Företag kritiseras för bristande hållbarhetsplaner
Palmolja, trycksaker, skogsprodukter. Inom dessa branscher finns finländska företag som inte betalar en lön det går att leva på i utvecklingsländer. Finnwatch har tagit fram kriterier för hur lönerna ska räknas ut och hoppas på förbättring.
När finländska företag blir beskyllda för att betala otillräckliga löner i utvecklingsländer lyder förklaring ofta att det inte finns något entydigt sätt att räkna ut hur stor en minimilön borde vara för att den ska räcka till det nödvändigaste.
Nu har organisationen Finnwatch tagit fram tydliga kriterier för hur mycket som behövs.
– Vi vill en gång för alla sätta stopp för diskussionen kring vad som är en tillräcklig lön och ge företagen en exakt modell för att räkna ut den, säger Henri Telkki, forskare och jurist på Finnwatch.
Bland de finländska företag som fått kritik för att inte kontrollera att deras arbetstagare i hela underleverantörskedjan får tillräckligt betalt finns Neste Oil, Sanoma och Stora Enso. Finnwatch har i tidigare rapporter pekat på brister i deras kontroll av underleverantörerna.
– Att få en lön som räcker till för att leva på är en mänsklig rättighet, men företagen tar alltjämnt dåligt hänsyn till lönerna hos sina underleverantörer, säger Telkki.
Han påpekar att även om ett finländskt företag betalar en adekvat ersättning till en samarbetspartner i ett utvecklingsland saknas ofta kontrollen av att pengarna faktiskt når den som utför arbetet.
Konkreti saknas
I fjol höstas gav Finnwatch ut rapporter både om produktionen av palmolja och om tryckarbeten som utförs i Kina. I bägge rapporterna kritiseras finländska företag för att inte ha koll på anställningar och löner.
– Problemet är att många företag har ett hållbarhetsprogram och att företagen på ett allmänt plan lovar att iaktta mänskliga rättigheter. Men när det gäller konkreta mätare, som till exempel just i form av löner, så brister det på många håll, säger Telkki.
Ett typiskt företag som talar mycket om hållbarhet men som saknar mätare är enligt Telkki den svenska textilkedjan H & M. Problemen inom textilindustrin har överlag fått mycket publicitet, men övertramp och missar sker i alla branscher, påpekar han.
Skogsjätten Stora Enso har till exempel fått mycket kritik för bland annat markköp i Kina och användning av barnarbetskraft i Pakistan. Nu har bolaget låtit det danska institutet för mänskliga rättigheter göra en bedömning av verksamheten i de länder där koncernen fungerar.
Åtgärdsplan
Bedömningen pekar på missförhållanden när det gäller övervakningen av anställningsförhållandena för anställda av tredje part, med andra ord anställda hos någon underleverantör. Också praxis för ingångslöner och ersättning av övertid, kollektivavtalsförhandlingar och en förbättring av arbetsmiljöarbetet vid vissa enheter står på listan till sådant som ska förbättras.
– Vi jobbar med en åtgärdsplan för att åtgärda missförhållandena och vi börjar där problemen är mest akuta, säger Terhi Koipijärvi, som ansvarar för globalt ansvar på Stora Enso.
Enligt Koipijärvi ska de mest brådskande åtgärderna vara utförda under första halvåret i år. Också för de övriga problemen ska bolaget ha en åtgärdsplan klar innan årets slut. Men eftersom åtgärdsprogrammet ännu inte är klart vill hon inte nämna några konkreta projekt.
– Klart är att de stora utmaningarna finns i mindre utvecklade länder som Pakistan och Kina, säger hon.
Henri Telkki ser positivt på ambitionerna att förbättra förhållandena för arbetstagare i utvecklingsländerna.
– Många företag bara drar sig tillbaka när missförhållanden uppdagas hos en underleverantörskedja. Det hjälper inte dem som jobbar lokalt, säger han.
Han berömmer den bedömning Stora Enso nu låtit göra.
– De har gjort det alla företag borde göra.