetspartiet 9 procent (nygrundat)
- EKRE Konservativa folkpartiet 9 procent (nygrundat)
Tillsammans med den andra nykomlingen Konservativa folkpartiet (EKRE), som också ligger på 9 procent, kan de ändra på maktförhållanden i det estniska parlamentet. Men något samarbete är inte aktuellt, Metlev jämför EKRE med Sannfinländarna och säger att deras politik är "från stenåldern".
– De vill bland annat ha ut oss från EU!
Och enligt Metlev är det dags för en injektion av något nytt.
– I ett så här litet land med bara 1,3 miljoner invånare kan inte ett par grupper styra landet utan äkta demokrati. I den politiska eliten finns alltid samma människor som känner varandra, och det finns inget utrymme för nya idéer.
Enligt Metlev visade opinionsmätningar för några år sedan att 40 procent av esterna inte tyckte att något parti representerade dem. För ungefär ett år sedan sjönk siffran till 20 procent.
Det var Andrus Ansip, som hade styrt landet i nio år, avgick som premiärminister och en ny koalition av Reformpartiet (center-höger) och Socialdemokraterna tog över med 34-åriga Taavi Roivas vid rodret.
För och emot partier
Några kvarter längre västerut, högst uppe på kullen Harjumägi, ligger Centerpartiets valcafé, döpt till Edgari Kohvik efter partiledaren Edgar Savisaar. Här bjuds alla hugade väljare på kaffe med dopp och varje eftermiddag ordnas det antingen allsång eller politiska tal.
När vi tittar in är det inga kandidater på plats, men några pensionärer har hittat dit. Från de flesta borden hörs ryska. Tamara Filatlov visar sig har en mycket klar åsikt om vad det mest centrala i valet är för henne.
– Att rätt parti vinner. Alltså att det här partiet vinner.
Den viktigaste frågan för henne är att pensionerna höjs, något hon är säker på att händer om Centerpartiet kommer till makten.
Sulev Loopalu från Dagö tittar in på en kopp kaffe, men säger genast att han inte kommer att rösta på Centerpartiet. Lika bestämt får regerande Reformpartiet ett nej.
– De har suttit vid makten i åtta år – det räcker. Nu blir det kanske dags för ett av de nya småpartierna, säger han.
Att få åsikter om vilka sakfrågor som är viktiga visar sig vara svårt – det är partifrågan som är viktigare. Det säger också professor Anu Toots, som är direktör för den statsvetenskapliga institutionen vid Tallinns universitet.
– Det är typiskt för Estland. När estniska journalister ringer mig frågar de inget om sakfrågorna utan om vem som blir nästa premiärminister.
Ovanligt mycket utrikes
Anu Toots säger att årets valrörelse har varit exceptionell i och med att utrikespolitiken har spelat så stor roll.
– Det är första gången på två årtionden som utrikespolitiken är viktig i valkampanjen. Vanligtvis är det bara de inhemska frågorna som har någon betydelse, inte de europeiska och inte de globala frågorna.
Men i och med Ukrainakrisen har frågan om säkerhetspolitiken stigit högt på agendan. Toots säger ändå att hon varit förvånad över hur lite den sist och slutligen avspeglat sig i opinionsmätningarna trots att det varit ett av de största debattämnena både bland politiker och vanligt folk under det senaste året.
– När krisen bröt ut för ett år sedan trodde jag att det mest antiryska partiet IRL (Förbundet Fäderneslandet och Res Publica) skulle stiga i opinionsmätningarna men det har de inte. Och det mest Kremlinvänliga partiet Centerpartiet är för tillfället populärast i opinionsmätningarna, säger Toots.
Att två nya partier nu verkar få en plats i parlamentet är enligt Toots välkommet, för en politolog är större diversitet bara en bra sak. Men hur stort inflytande de får är enligt henne svårt att förutsäga.
– I och med vårt proportionella valsystem kan också partier som bara har några få mandat få en vågmästarroll. Det har hänt tidigare och det kan hända igen. Det kommer att blir hårda regeringsförhandlingar, förutspår hon.
Unga hoppas på förändring
En som helst skulle se att inget av de fyra partierna i parlamentet skulle få sitta i regeringen är Karl Arthur Strandberg, sitt namn till trots tvättäkta est.
Den nyligen utexaminerade magistern sitter i universitets lobby och väntar på en föreläsning om EU-finansiering. Han är upprörd av att parlamentet för ett par veckor sedan godkände en lag som enligt honom ger de styrande åtalsimmunitet.
– Jag röstar på någon som inte röstade på den lagen. Det behövs en stor förändring eftersom det finns så mycket korruption bland de styrande nu, säger han.
Han kan ändå räkna upp ett par ämnen som han anser vara viktiga valfrågor: en reform av utbildningssystemet så att det blir mindre akademiskt och mer fokuserat på upplevelsebaserad inlärning samt en decentralisering av företagarbyråkratin.
Samma krav på förändring har också studeranden Kaarin Kivirähk.
– Reformpartiet har styrt länge och jag vill ha förändring, men vem jag ska rösta på vet jag inte ännu. Det är svårt att se alternativ för de andra är inte heller bra.
Speciellt när det gäller säkerhetspolitik tycker hon skillnaderna är små:
– Alla partier talar nu om säkerhetspolitik, det är trendigt. I det avseendet är det ingen skillnad vem man väljer.