Butiksägare anklagas för varubrist
Venezuelas regering tog i söndags över en kedja av matbutiker och anklagade dess ledning för att försöka destabilisera landet genom att hålla butikshyllorna tomma. Oljelandet har drabbats hårt av oljeprisets ras under de senaste månaderna.
Under de senaste veckorna har köerna till matbutikerna i Venezuela vuxit sig allt längre. Ett rykte om att det finns kyckling att köpa kan räcka för att kön ska ringla sig runt flera kvarter.
Regeringen har sänt ut militären för att vakta de enorma köerna, poliser patrullerar i butikerna och tjänstemän har posterats ut i butikerna för att kolla id-bevis. Det finns basvaror som är subventionerade av staten och som man bara får köpa en begränsad mängd av: tvättmedel, vegetabilisk olja och majsmjöl.
Med en inflation som galopperar – över 64 procent på årsbasis i fjol – är det få familjer som har råd med mer än det nödvändigaste.
Ekonomiska analytiker anser att det är regeringens politik med bland annat valutakontroll och prisregleringar som leder till varubristen och den ökande inflationen, men regeringen pekar på helt andra faktorer.
Förra veckan greps ledningen för butikskedjan Día Diá och ett par veckor innan var det apotekskedjan Farmatodos ledning som gick samma öde till mötes. I helgen meddelade regeringen att den tar över matbutikskedjan. Butiksägarna anklagas för att försöka destabilisera landets ledning genom att med avsikt hålla hyllorna tomma trots att de ha lager fulla av varor.
– Lagret var fullt av alla sorters varor, sade president Nicolas Maduro till medierna och anklagade företaget för att gömma undan majsmjöl och matlagningsolja.
"Hade full koll"
Men vd:n för kedjan Día Día, José Vicente Aguerrevere som är bosatt i Boston och därför på fri fot, säger till The New York Times att lagret av basvaror räcker bara för tre dagar.
– Om man går till distributionscentret tänker man: Wow, det ser ut som massor. Men om man räknar efter är det bra tre dagars lager av basprodukter, sade han.
Kedjan hade 35 butiker på olika orter i Venezuela, men bara ett lager. Enligt honom håller myndigheterna också noggranna koll på precis vad som köps in och distribueras till butikerna, så de kände till precis vad som fanns i lagret.
Regeringen styr den venezuelanska ekonomin med fast hand. De senaste årens höga oljeinkomster har lett till att regeringen kunnat utvidga de sociala stödprogrammen, och till och med har tagit lån för att göra det. Nu när oljepriserna har fallit blir svängrummet mindre.
Maduro tvingades fatta beslutet att höja bensinpriserna i januari – ett beslut som tidigare varit helt otänkbart. I sitt nyårstal upprepade han det som både han och den förra presidenten Hugo Chávez ofta sagt: att den ekonomiska krisen är ett resultat av ett ekonomiskt krig från högerfronten.
Venezuela skyller ofta på USA och anser att landet gör allt för att fälla den venezuelanska vänsterregeringen.
Visum och desertörer
Relationerna med USA försämrades ytterligare förra veckan då USA införde visumrestriktioner för tjänstemän som enligt de amerikanska myndigheterna har gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna eller till korruption. Namnen har inte offentliggjorts, men bland dem finns bland annat agenter från säkerhetstjänsterna som deltog i att blodigt slå ned demonstrationer i fjol. Minst 63 människor dödades då.
Samtidigt kom rapporter om att Leamsy Salazar, en högt uppsatt rådgivare till den avlidna presidenten Hugo Chávez, har flytt landet och nu samarbetar med USA:s myndigheter kring narkotikaanklagelser mot parlamentets talman Diosdado Cabello. USA har länge ansett att högt uppsatta tjänstemän i Venezuela har kopplingar till narkotikahandeln.
Venezuela kallade anklagelserna en del av en internationell konspiration mot landets vänsterregering. Talmannen Cabello sade i ett radiotal att Salazar kanske har varit inbladad i Chávez död i cancer. Venezuelas nuvarande president Nicolas Maduro har tidigare sagt att Chávez sjukdom kan ha förorsakats av fiender – att USA kanske har utvecklat möjligheten att använda cancer som ett vapen.
– Vi tror inte att det var han som gjorde något så att befälhavaren dog – men tänk om han ändå gjorde det?