Finland först med att begrava kärnavfall
Hur säkra är de kopparkapslar kraftbolagen planerar att slutförvara kärnavfallet i? I Sverige krävs kompletteringar av gjorda utredningar, men Strålsäkerhetscentralen Stuk uppger att inget alarmerande upptäckts.
Finland blir det första landet i världen att ta i bruk ett slutförvar för högaktivt utbränt kärnbränsle. Ursprungligen hade slutförvaret i Sverige ungefär samma tidtabell, men den annorlunda tillståndsprocessen där innebär att det svenska förvaret nu ligger omkring tio år efter.
Samtidigt pågår diskussionerna om hur säkra de kopparkapslar de högaktiva bränslestavarna ska läggas i egentligen är. Enligt direktör Risto Paltemaa som ansvarar för kärnavfallshanteringen på Strålsäkerhetscentralen Stuk har ingenting sådant framkommit i kopparforskningen som skulle fälla slutförvaringskonceptet.
– Det finns alltid frågor att utreda när det gäller teknik, det är viktigt att ifrågasätta frågor kring säkerheten och utreda dem. Men vi har följt noga med den svenska forskningen och i Finland görs dessutom egna experiment, säger Paltemaa.
Räcker inte
I slutet av november i fjol publicerade det svenska slutförvaringsbolaget Svensk kärnbränslehantering (SKB) resultaten från sin senaste forskning kring kopparkorrosion. Den tillfredsställde inte Stuks svenska motsvarighet, Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). En komplettering ges inom januari.
Det tvisten gäller är kopparkorrosion i syrgasfritt vatten, en process som pågår under en längre tid. Enligt de hittills redovisade forskningsresultaten kan kopparkapslarna frätas ytligt, men inte så att deras säkerhet äventyras.
Jaakko Leino, korrosionsexpert på Stuk, konstaterar att det inte får finnas någon osäkerhet kring kapslarnas hållbarhet då slutförvaringsbolaget Posiva beviljas tillstånd att slutförvara det högaktiva avfallet.
– Då talar vi om ungefär år 2020, tills vidare är det bara forskningsgrottan som är aktuell, säger Leino.
Komplement här
Posiva publicerade i december ett nyhetsbrev, där bolaget skriver att två av SKB:s undersökningar visar att koppar inte fräts i rent, syrefritt vatten. Bolagets forsknings- och utvecklingschef Marjut Vähänen uppger att forskningsresultaten är en lättnad, eftersom kopparns hålbarhet är viktig för slutförvaringen.
Bolaget har ändå beställt en undersökning hos statens forskningscentral VTT för att bekräfta de svenska resultaten. Också Tammerfors tekniska universitet utreder på beställning av Posiva kopparkapselns yta och korrosion.
– Vi samarbetar med SKB för att tillsammans få fram tillförlitliga forskningsresultat. De undersökningar vi beställt kompletterar de svenska, säger Vähänen.
Hon konstaterar att det är viktigt att förstå vilket slags processer det är frågan om och vilken betydelse de har för slutförvaret. Men tills vidare finns ingenting som tyder på att kopparn inte skulle vara trygg, påpekar hon.
– De finländska myndigheterna är medvetna om att den här frågan är öppen, men den ska vara löst innan vi anhåller om att ta slutförvaret i bruk omkring 2020, säger hon.
Sönderfrätta kopparmynt
Det var Kungliga tekniska högskolan i Stockholm som slog larm om att koppar fräts sönder också i lerlager. Bland annat sönderfrätta kopparmynt från regalskeppet Vasa användes som exempel. Kopparmynten hade legat i leran på havsbottnen utanför Stockholm. Skeppet sjönk 1628 och mynten har alltså frätts sönder på cirka 400 år.
Men de kopparkapslar kärnavfallet ska läggas in är trygga försäkrar SKB. Bolaget medger visserligen att kopparkorrosion i syrefritt vatten kan ske, men anser att det är en marginell process.
På Stuk säger Jaakko Leino att man följer med situationen noga. Det måste vara absolut klart hur kopparn reagerar innan något kärnavfall kan slutförvaras, men i ljuset av nuvarande forskning ser det inte ut att finnas några problem, betonar han.
– Men det är klart att osäkerhetsmoment finns och det får det inte finnas, säger Leino.
Risto Paltemaa betonar att det inte är myndigheternas sak att samla uppgifter om slutförvaret, det är slutförvarsbolagets sak att sammanställa fakta. Utifrån det underlaget fattar myndigheterna sedan sina beslut.
Olika tillstånd
Ursprungligen var det meningen att SKB och Posiva skulle vara klara att ta sina slutförvar i användning ungefär samtidigt. Men den svenska tidtabellen sackar nu efter. Det har ändå ingenting att göra med oenigheten kring kopparkorrosion, konstaterar Paltemaa.
– Tillståndsförfarandena är olika i Finland och Sverige. Det tillstånd som i Finland beviljas i tre steg beviljas i Sverige på en gång och alla de delar som behövs för tillståndet är ännu inte på plats, förklarar Paltemaa.
Till exempel den inkapslingsanläggning som Posiva fått separat tillstånd för här har i Sverige orsakat en försening av tidtabellen. Svenskarna har heller ännu inte kommit åt att börja gräva den försöksgrotta som Posiva redan tagit i användning i Olkiluoto. Också miljötillståndet i Sverige är en omfattande process.
Posiva räknar med att kunna ansöka om driftstillstånd för det egentliga slutförvaret i Olkiluoto på 2020-talet. Det svenska slutförvaret byggs i Forsmark norr om Stockholm och SKB räknar med att kunna börja bygga inkapslingsanläggning och slutförvar kring 2020. Processen tar ungefär tio år i anspråk.