Nato-Estland är mer macho än vi
Vi finländare är tillmötesgående medan esterna är "hökaktiga" i sin inställning till Kreml. Inställningen till Rysslands intervention i Ukraina avslöjar stora skillnader i våra länders sätt att hantera det ryska hotet.
- Finland och Estland känner av ett gemensamt hot från Ryssland, men hanterar det helt olika
- Esterna uppfattar oss som undfallande, vi ser dem som hökar.
- Estland är medlem i Nato sedan tio år och ångrar inget, men förstår inte Finlands velande.
- President Sauli Niinistös möte med Vladimir Putin i Sotji sågs som positivt i hemlandet, men väckte skarp kritik i Estland där man talar om en ny "finlandisering".
- Finland månar om sina ekonomiska intressen som lider av EU:s sanktioner, medan Estland tar förlusten med en klackspark.
- I Estland förstår man inte varför Finland väljer att samarbeta med Rosatom i dagens läge.
– Visst har vi svårt att förstå att Natofrågan är så känslig i Finland, det säger doktor Iivi Anna Masso, 47, president Hendrik Ilves rådgivare och Finlandsexpert.
– För oss är Nato en självklarhet. Vi har varit med i tio år, det har gjort det lättare att andas.
I väst har de östeuropeiska länderna getts en paranoid stämpel för sina ständiga varningar för Rysslands aggressionspolitik. I och med Ukraina fick de plötsligt rätt.
– Vi är minsann inte glada för att vi haft rätt, men finländarna är lite för säkra på att de inte har något att vara oroliga för. Vi ser att hela Europa har orsak till oro.
– Man kan väl kalla oss för realister. Finländarna är ingalunda naiva, men de har en annan inställning till de här sakerna än vi, säger Masso diplomatiskt.
I Estland minns man gärna den gamla historien om hur Finlands FN-ambassadör Jukka Toivonen på 90-talet farbroderligt klappade den då okände Hendrik Ilves på axeln och uppmanade esterna att lära sig av Finland hur man ska handskas med ryssarna. Ilves replik då var lika dräpande som nu: "Ja, vi har ju ingen erfarenhet av ryssarna".
Bittra minnen
En förklaring till den tuffare estniska hållningen gentemot Ryssland är just den långa ockupationstiden. Alla estniska familjer bär fortfarande på bittra minnen av deporteringar och andra oförrätter.
I Finland är det få som är rädda för en rysk militär intervention, men hur är det i Estland?
– Vi är inte rädda fast vi ser situationen som osäker. Men vi känner inte att "vi är nästa". Situationen i hela Europa är osäker då internationella regler inte längre följs.
– I Finland verkar man ta det för givet att de baltiska länderna är mera i farozonen än Finland. Trots att de tidigare varit ockuperade av Ryssland kan man inte automatiskt vara säker på att de attackeras först.
Utrikespolitiska institutets forskare Charly Salonius-Pasternak tog för en tid sedan upp möjligheten att Finland mycket väl ensamt kan angripas av Ryssland. Det var en hälsosam omskakning, tycker Masso.
– I Estland är vi medvetnare om den förändrade säkerhetspolitiska situationen än man är i Finland.
I det här läget ser hon det som lyckligt att Estland blev av med de ryska trupperna redan 1994,
Estniska politiker undviker att offentligt förvåna sig över den finländska medgörligheten gentemot Moskva, men i den allmänna debatten kommer olikheterna fram. Inte minst när det gäller finskt-ryskt samarbete inom kärnenergin. I Estland förstår man inte varför Finland i dagens situation väljer Rosatom.
Esterna "fatalister"
I de stora linjerna är vi eniga. Båda stöder EU:s sanktioner, men Finland oroar sig för de ekonomiska följderna och månar om att hålla sig på vänskaplig fot med ryssarna. Det här framgick denna vecka i en rapport som presenterades av Utrikespolitiska institutet i Helsingfors (se faktarutan).
– Skillnaderna kommer fram i våra resepektive attityder, säger Masso.
– Det framgick tydligt i hur sanktionerna behandlades i finsk och estnisk tv. I Finland oroar man sig för de ekonomiska följderna för landet och företagen medan vi ester har en mer fatalistisk syn.
– Vi minns så tydligt hur det var att leva under ryskt välde. Då ägnar man inte så stor uppmärksamhet åt ekonomiska frågor, friheten är betydelsefullare. Även om sanktionerna slår mot oss också.
I Estland påpekade landets ex-finansminister i det sammanhanget att Ryssland är oförutsägbart och att det alltid är en risk att göra affärer med landet.
– Jag undrar om någon ledande finsk politiker skulle säga så.
Finlandisering?
Finland har under krisen upprätthållit en dialog med Ryssland. President Sauli Niinistös möte med Vladimir Putin i Sotji kritiserades häftigt i Estland där man talade om en ny "finlandisering".
I vår inhemska debatt har man de senaste dagarna tyckt sig se en attitydskillnad bland de av våra politiker som tillhör den gamla stammen och de nyare. I klartext, mellan utrikesminister Erkki Tuomioja å ena sidan och statsminister Alexander Stubb och försvarsminister Carl Haglund å den andra.
– Officiellt råder det ju konsensus, men visst märker man en skillnad. I sanktionsfrågan lämnade Tuomioja avvikande åsikt i Bryssel. Man värdesätter enigheten i de stora linjerna, men olikheterna kryper fram i enskilda ställningstaganden, tycker sig Masso se.
Tuomiojas uttalande i HBL om den påstådda baltiska nationalistiska politiken gentemot Ryssland väckte häftiga reaktioner i Tallinn ända uppe på högsta nivå.
– Sådant är man känslig för här, man vet ju varifrån den vokabulären härstammar. Därför väntar man sig inte att höra sådant från sina närmaste vänner och grannar. Jag tror inte president Niinistö skulle säga sådana saker.
Krisen i Ukraina har om möjligt bara ökat esternas övertygelse om det rätta att höra till Nato.
– Ukrainakrisen har ökat konsensus i Estland. Om Ryssland hade agerat lugnt och normalt hade det kanske uppstått en debatt om hur mycket vi ska satsa på försvaret, men inte nu.
– Enigheten i alliansfrågan är så stark att det vore ett politiskt självmord att motsätta sig den. Nu är det mer frågan om hur mycket och vilka försvarsgrenar vi ska satsa på. Alla är överens om att vi ska ha ett starkt försvar.