Känslor av otrygghet krymper staden
För en del är parken, stationen, metron eller baren ett otryggare ställe än för andra. Unga kvinnor med invandrarbakgrund upplever mer otrygghetskänslor än övriga jämnåriga, visar en undersökning som Helsingfors faktacentral har gjort.
Kampens köpcentrum vimlar av folk en fredagseftermiddag. Skulle något hända är det många ögonpar som genast skulle vändas, många öronpar skulle spetsas.
– Centrum känns helt tryggt på dagtid, säger Valerie Ouamba och får medhåll av kompisen Henna Lahtinen.
Helsingfors känns på det stora hela som en trygg stad, tycker Ouamba och Lahtinen, men allt är förstås relativt. Det gäller att veta hur man navigerar, och när.
– Man har liksom sina egna bekanta rutter. Då man går samma vägar som man brukar och känner till känns det tryggt. Dessutom brukar vi inte röra oss ute ensamma och på natten, säger Lahtinen.
Det händer då och då att Ouamba är tvungen att byta plats på tåget för att få vara i fred. Men hon bryr sig inte om då folk skäller, säger hon.
– Jag brukar inte tänka på om det är rasistiskt. Om det är ett fyllo tänker jag bara att nåja, det spelar ingen roll, hen har druckit. Ibland skäller folk, men det bryr jag mig inte om. Jag är bara rädd för att någon ska gå till handgripligheter.
Ouamba, 19, har sina rötter i Kongo men har vuxit upp i Finland och gått i finsk skola. Lahtinen kommer från en helfinsk familj, men har sina biologiska rötter i Indien och vet hur det känns att till det yttre sticka av från majoritetsbefolkningen. Hon säger att Helsingfors känns som en trygg stad – här finns ju ändå ganska många olika nationaliteter och invandrare.
– Absolut. Det känns helt klart tryggare då man inte sticker av så mycket, bekräftar Ouamba.
Hotbilden varierar
I Helsingfors faktacentrals färska undersökning gör de unga invandrarkvinnorna ungefär samma manövrar som andra, kanske främst kvinnor, för att undvika farliga situationer. Parker, ensliga gator och stigar, skogsavsnitt, stationer men också restauranger, tåget och metron är ställen man gärna undviker, åtminstone vissa tider på dygnet.
– Otrygghet på stan är överlag till stor del kvinnornas problem, och då särskilt de unga kvinnornas. För de unga kvinnorna med invandrarbakgrund är otrygghetskänslan ännu starkare, säger forskaren Martti Tuominen, som är en av författarna bakom rapporten.
Över en tredjedel av de tillfrågade rättar stegen efter hotbilderna.
– Det är klart att det påverkar rörligheten. Men i vissa fall är det ju helt vettigt att undvika vissa platser.
För undersökningen samlade faktacentralen in svar från 15–29-åriga unga med invandrarbakgrund, det vill säga personer som gått grundskolan i Finland, eller är födda här. Med en annan avgränsning hade skillnaderna i jämförelse med majoritetsbefolkningen kunnat vara större.
Hotbilden ser lite olika ut för kvinnorna och männen.
– För flickorna och kvinnorna handlar det ofta om ett sexuellt hot och hot om trakasserier, medan de unga männen hotas av en annan typ av våld, säger Tuominen.
Undersökningen visar ändå att pojkarna och de unga männen med invandrarbakgrund inte känner sig otryggare än majoritetsbefolkningen. Och medan det för de unga kvinnornas del ökar otrygghetskänslan ytterligare att höra till en synlig minoritet, är inte heller det någonting som just påverkar de unga männens trygghetskänsla. I centrum kan de till och med känna sig tryggare än andra unga män.
– Det kan ha att göra med att de unga männen från vissa bakgrunder samlas på vissa ställen i centrum, eftersom de bor utspritt över staden. På det sättet blir centrum ett bekantare ställe för de här ungdomarna än för de unga i majoritetsbefolkningen som samlas på olika håll i sina egna bostadsområden, tror Tuominen.
Efterlyses: bättre övervakning
På ungdomsgården Merirasti i Havsrastböle i östra Helsingfors är det mest pojkar som droppat in för att spela dataspel eller biljard en kväll i januari. Aaro Musse, 15, och Christopher Rätsep, 17, som bor i stadsdelarna i närheten säger båda att de känner sig trygga i sina egna hemtrakter.
Fast:
– Jag har nog hört om folk som blivit rånade och överfallna. Min kompis blev till exempel en gång knivrånad i närheten och av med sin mobiltelefon, säger Rätsep.
Det har hänt att Rätsep, som har estnisk bakgrund och ryska som modersmål, har blivit trakasserad på grund av att han talat ryska. Men ju längre han bott i Finland desto säkrare känner han sig.
– I centrum känns det tryggt då det finns mycket folk i rörelse, säger Musse.
Han har finländsk mamma och afrikansk pappa. Det afrikanska i honom syns utanpå, men han har sällan känt sig hotad – även om hot förekommit. En gång då Musse var på väg hem från skolan kom två killar rakt emot honom i parkeringshallen och sade att de skulle ge honom stryk, men vek undan då de passerade.
– Mitt modersmål är finska och jag umgås med finska vänner. Jag brukar inte känna mig otrygg.
De unga som svarat på faktacentralens undersökning föreslår ungefär samma åtgärder för att förbättra trivseln och tryggheten i staden som de unga i majoritetsbefolkningen, som tillfrågades i en annan undersökning. Det handlar om bättre belysning i parker och på gatorna, mer polispatrullering och fler väktare i olika sammanhang. Men särskilt på en punkt skiljer sig uppfattningarna: bland de unga med invandrarbakgrund är det fler som betonar övervakningen av alkoholanvändningen.
Så uppger också hälften av de unga med invandrarbakgrund att de aldrig dricker alkohol, medan detsamma gäller bara en femtedel av de unga i majoritetsbefolkningen.