SFP-höjdare osams om plan B
Åsikterna om SFP borde ha en plan B ifall en framtida regering går in för slopad obligatorisk skolsvenska går isär inom partiet. "Varför skulle vi göra något så dumt som att vifta med en plan B", säger avgående riksdagsledamoten Ulla-Maj Wideroos.
Åbo Akademis undersökning som ger vid handen att tre fjärdedelar av Finlands befolkning vill avskaffa den obligatoriska skolsvenskan fick HBL att på ledarplats efterlysa en plan B om riksdagen en dag går in för slopad skolsvenska.
SFP har ingen reservplan i frågan och inom partiet råder det delade meningar om det borde finnas en uttalad strategi om riksdagen i framtiden skulle avskaffa skolsvenskan.
– Problemet är att det inte finns någon som har hand om det strategiska tänkandet i Svenskfinland. Därför finns det ingen plan B i den här frågan och det är svårt att efterlysa en strategi som skulle omfattas av aktörer som Magma, Folktinget, Kulturfonden och Svenska Folkskolans vänner, säger tidigare SFP-ordföranden Pär Stenbäck.
Stenbäck som var ordförande för Svenska kulturfonden 1996-2001 och undervisningsminister 1979–1982 försvarar bestämt den obligatoriska svenskundervisningen.
– Går riksdagen in för att slopa skolsvenskan leder det på 15 till 20 års sikt att landet blir enspråkigt. En följd av slopad skulsvenska vore att vi skulle få en generation som inte kan bli tjänstemän eftersom de saknar kunskaper i det andra inhemska språket. Det här i sin tur skulle leda till krav på slopad tjänstemannasvenska och då skulle landets tvåspråkighet ytterligare urholkas, säger Stenbäck.
Återinförd studentsvenska motdrag
Stenbäck ser ingen vits med att SFP skulle ha en uttalad plan B, men han avslöjar ändå hur hans personliga reservplan ser ut:
– Ponera att vi skulle hamna regeringsförhandlingar där vi inte skulle få gehör för bevarad skolsvenska. Motkravet skulle i så fall vara att svenskan återinförs i studentexamen. På så sätt skulle vi garantera att tjänstemannakåren behärskar vardera nationalspråket. Nackdelen med modellen är att vi får en uppdelning i akademiskt utbildade med svenskkunskaper och yrkesutbildade som inte har studerat svenska.
Torvalds: Vi är sent ute
SFP:s Europaparlamentariker Nils Torvalds hör till dem inom partiet som tycker att det är illa att partiet inte har tänkt ut någon plan B.
– Skräckscenariot är att nästa regering består av Centern, Sannfinländarna och antingen Samlingspartiet eller SDP. Hur tror vi att utbildningspolitiken skulle se ut med den regeringsbasen? Men vi är sent ute. Det här borde SFP kanske ha övervägt i god tid, säger Torvalds.
Torvalds har tidigare sagt att man kan tumma på skolsvenskan förutsatt att det samtigit skapas garantier för att rätten till service på nationalspråken tryggas.
Han tror på en modell där det andra nationalspråket kommer in i bilden redan i daghem och förskola eftersom sexåringar, i motsats till många pubertala tonårspojkar, tycker att det är roligt att lära sig främmande språk.
– Det här skulle kräva att barnträdgårdslärarna kan undervisa i svenska eller finska eller till och med kinesiska. Om barnen skulle bli bekanta med det andra inhemska språket redan innan de börjar skolan, skulle de inse att språk är roligt. Det här vore ett sätt att avväpna diskussionen om skolsvenskan.
Avgående riksdagsledamoten Ulla-Maj Wideroos tycker i motsats till Torvalds att partiet inte ska ha någon alternativ plan.
– Varför skulle vi göra något så dumt som att inför de andra partierna vifta med plan B, säger Wideroos och syftar på förhandlingspositionen som skulle gå förlorad.
Wideroos anser att den obligatoriska skolsvenskan är förutsättningen för att Finland har två nationalspråk.
– Grunden för ett tvåspråkigt land ligger ohjälpligt i att alla elever får studera vartdera språket i skolan.