Gallupresultat styr politiken
Väljarundersökningar driver både politiker och väljare att slipa sin taktik inför riksdagsvalet. Men mest av allt påverkar galluparna det politiska tugget, säger forskaren Ville Pitkänen.
Inte en enda röst har ännu avgetts i vårens riksdagsval. Ändå kretsar diskussionen redan nu kring hurdan regering Centerledaren Juha Sipilä kommer att bilda och hur de andra partierna ska anpassa sig till den nya situationen. Den här diskussionen skulle knappast vara möjlig utan de frekventa väljarundersökningarna. Siffrorna har förutspått Centern storslam i april.
– Det handlar om den så kallade bandwagon-effekten (släpvagnseffekten). När det börjar gå uppåt hakar väljare på för att få vara med i vinnarens lag. Då ser följande mätning ännu bättre ut, och den positiva spiralen göder sig själv, säger Ville Pitkänen, forskare vid institutionen för riksdagsforskning vid Åbo universitet.
Hade man bara resultaten från det förra riksdagsvalet att utgå ifrån skulle det se helt annorlunda ut. I valet 2011 var Centern den största förloraren, Sannfinländarna stadda i raketartad uppgång och Samlingspartiet alltjämt störst. Men går det ens att tänka sig en valrörelse utan regelbundna opinionsmätningar?
– Svårt att föreställa sig. Men i så fall skulle vi ha en annan slags politisk kultur och en annan typ av debatt. Hur partierna och deras ordförande lyckas bedöms i dag alltid utifrån de senaste gallupsiffrorna, som går att få nästan i realtid. Utan siffror skulle vi ha mindre spelanalys och kanske mer samtal om de politiska målen, säger Pitkänen.
– I medierna får vi nu i stället ett slags hästkapplöpningsrapportering, där det viktiga är vem som har ledningen när mållinjen närmar sig.
Hur påverkas partiernas beteende av det här?
– Det går lätt så att ett parti fokuserar ännu mer på tävlingen mot de andra partierna än på de frågor tävlingen gäller. Det strategiska tänkandet inför regeringsförhandlingarna blir centralt. Om ett parti leder klart kan de andra partierna resonera så, att det lönar sig att hålla sig på god fot med det ledande partiet för att inte sabotera sina egna chanser att sitta i regeringen. I stället skärper de tävlingen sinsemellan, säger Pitkänen.
– När ett parti har medvind i galluparna sneglar förstås de andra partierna på vad de gör som går hem hos väljarna. Det märktes till exempel inför valet 2011 när en del av Sannfinländarnas invandringsfientliga spelöppningar anammades av andra partier.
Göran Djupsund, professor i statskunskap, är inne på samma linje.
– Ingen politiker och inget parti skulle erkänna att de ställer om sin politik enligt gallupar. Men det är klart att man försöker justera sin linje så snabbt som möjligt om publiciteten blir negativ.
Ett konkret exempel är stormen kring Centerns förslag att slopa mellanölsförsäljningen i matbutikerna.
– Ramaskriet som bröt ut bland väljarna tvingade partiordföranden Sipilä att snabbt gå ut och konstatera att partiet inte kommer att driva den här frågan, säger Djupsund.
Pitkänen framhåller att galluparna skapar positiva och negativa snöbollseffekter, som rullar vidare av egen kraft. Han nämner Samlingspartiets kräftgång det senaste halvåret som exempel.
– När gallupstödet dalar koncentrerar sig diskussionen på allt som gått fel. Partiets problem dissekeras i offentligheten, det ser illa ut, och i nästa mätning är stödet ännu lägre. Att ta sig ur en negativ spiral är knivigt.
För Centerns del har trenden gått uppåt, åtminstone fram till snålblåsten kring mellanölsförslaget tidigare i veckan. Uppsvinget har fått gamla ringrävar i Centern som Matti Vanhanen, Paavo Väyrynen och Kauko Juhantalo att vädra morgonluft
– När partiet rider på en vågkam i galluparna finns det många som ser sin chans att ställa upp, också sådana som annars inte hade tänkt göra det, säger Pitkänen.
Hur inverkar gallupsiffrorna då på väljarnas beteende?
– Också många väljare tänker taktiskt, på ett sätt som man kanske inte skulle göra utan gallupsiffror. Om partiet man ville rösta på inte verkar ha en chans att vara med i regeringen, så röstar man kanske på ett annat för att ens egen röst ska ha större betydelse, säger Pitkänen.
– I dag har vi fler rörliga väljare som byter parti från val till val, och också fler som fattar sitt beslut i allra sista stund. För dem kan gallupsiffrorna ha stor betydelse, säger Djupsund.
Varför behövs väljarundersökningar?
– Man kan se det så att medborgarna har rätt att veta hurudant stöd de olika partierna har, och ta det i beaktande när de fattar beslut om vem de ska rösta på, säger Pitkänen.
– De berättar hur partiernas vägval tas emot. På något sätt måste partierna få veta hur deras politik går hem i stugorna, om de i dagens läge inte har så mycket konkret kontakt med fältet, säger Djupsund.
– Vad är förresten den moraliska grunden för att man inte skulle få beakta vad andra människor tycker när man röstar? Varför skulle det vara sämre? tillägger han.
Hur lätt skulle det vara att manipulera en väljarundersökning för att ge ett visst parti en positiv snöbollseffekt?
– Du kan inte fejka en undersökning. Den skulle hålla högst ett par timmar, och den som åker fast för något sådant får betala ett skyhögt pris. Men kommer det en gallup där du inte känner igen institutet som gjort den och där det inte framgår hur man gått till väga, då ska du vara försiktig. Det finns många lirare på banan nu när det tekniskt sett blivit enklare att göra mätningar, säger Djupsund.
– Gallupar kan förstärka opinionsförändringar, men de åstadkommer inte opinionsförändringar i sig själva. En stor ekonomisk eller politisk kris kan svänga opinionen även om det inte skulle göras några gallupar alls. Som fenomen är galluparna ingenting nytt. Det är bara frekvensen som ökat exponentiellt de senaste åren, fortsätter Djupsund.