"Repressiva regimer polerar fasaden"
De gick i första raden bredvid president François Hollande i söndagens massmanifestation i Paris. Men på hemmafronten har många av ledarna svårt att tolerera yttrandefrihet.
Sällan har så många ställt sig upp för att försvara yttrandefriheten som i söndags i Paris och i hela Frankrike när miljoner människor demonstrerade. Men många av dem som gick i främsta raden styr länder som ligger lågt nere på det årliga index över pressfriheten som organisationen Reportrar utan gränser publicerar.
– När länder som Ryssland, Egypten och Turkiet skor sig på att fördöma dåden på Charlie Hebdo så tycker vi att det är vridet. Att representanter för repressiva regimer går i första ledet är förargande, säger Antoine Héry, Europa- och Balkanansvarig på Reportrar utan gränsers huvudkontor i Paris.
– De polerar fasaden genom att visa sitt medlidande och sin solidaritet, men i vems namn kommer de till paris när det handlar om regimer som inte tillåter yttrandefrihet i sitt eget land, undrar Héry.
Konflikter och kurder
Malis president Ibrahim Boubacar Keita stod bredvid president François Hollande på marschen genom Paris. Men hemlandet Mali har haft stora problem med yttrandefriheten sedan islamisternas kupp 2012 och det påföljande inbördeskriget. Keita själv har ett gott rykte som förespråkare för demokrati – medan till exempel Turkiets regering har ett nattsvart rykte i fråga om yttrande- och pressfrihet.
Premiärminister Ahmet Davutoglus regering styr ett land som toppar statistiken över fängslade journalister, ett land där de som skriver om kurdfrågan riskerar att fängslas och vänta i åratal på rättegång och där den förra regeringen gjorde sitt bästa för att begränsa yttrandefriheten på internet efter att misshagliga uppgifter om ministrarna spreds på de sociala medierna.
Inte heller grannarna Israel och palestinierna – även de i första ledet i Paris – kan skryta över sina egna situationer. Tolv palestinska journalister dog under sommarens stridigheter, men också annars hör området till de svåraste att rapportera ifrån. Såväl Israel som de palestinska myndigheterna har journalister som måltavlor och de utsätts för både hot och påtryckningar för att rapportera "rätt" , konstaterar en rapport från juni i fjol av Reportrar utan gränser.
Piskstraff varje fredag
Egypten, som representerades av utrikesminister Sameh Choukry, har kritiserats för de hårda tagen mot journalister sedan militärkuppen 2013 – bland annat har flera journalister från engelskspråkiga al-Jazira gripits och suttit fängslade i över ett år.
Ett annat land som fördömde attacken är Saudiarabien, som samtidigt har börjar genomföra ett piskstraff som utdömts åt bloggaren Raif Badawi. I fredags fick han femtio piskrapp – de första av tusen som ska delas ut varje vecka. Hans brott var att grunda ett forum för att diskutera islams restriktioner på kulturen.
Mer övervakning
Inom något dygn efter attackerna mot Charlie Hebdo efterlyste både Storbritanniens premiärminister David Cameron och chefen för underrättelsetjänsten MI5 större befogenheter för underrättelsetjänsterna. I går kallade Cameron samman underrättelse- och säkerhetschefer för att diskutera det brittiska svaret på terrorattackerna.
Ett tidigare lagförslag – som i folkmun döpts till "snokarens lag" – blockerades av liberaldemokraterna men Cameron utlovar nya tuffare lagar om han vinner parlamentsvalet i maj.
På Reportrar utan gränser hoppas Antoine Héry på besinning.
– Det brukar sällan bli bra när man låter känslorna ta överhanden och börjar stressa fram nya förslag. Det lönar sig att låta känslorna svalna lite och sedan överväga åtgärderna på nytt säger han.
Héry hoppas att Storbritannien inte genomför de åtgärder Cameron talar om, det vill säga att förstärka möjligheterna att på lagligt vis övervaka människors elektroniska kommunikation.