Ivrig Halonen vill lyfta fram Finland på Harvard
Under de kommande tre månaderna kommer forskarna och studenterna vid Harvard att få sig en järndos Finlandskunskap av president Tarja Halonen. – Vi är alltför anspråkslösa med att lyfta fram oss själva, säger Halonen till HBL i den enda intervju hon ger innan hon åker i väg till Harvard.
– De sade att jag får göra precis vad jag vill och det kändes ganska förbryllande.
Torsdagseftermiddagens skymning sänker sig utanför fönstret på Tarja Halonens kontor i Hagnäs och det är bara tre dygn kvar tills hon lämnar Finland för en tre månaders vistelse vid ett av världens mest kända elituniversitet, Harvard i Boston. Hon har fått det prestigefyllda gästföreläsarstipendiet Angelopoulos Global Public Leaders Fellow, som delas ut till tidigare statschefer.
– Det är en fascinerande möjlighet att få föra fram det finländska välfärdssamhället – amerikanerna är otroligt intresserade av det. Tänk nu bara på vilket jobb president Obama hade med att få igenom lagen om sjukförsäkring. Jag där- emot kan presentera vår långa historia med en sjukförsäkring som är helt självklar här.
Finländarna är enligt Halonen alltför försiktiga med att skryta med sig själva och menar att vi borde lyfta fram både personer och fenomen frejdigare.
– Jag skyller också på mig själv men jag försöker lära mig säga att Finland gör ett fint jobb. FN:s första kvinnliga understatssekreterare Helvi Sipilä och Elisabeth Rehn borde till exempel lyftas fram mycket mer.
Också den finländska kutymen att staten, frivilligorganisationer och företag samarbetar är nu ett föredöme till exempel inom FN, konstaterar Halonen.
Halonen säger att hon själv är nyfiken på att få bekanta sig bättre med det amerikanska samhället och amerikanernas uppfattning om politiker. Harvard kan också bjuda på kunskap om hållbar utveckling och kvinnans roll i utvecklingen – ämnen som ligger Tarja Halonens hjärta nära.
Kattmat och läkarbesök
Tarja Halonen åker ensam till Harvard, maken Pentti Arajärvi är fullt upptagen med sin riksdagsvalskandidatur för Socialdemokraterna. I den spelar den tidigare presidenten ingen stor roll.
– Han försöker undvika att bli stämplad som Tarja Halonens man, utan vill hellre vara professor Arajärvi, men visst har SDP och andra frågat om jag vill ställa upp och medverka i kampanjen. Nu kan jag med gott samvete säga nej, jag är utomlands.
Halonen lutar sig tillbaka i stolen och säger att Harvardvistelsen är ett bra tillfälle att öva sig på att säga nej till uppdrag.
– Det är faktiskt andra gången jag blir erbjuden stipendiet, första gången var genast efter min presidentperiod och då avböjde jag. Vi hade bott i residenset på Talludden i tolv år, det egna hemmet var en röra och kontoret halvfärdigt. Men jag är glad över att de frågade på nytt – inte frågar de väl en så här gammal dam flera gånger.
I och med att maken stannar i hemlandet gör också husdjuren det, katten Meggi, en present av Rysslands president Vladimir Putin, och de två sköldpaddorna.
– Jag har fört både katten och sköldpaddorna till veterinären så jag vet att de är friska nu. Precis i dag köpte jag torrfoder till katten. Min man har skött djuren tidigare, men inte så här lång tid.
"Få världen på rätt spår"
Hur många organisationer Tarja Halonen är aktiv i kan hon inte ge någon exakt siffra på. Uppdragen inom kulturfältet i Finland är många, men hon sitter också med i en mängd nätverk och arbetsgrupper utomlands, som till exempel den inflytelserika professorn Jeffrey Sachs nätverk för hållbar utveckling Sustainable Development Solutions Network (SDSN).
Hur orkar ni fortsätta? Många som är över 70 börjar ta det lugnare.
– En av de ingifta i släkten undrade varför jag gör så mycket och mitt svar var att det finns så mycket i världen som borde fås på rätt spår. Det är ju inget jag gör för att försörja mig, utan för att jag har tid att göra det jag har lust med nu. Ja, jag vill ju också ägna mig åt trädgårdsskötsel och gärna måla mera, men inte blir det någon konstnär av mig längre. Och förstås finns barnbarnen att sköta.
Ni säger själv att ni är en världsförbättrare. Men har världen blivit bättre?
– Kanske inte, men inte blir den bättre om man inget gör. Jag tror att det är viktigt att visa de unga att det handlar om en livsgärning, inte om saker man gör för att få lön. Pengar är viktigt, men ännu viktigare är det att det finns människor som gör saker, antingen de är i Helsingfors eller Jakobstad.
– Visst är det uppmuntrande att tänka att vi alla trampar på samma jordklot. Samtidigt ser man hur skört det är – det som vi ser som självklart, till exempel demokrati kan försvinna plötsligt, som i Ukraina.
Det behövs inspiration
Halonen säger att åren 2015–2016 är ett slags vattendelare för henne. I slutet av det här året går tiden ut för FN:s millenniemål för utvecklingen och då blir det lugnare på mötesfronten.
– Jag var barnmorska för millenniemålen och var tillsammans med Namibias president ordförande för toppmötet i FN 2000. För mig var det det mest minnesvärda FN-mötet någonsin, man kände hur de som representerade FN:s medlemsländer hade en äkta känsla av att det nya årtusendet skulle bli bättre än det förra.
– Det blev kanske inte så – men den där känslan av övertygelse är vad vi borde få till stånd också nu.
Bland de åtta målen för utveckling som världens länder enades om inför millennieskiftet finns målen att halvera den absoluta fattigdomen, låta alla världens barn gå i grundskola samt olika mål kring bland annat sanitet, vatten och mödrahälsovård. Halonen säger att millenniemålen varit otroligt viktiga främst för att de togs på allvar trots att de inte är juridiskt bindande utan bara moraliskt – och den delen behövs också nu.
För tillfället sitter det en mängd arbetsgrupper och grunnar på vilka de nya målen ska bli för det som på biståndsjargong kallas post-2015. Också Halonen sitter med i en del av de arbetsgrupper som ger sina bidrag till det slutliga arbetet.
– Utmaningen är att få till stånd en inspirerande och lättförståelig helhet som samtidigt är täckande, säger Halonen.
För henne är det viktigt att den så kallade moderna treenigheten är med, att allt genomsyras av respekt för människan och naturen men att också den ekonomiska tillväxten beaktas.
– Det här är utomordentligt svårt, men det är just det som är hållbar utveckling.
Samtidigt vill hon lyfta fram kvinnornas och barnens ställning, den måste fortsatt vara en prioritet.
– Det har skett stora framsteg, men kvinnornas rättigheter är den svagaste länken.
Halonen säger att man efter 1990-talets stora framsteg i frågor kring kvinnors rättigheter särskilt inom sexuell och reproduktiv hälsa nu har backat klart.
– Jag vet inte om det beror på att konservativa religiösa rörelser har blivit starkare eller att man äntligen ser det som något som måste tas på allvar. Jag brukar säga att många ser det som kul och sött när en eller två kvinnor är med någonstans, men när de börjar spela en avgörande roll så slår man på bromsarna och tycker att det gått för långt.
Halonen säger att det är fint att Finland har satsat mycket på de här frågorna till exempel inom FN-systemet.
– Det är ett klokt val eftersom vi är en liten finansiär och våra miljoner syns bättre där. Men det är också ett modigt val.
-
Född 1943 i Helsingfors
-
Familj: Maken Pentti Arajärvi, vuxna dottern Anna Halonen. Flera barnbarn.
-
Plock ur karriären: Jurist på FFC 1970–79, riksdagsledamot för SDP 1979–2000, social- och hälsovårdsminister 1987–1990, justitieminister 1990–1991, utrikesminister 1995–2000, Finlands president 2000–2012.
Aktuell med: Har tilldelats Angelopoulos Global Public Leaders Fellow på Harvard Kennedy School i Cambridge i USA. Förtroendeuppdrag i många organisationer både i Finland och utomlands.
- Fritidssysslor: Trädgårdsskötsel, kultur i alla former, målning, korgboll.