Soininvaara talar ut om "fyra års helvete"
– Den gångna valperioden har varit ett helvete. Regeringen har inte fått någonting alls till stånd. Dödläget har redan pågått i tolv år, klagar Osmo Soininvaara som fått nog och lämnar riksdagen i vår.
Osmo Soininvaara (Grön) har varit en av de mest framträdande gröna politikerna ända sedan partiet grundades. Han har suttit tjugo år i riksdagen och varit både minister och partiordförande. I april lämnar han för tredje gången parlamentet. 1991 var det folket som inte gav honom förnyat mandat, 2007 ville han själv ta paus och ställde inte upp.
Den största omvälvningen kom, enligt honom, efter valet 1995 då han återinträdde i riksdagen för sin andra period.
– Fram till dess hade vi varit ett litet oppositionsparti och haft det ganska bekvämt. Plötsligt blev vi ett regeringsparti och kunde börja påverka på riktigt. Det var helt annat, nu måste vi ha en åsikt om allt, och den beaktades.
– Vi hade bara en ministerportfölj, men en representant i varje ministerutskott. Jag var med i socialutskottet samtidigt som jag ledde riksdagsgruppen. Det var bråda tider. Jag placerades i en arbetsgrupp som skulle spara fem miljarder mark, efter det fruktar jag inget.
De gröna har varit med i många regeringar. Har ni gjort världen bättre?
– Det är omöjligt att svara på det där för ingen vet hur mycket sämre världen skulle vara om vi inte hade varit med. Men helt klart är att man kan påverka överraskande mycket i regeringen.
– Jag har bara erfarenhet av regeringar med Samlingspartiet och Socialdemokraterna som dominerande partier. Ofta har det gått så att om de inte kunnat enas i någon fråga så har de låtit oss små partier bestämma. Och många saker har garanterat blivit sämre sedan vi lämnade regeringen, till exempel skyddet av forsar.
Visst har ni också regerat med Centern?
– Jo, men det var 2007–2011 då jag stod utanför riksdagen.
Finns det en skillnad mellan att samarbeta med Centern och de två andra?
– Alla som är med i politiken vet att Centern är mycket besvärligare. Jag har inte egna erfarenheter, men det sägs allmänt att deras förhandlare ägnar sig åt mygel och kvällsmjölkning. Man kunde tro att de alla deltagit i samma kurser på Alkio-institutet och lärt sig att in i det sista dra hemåt. Det är irriterande och nervpåfrestande.
– Få se om Juha Sipilä är annorlunda? Den här regeringen har å andra sidan visat att man kan få saker i baklås också utan Centern.
Har du några personliga triumfer att minnas?
– Det finns sådant som sannolikt aldrig hade förverkligats utan mig, till exempel reformen av utkomststödet som var mitt projekt från början. Men många andra kan säga samma sak, de var också med och genomförde förnyelserna. Politik är ett lagspel, ensam kommer man inte långt.
Åker ut och cyklar
Du var socialminister i två år. Hur var det?
– Det mest överraskande var nog hur mycket man som minister kan besluta om själv. Sista dagen på ministeriet tillsatte jag en kommitté som senare ledde till att servicesedlar infördes. Med hjälp av sedeln kan man köpa social- och hälsovård i privata sektorn.
Vad ska du göra nu?
– Samma sak som då jag föregående gång stannade utanför riksdagen, skriva och tala. Nästa år fyller jag 65, men jag tror inte det är lyckligt att med en gång bli pensionär. Jag kommer att vara aktiv, men med åren allt oftare tacka nej till uppdrag med motiveringen att jag hellre vill ta en cykeltur.
Det är kanske en lättnad att inte behöva ta ansvar längre?
– Jo, den här valperioden har varit ett enda helvete. Regeringen har inte fått någonting till stånd. Egentligen har dödläget pågått i tolv år. Den sista regering som kunde fatta beslut var Lipponens som avgick 2003. Efter det har allt stått stilla.
Varför?
– En viktig orsak är att socialdemokraterna står handlingsförlamade när deras gamla drömmar krossats. I SDP:s himmel är alla pappersarbetare, men nu har arbetarmedelklassen smultit bort och partiet kan inte anpassa sig till det nya. SDP måste välja mellan facket och välståndet. För utan arbetslivsreform kommer vi inte att kunna upprätthålla välfärdssamhället.
Vad har förändrats mest sedan du kom in i riksdagen första gången 1987?
– Att alla är så beroende av publicitet. Man funderar mest på hur saker ser ut, inte hur de är. Att regeringen inte kan fatta beslut beror delvis på rädsla för negativ publicitet.
– Allt måste förenklas, säger man. Det betyder, om vi tar ett matematiskt exempel, att summan av kateterna är lika med hypotenusan. För vem orkar med tillägget att regeln gäller i kvadrat?
– Jag tror att politiker har helt fel bild av väljarna. De tror att folk är snåla egoister som bara ser till sina egna intressen. Det kunde man visserligen tro när man läser e-posten. Men i verkligheten är jag övertygad om att folk mera uppskattar statsmän som fattar svåra beslut än politiker som lovar kortsiktiga fördelar.