"Utanförskap ökar risk för radikalisering"
Risken för att radikaliseras ökar om man känner sig väldigt utanför i det samhälle där man växer upp, säger forskaren Inkeri Rissanen på Tammerfors universitet.
En stark känsla av utanförskap hör till de faktorer som ökar risken för att unga muslimer ska lockas av extrema jihadister och ansluta sig till dem. Forskaren och teologie doktorn Inkeri Rissanen vid Tammerfors universitet listar upp en rad faktorer som kan öka känslan av att inte höra till.
– En svag socioekonomisk position är en sak. Många unga muslimer ser inte hur de själva kan påverka samhället, de saknar rollmodeller. Upplevelser av diskriminering – även om de inte är direkta – gör det svårare att känna gemenskap. Till exempel ett negativt attitydklimat hör hit, säger Rissanen, som har undersökt undervisningen i islam i skolorna.
I Finland är attityderna mot muslimer bland de mest negativa i Europa, åtminstone enligt vissa undersökningar. Rissanen säger att lärarna ofta speglar de negativa attityderna och är tveksamma till de muslimska elevernas möjligheter att lyckas – vilket eleverna i sin tur känner av och själva ofta tror att de kommer att misslyckas.
Känsla av gemenskap
Rissanen säger att en väg till en känsla av gemenskap faktiskt kan vara skolornas religionsundervisning, i och med att eleverna då märker att deras religion godkänns också officiellt och att de där får erkännande för sin egen identitet.
– Vi vet också att många andra generationens invandrare känner dåligt till sin religion och det leder till att man lättare faller offer för extremistisk propaganda. Behovet av att höra till är starkt och om man inte hittar goda sammanhang är det lättare att börja söka den känslan på fel ställen, säger Rissanen.
"Mera prestigefyllt"
Behovet av att hitta ett sammanhang och känna sig accepterad talar också Hans Jørgen Bonnichsen, tidigare operativ chef för den danska underrättelsetjänsten PET, om i en intervju för tidningen Berlingske Tidende Enligt honom är så kallade "homegrown terrorists" ett fenomen som ligger i tiden.
Han drar paralleller från Köpenhamnsdådet till Paris-terroristerna och till den brittiska bombmannen Richard Reid som satt i ungdomsfängelse och gick från att vara en vanlig brottsling till en helig krigare.
– Det är långt mera prestigefyllt. Det finns närmast en jihad-popkultur, där man försöker glorifiera terrorhandlingar och så blir man accepterad och beundrad i en miljö.
Vem åker, vem stannar?
Terrorismforskaren Thomas Hegghammer på norska Forsvarets forskningsinstitutt har skrivit en rapport om hur radikaliserade muslimer väljer att antingen åka utomlands till exempel till Syrien eller stanna kvar i sitt hemland för att utföra terrordåd. I artikeln "Should I Stay or Should I Go?" i American Political Science Review i februari 2013 konstaterar han att de allra flesta som vill bli jihadistkrigare har tre orsaker att hellre åka utomlands.
Den första är att det är enklare att få kriga mera utomlands, i hemlandet gäller det oftast att man gör ett dåd innan man dödas eller tillfångatas. Det andra är att de utomlands får krigarträning – men trots det väljer de flesta att inte använda den när det återvänder. Enligt Hegghammer är det i medeltal en av nio som är redo att fortsätta sitt korståg i hemlandet.
Den tredje och ofta mest avgörande faktorn är normerna. Att delta i ett krig är en sak, men också de muslimska skriftlärda tvistar om ifall terrorism är moraliskt rätt och många blivande terrorister grubblar mycket och länge kring frågan.
"Också de mer radikala aktivisterna verkar inse att krigande i hemlandet anses vara illegitimt av många", skriver Hegghammer.