Snorkråkor också i överklassen
De flesta gör det, men få vill kännas vid det. Och den som blir tagen på bar gärning får känna av både omgivningens förakt och den egna skammen.
BBC har ambitiöst sammanställt den forskning som finns på ämnet näspetning. Trots att ovanan torde vara jämngammal med mänskligheten gjordes den första systematiska studien så sent som 1995, av två amerikanska forskare.
Hela 91 procent av de svarande erkände då att de petade sig i näsan. Bara 1,2 procent medgav att de gjorde det minst en gång i timmen. Två personer hade grävt så djupt att de petat hål i skiljeväggen mellan näsborrarna.
Studien har sina brister, men anses ändå visa att näspetning är långt mer utbrett än vad som är socialt acceptabelt.
Fem år senare gjorde de indiska läkarna Chittaranjan Andrade och BS Srihari en djupare studie bland indiska tonåringar från olika social bakgrund. Nästan alla erkände att de petade, i genomsnitt fyra gånger om dagen. 7,6 procent stoppade fingrarna i näsan mer än 20 gånger om dagen, men nästan 20 procent ansåg sig ha allvarliga näspetningsproblem. De flesta sade att de petade för att det kliade eller för att få bort något, men 12 procent erkände att de gjorde det för att det kändes bra.