Kårkulla vittrar sakta sönder
Kårkullachefen har mött oförstående blickar när hon berättat att verksamheten sträcker sig över tre av de fem vårdområden som landet ska delas in i 2017. Sånt kan inte gå för sig. Men Kårkulla ger sig inte.
Se grafik över var Kårkulla samkommun har verksamhet.
PARGAS I en sluttning ovanför en åker på ön Kirjala i Pargas breder Kårkullaområdet ut sig.
Centralanstalten byggdes ut på 1960-talet i vitmålade huslängor med en eller två våningar, tidstypiskt med platt tak. De har senare ersatts med sadeltak, men fuktskadorna har gjort sitt.
60-talshusen kommer ett efter ett att möta släggan och ersättas med nya hus. Några hus står redan helt eller delvis tomma. Ett hus har rivits och ersatts med en helt vanlig kommunal skola. Vissa byggnader har fått ny färg, men på flertalet flagnar färgen och rosten biter sig in på metallytor.
Ett hus byggdes om helt och hållet, men ombyggnaden blev så dyr att några andra hus inte kommer att byggas om. Det fanns asbest i konstruktionerna och husgrunden låg oisolerad direkt på berget.
Men alla riv- och byggplaner ligger på is tills vårdreformen och därmed Kårkullas öde avgjorts.
– Ingen kommun vill besluta om investeringar här i det här läget, säger samkommunsdirektören Märta Marjamäki.
Mycket okunskap
Kårkulla vill ha status av en samkommun med produktionsansvar för hela Svenskfinland genom en förordning. Det säger Kårkulla i sitt utlåtande om vårdreformen till riksdagens social- och hälsovårdsutskott.
Men viktigast av allt är att hålla verksamheten och kompetensen under ett tak, säger Marjamäki.
När lagförslaget om vårdreformen skickades på remiss innehöll det en paragraf om tematiska samkommuner, som skulle ha gällt Kårkulla.
Men innan propositionen gavs till riksdagen ströks formuleringen för att många andra också ville utnyttja den. Därför behövs förordningen och den hänger på nästa regering.
Vårdreformen höll Marjamäki sysselsatt i höstas. Nu har hon hörts i riksdagen och hon upplever att utskottsmedlemmarna hade förståelse för Kårkulla.
Men okunskapen om samkommunen har också varit stor. Marjamäki har mött uppspärrade ögon när hon berättat att Kårkullas verksamhetsområde sträcker sig över tre av de kommande stora vårdområdena.
Ny praxis från Norden
Kårkulla skiljer sig också på andra sätt från de finska omsorgsdistrikten som ordnar service för personer med funktionshinder vanligtvis på ett sjukvårdsdistrikts område. När Kårkulla startade sin verksamhet stod centralisering högt i ropet.
Föräldrarna skulle lämna ifrån sig barn med utvecklingsstörningar och bryta banden. Som mest bodde 222 personer på Kårkullabacken i Pargas. Men Kårkulla var inte sen att snappa upp nya trender från Sverige. Redan på 1970-talet började samkommunen decentralisera och bygga boenden på brukarnas hemorter eller närmare dem. Det blev också praxis att barn med utvecklingsstörningar vårdas av sina föräldrar.
Dem ger Kårkulla stöd, rådgivning och avlastningsvård. 1985 kunde Kårkulla stänga sin skola i Pargas och har inga boende som är barn.
Nu erbjuder Kårkulla boende för 616 personer och arbets- och dagverksamhet för drygt 700 personer på ungefär 100 verksamhetsställen runtom i Svenskfinland. Boendeverksamheten består av gruppboende, lägenhetsboende vid boendeenheter och stöd till självständigt boende ute i samhället. Marjamäki jämför med den finska omsorgen.
Två av medlemmarna i punkbandet Pertti Kurikan Nimipäivät, som nu kandiderar för Eurovisionsfestivalen, bor i gruppboende i Helsingfors.
– Hos oss skulle de aldrig bo i gruppboende. De skulle bo självständigt med stöd, säger Marjamäki.
Delaktighet och självbestämmande är viktiga. Kårkulla har brukarråd där brukarna till exempel får kommentera byggplaner och började i fjol grunda anhörigråd där de anhöriga kan göra sig hörda.
Seniorerna blir allt äldre
Kvar på Kårkullabacken bor 52 personer. Av dem har 28 bott där i över 40 år. Det är frågan om människor med svåra utvecklingsstörningar eller till exempel autism.
– Institutionsvården ska läggas ner på sikt. Men ingen kommer att tvingas flytta härifrån. Det finns personer som bott här hela sitt liv och inte har anhöriga, säger Marjamäki.
De boende på Kårkullabacken börjar åldras. I och med att vården har blivit bättre lever också personer med utvecklingsstörningar längre än tidigare. Bland de boende finns de som fyllt 70 år. Det är något som Kårkulla fått anpassa sig till. Vid sidan av sina utvecklingsstörningar möter de åldrande samma problem som andra äldre.
– När blir man pensionär när man är utvecklingsstörd? Den frågan har vi fått ställa oss. Vi har 70-åringar som gärna går till arbetsverksamheten och yngre som inte längre orkar vara med.
Skogsarbete och pizzabak
Hur dag- och arbetsverksamheten ser ut varierar. I arbetscentralen i Jakobstad finns stora industriella maskiner, i Pedersöre får brukarna delta i skogsarbete och i Nagu i odling. På Kårkullaområdet är boende och dagverksamhet separerade så att brukarna har ett hem och ett "jobb", ett ställe där de tillbringar dagen.
Dagcentralen Saktis har samlingsrum och vilorum i glada färger och stämningsfull belysning. I tv-rummets mjuka soffor halvligger tre män i sällskap av en vårdare.
Pippi Långstrumps glada röst klingar ut i korridoren. I ett aktivitetsrum i andra ändan av korridoren sitter en man vid ett bord och trär muttrar på en böjd stålpinne. En man i rullstol bläddrar i sitt familjealbum och ropar ivrigt: Kippa! Kippa! På fotot finns en traktor.
En kvinna försjunken i en fåtölj vrider och vänder på ett föremål och en man snurrar runt på golvet i sin egen dans.
– Den största favoriten är pizzabaket en gång i veckan. Och på torsdagar bakas det frallor till soppan, det är också populärt, säger enhetschefen Susanna Agge.
På Saktis finns också musikrummet där en musiksäng ger användaren vibrationer, båtrummet där en halv roddbåt hänger från taket för användarna att klättra i och vita rummet där man lyssnar på avslappnande musik. Simhallen och ett litet gym ligger ett stenkast därifrån.
– Det som hjälper oss här är att när vi behöver en fysioterapeut så finns det en här på backen, säger Agge.
Specialisterna samlade
Det är här Kårkullas specialistkunskap är samlad, medicinsk, psykologisk och pedagogisk. Här finns också talterapeut, fysioterapeut och musikterapeut. Och det är därför Kårkulla behövs, säger Marjamäki.
– Det behövs en kritisk massa för att upprätthålla specialkunskap. Det går inte att säga att man har specialkunskap om man har 100 klienter.
Totalt erbjuder Kårkulla svenska tjänster för 1 271 personer med funktionsnedsättning. Och de blir fler, sakta men säkert. Marjamäki säger att antalet personer med Downs syndrom har minskat sedan sållningarna under graviditeten inleddes – utom i Jakobstadsregionen. Samtidigt blir det fler med andra funktionsnedsättningar.
– Vi har en så lång erfarenhet av personer med utvecklingsstörningar att vi förstår dem, vi ser hur de mår. Våra brukare kan ju reagera bara på att det kommer en ny vikarie, säger Marjamäki.
Kårkulla producerar nästan all service för personer med funktionsnedsättning i Svenskfinland. De svensk- och tvåspråkiga kommunerna måste enligt lagen höra till Kårkulla samkommun och har allt oftare valt att låta Kårkulla överta sina boenden.
Enligt Marjamäki finns det ett svenskspråkigt boende i Esbo och ett par i Österbotten som inte är samkommunens.
Den svenska miljön är också viktig.
– Jag tror inte våra brukare skulle klara av att gå hos en finsk läkare i Vasa, säger Marjamäki.