Stubb redo att ge Centern en match
– Jag är en tävlingsmänniska. Femtio turnédagar återstår ute på fältet innan valet i april. Räkna inte ut Samlingspartiet, säger Alexander Stubb som i dessa dagar firar ett halvår som statsminister.
Det är måndag morgon i statsrådsborgen vid Senatstorget. Statsminister Alexander Stubb (Saml) har på natten kommit hem från Paris där han tillsammans med en och en halv miljon parisare uttryckt sitt stöd för yttrandefriheten.
Hur var det i Paris? Är du Charlie?
– Visst är jag Charlie, är inte du? Det var en historisk marsch i Paris för yttrande- och pressfrihet, mot terrorism. Och det var viktigt att Finland var representerat på hög nivå i likhet med en fjärdedel av världens länder.
Hos oss har Jussi Halla-aho dömts för att han skrev att islam är en pedofilreligion. Samma tema har franska skämttecknare ofta behandlat, ostraffat. Vem är Finlands Charlie som stöder Halla-aho?
– Jag är inte jurist utan bara doktor i internationell politik och vill därför inte avgöra den juridiska skillnaden mellan satirteckningar och Halla-ahos skriverier. Får man tro vår juridiska expertis så finns här inga problem.
Du ser ingen konflikt?
– Nej, minns du reaktionerna på Jyllandspostens Mohammedkarikatyrer för tio år sedan? Då bad statscheferna, också Finlands, om ursäkt så snart en tidning publicerade bilderna. Jämfört med det har yttrandefriheten tagit ett långt steg framåt. Och finns det ett problem i Finlands lagstiftning när det gäller trosfrid så måste laget ändras.
Du har varit statsminister i ett halvt år. Blev uppdraget som du hade tänkt dig?
– Ingenting i livet blir någonsin som man tänkt sig. Hade någon för ett år sedan sagt att jag denna månad har varit statsminister i ett halvår skulle jag ha bett personen i fråga gå till en läkarmottagning.
– För exakt elva år sedan meddelade jag om min kandidatur i EU-valet. Att det skulle leda till att jag blev utrikesminister 2008 och utrikeshandels- och Europaminister 2011 kunde jag aldrig ana. Än mindre att jag 2014 skulle bli statsminister. Min roll är att representera Finland i världen, nu gör jag det som statsminister och det är jag oerhört stolt över
Kritiken har stundtals varit hård. Än har du klätt dig fel, varit arrogant och överlägsen, än har du varit för folklig och ställt upp på för många jippon?
– Det är omöjligt att vara alla till lags i en demokrati. Man ska vara sig själv och basera sina beslut på politiska realiteter och på kompromisser. Ibland går det fel, ibland går det rätt.
Du har medgett att du börjat tala långsammare?
– Jo, en vanlig minister har ett gebit att ansvara för, sitt eget ministerium. Statsministern har tolv. Det är mycket att hålla reda på och väl medveten om att allt jag säger kommer att tolkas har jag blivit försiktigare. Men var lugn, gamla Alex är på väg tillbaka.
Det som väntade dig i juni när du tillträdde var väl allt annat än ett dukat bord?
– Dukat bord? Ja och nej. Jag hade ingen egen agenda väl medveten om att det här var en annorlunda regering, en regering som egentligen ingen ville ha. Därför måste vi först tala ihop oss i tre år, socialdemokraterna trodde ju i början på tillväxt som skulle kompensera budgetunderskottet.
– Sedan insåg vi att utgifterna måste anpassas till minskade intäkter. Vi har därför höjt skatter och skurit ner utgifter för över sex miljarder euro. Det tog tre år att komma överens om vad vi skulle göra det sista året. Så när jag tillträdde fanns en färdig agenda. Jag hade att välja mellan att utlysa nyval eller köra på enligt tidigare överenskommelser och valde det senare.
– Nu hoppas jag att väljarna om 96 dagar ger mig förtroendet att starta från noll och få genomföra min egen agenda.
Jobbet som EU-kommissarie ansågs alltid som skapt för dig. Men Jyrki Katainen snodde ditt jobb och lämnade dig kvar i regeringen för att städa upp. Bittert?
– Att vara statsminister är det tuffaste jobbet som finns i Finland, men ändå mitt drömjobb. Där jag bäst kan representera Finland och göra en insats, där är jag. Det är onödigt att blicka tillbaka.
I somras var du en av Finlands populäraste politiker, ändå rasar opinionssiffrorna, vad gick fel?
– Fel gör alla, men det är ingen idé att tänka på det. Opinionsmätningarna visar än att Centern är störst, än Samlingspartiet. Det enda som är helt säkert är att det är svårt att vara en populär statsminister. Ingen idé att oroa sig för sådant.
Men du upplever väl ett tryck från fältet?
– Jo, men jag är den enda som vet vad man verkligen tycker på fältet. Jag är ute varje vecka och där känner man en stor framtidstro. Fram till valet kommer jag att vara ute på turné i 50 dagar och delta i 500 valmöten bland väljarna. Glöm inte att jag är en sportsman, en tävlingsmänniska.
Och det är ännu inte tid för play offs?
– Nej, vi håller fortfarande på med grundserien.
Statsministerjobbet är mycket slitsamt. Du har familj och hobbyer som du gillar, ångrar du dig?
– Hur så? Jag tycker ju om livet. Min prioritet nummer ett nu är uppdraget som Finlands statsminister. Jag klagar inte.
Är det inte mycket du måste försaka?
– Självklart, men jag är mera hemma nu än som utrikes- och utrikeshandelsminister då jag reste 120 dagar om året. Och jag har aldrig förstått att det skulle finnas en konflikt mellan att dels vara statsman och dels sköta sin hälsa, motionera och äta sunt.
– Tvärtom skulle det vara ansvarslöst om jag söp omkring på stan. Familjen är sedan en annan sak, en totalt privat sak. Även om man nog kan se mig på ishockeymatcher med farsan.
Du är statsministerkandidat i vår ...
– Vadå, jag är statsminister nu!
Okej, men du vill ha fyra år till. Är du säker på det?
– Absolut. Finlands folk väljer nu mellan nytt och gammalt. Mitt mål är att förändra det finländska samhället. Vad är då nytt? Att Finland engagerar sig internationellt, är aktivt i EU, försvarar demokrati och yttrandefrihet och att vi tror på våra västerländska värderingar.
– Gammalt är att reagera på världen via Ryssland, liksom tidigare via Sovjet. Att vända sig inåt och inte tro på internationellt engagemang.
Har jag fel om jag tolkar att det gamla personifieras av Paavo Väyrynen?
– Den respekterade journalisten tolkar som han tolkar.
– Nytt i den ekonomiska politiken är att våga diskutera strukturella förändringar i arbetslivet och sysselsättningen. Att våga diskutera en öppnare marknadsekonomi och större konkurrenskraft. Det gamla är att hålla fast vid företagsstöd och en form av statskapitalism.
– Välfärdsstaten bör förnyas och omstruktureras så att vi kommer ifrån förmyndarsamhället och ger individerna möjligheter. Det gamla är att pumpa mera offentliga pengar i ett system som överlevt sig själv.
Menar du med det gamla SDP?
– Den respekterade journalisten tolkar som han tolkar.
Petteri Orpo säger att samarbetet med SDP är ett avslutat kapitel. Hade han fullmakt av dig?
– Alla Samlingspartiets riksdagsledamöter har rätt till en åsikt. Jag tror att Orpo övertolkades, men håller delvis med honom. Det är viktigt att det finns ett ideologiskt lim som förenar partierna i nästa regering, liksom kapacitet att genomföra beslut. Det har saknats i nuvarande regering. Men jag utesluter inte samarbete med något parti. Och jag skulle ljuga om jag förteg att jag tycker att ett borgerligt Finland ska ledas av en borgerlig regering. Men den saken avgör väljarna.
När få vi läsa Alex sparlista?
– Det blir ingen sparlista, men vi kommer att presentera vår syn på den framtida välfärdsstaten. Vi lever över våra tillgångar och kan inte fortsätta som hittills. Skuldsättningen måste brytas. Vi har levt loppan, nu är det dags att se till att det inte är våra barn och barnbarn som betalar räkningen.