Barnen nästan alltid hos mamma

Jeanette Björkqvist

Ungefär 30 000 barn går varje år igenom en skilsmässa mellan mamma och pappa och även om barn är anpassningsbara så innebär skilsmässan en kris. Det gäller de fall där föräldrarna klarar av att skilja sig i civiliserade tecken. Det gäller än mer de fall då det drar ihop sig till konflikt, och det gör det numera i väldigt många fall.

År 2009 noterade Rättspolitiska forskningsinstitutet att antalet vårdnadstvister som når tingsrätterna fördubblats på tio år. Då var de över 2 000 fall per år och situationen har inte märkbart förbättrats sedan dess. Parterna är i de flesta fall mamman, eller barnens närförälder, och pappan, eller barnens distansförälder, och de bråkar mest om vårdnaden och om barnens boende.

Bland många problem som pappornas olika intresseorganisationer försökt föra fram är faktumet att pappan så ofta är distansförälder, som nästan automatiskt innebär en svagare position när det blir konflikt.

– Efter skilsmässa upphör jämställdheten. Pappornas situation kan bli väldigt svår eftersom hela systemet verkar stödja mammans rätt fram om allting annat, säger Juha Järä, ordförande för föreningen Pappor för barn.

Deras uppfattning är att av skilsmässobarnen mister två tredjedelar i olika grad kontakten med sin andra förälder, i de flesta fall pappa. Det sker dels genom umgängesarrangemang där pappan försätts i offside som helgförälder och dels genom strider där barnen helt kan berövas både pappa och hans släkt. En undersökning 2008 av barnpsykiater Jari Sinkkonen bekräftar att skilsmässor uttryckligen drabbar pappans relation med barnen. De värs­ta uppskattningarna för fram att så många som 35 procent av skilsmässobarnen har liten eller ingen kontakt alls med sin pappa.

– Det är klart att det finns fall där det finns en verklig orsak till striderna men den offentliga diskussionen verkar glömma att alla pappor inte är våldsamma, alkoholister eller störda. De allra flesta är hederliga män som vill vara en del av sina barns liv. Men om mamman vill börja bråka så har de ingen möjlighet att hävda sina rättigheter, trots att det också är barnens rättighet att få ha ett gott förhållande med sin pappa, säger Järä.

Samma linje är Jukka Relander inne på. Han är ordförande för statens delegation för jämställdhetsärenden, och konstaterar att den finländska kulturen fortfarande bygger på en syn där mamman är barnets primära vårdare.

– I Sverige är man på alla nivåer mycket närmare jämställdhet, både mellan föräldrar och inom yrkeslivet.

Helgpappor vanligast

Den snedvridna könsfördelningen gäller inte bara de svåraste skilsmässofallen. Av de avtal om barnets boende som kom till socialväsendets kännedom 2013 gällde nästan 15 000 barn som ska bo hos mamman och drygt 3 100 om barn som ska bo hos pappan.

Utöver det gjordes drygt ­ 21 000 avtal om umgängesrätt. Hur de avtalen egentligen ser ut har Institutet för hälsa och välfärd inte undersökt men man bekräftar för HBL att det i de flesta fall torde vara pappor som får varannan helg med sina barn.

I Sverige har man försökt förbättra läget så att barn numera kan ha två hemadresser. Här bor också cirka 40 procent av skilsmässobarnens ungefär 50–50 hos både mamma och pappa. I Finland fick socialväsendet 2013 kännedom om drygt 2000 sådana avtal, vilket betyder att 10–12 procent av skilsmässobarnen delar tiden jämnt mellan föräldrarna. De kan vara något fler än så eftersom alla föräldrar inte befäster sina överenskommelser hos myndigheterna.

– Livet efter skilsmässan går hand i hand med hur involverad pappa är när barnet är litet. Är pappan med i början och tar ut föräldraledigheten så är det sannolikare att umgänget fördelas jämnare efter skilsmässan, säger Relander.

Samtidigt säger han att det är oskäligt att de pappor som inte tog ut föräldraledigheten under babytiden förpassas till helg-pappa då föräldrarna skiljs.

– Då är pappan inte längre med i barnets vardag och jag begriper inte i vems intresse det kan vara. Det finns ett inbyggt myndighetstänkande att det inte är i barnets intresse att bo jämlikt hos föräldrarna.

Helinä Häkkänen-Nyholm, docent i kriminal- och rättspsykologi, anser också att helgtid inte räcker för att upprätthålla ett faderskap. Hon och hennes man Jan-Olof Nyholm kommer inom snar framtid ut med en bok där man besvarar 150 av de vanligaste juridiska och psykologiska frågorna kring skilsmässor.

– Bland våra rekommendationer finns förslag om hur man borde dela vårdnaden. Det behöver inte vara kalenderveckor men slutresultatet månadsvis borde bli jämnt. Modellen med varannan helg räcker inte utan pappor behöver mer tid med och andel i barnets vardag.