Stora enheter ska ge jämlikare service
Om social- och hälsovårdsreformen drivs igenom som planerat blir Helsingfors stad av med halva sin budget och över en tredjedel av sina anställda. Ingen fara, säger stadens nya social- och hälsovårdsdirektör Hannu Juvonen, som kanske också blir den sista.
Likvärdig service till alla. Det är det som är poängen då social- och hälsovården integreras och slås ihop i större enheter, såväl i Helsingfors som nationellt. Det här kan Helsingfors nyvalde social- och hälsovårdsdirektör Hannu Juvonen inte nog betona. Likvärdig service och mångsidig hjälp till dem som behöver den mest är principer som kör över de flesta andra. Låt vara att också effektivitet och kostnadsstävjande väger tungt i vågskålen.
Social- och hälsovårdsnämnden i Helsingfors beslutade i oktober om riktlinjerna för hur social- och hälsovården ska reformeras. Det är inga små justeringar i servicenätet, utan en omvälvning som stänger de små hälsocentralerna och skapar tre slags center i stället: centraler för hälsa och välfärd, familjecenter och mångsidiga servicecentraler för äldre. Dagens 25 hälsocentraler skulle förmodligen bli sex jättecentraler med integrerade socialtjänster, mentalvård och missbrukarvård. Småskalighet, närhet och personliga vårdrelationer får ge vika för större principer.
– Det man vinner är att alla får likvärdig service när de behöver den, det hänger inte längre på till vilken hälsocentral man råkar höra. En annan viktig poäng är att de som behöver mångsidig hjälp kan få den på samma ställe, utan att skickas runt till flera olika instanser. Det har också förekommit mycket kritik mot att högra handen inte vet vad den vänstra gör, till exempel då det gäller barnskyddet. I de nya familjecentren blir samarbetet naturligt och integrerat, säger Juvonen.
Och dessutom:
– I Helsingfors kan man inte tala om avstånden som ett problem, det är bara att jämföra med resten av landet. Dessutom ska de nya centralerna placeras centralt och vid trafikknutpunkter så att de är lätta att nå.
"Mer service på svenska"
Stort är vackert också med tanke på den svenskspråkiga servicen, menar Juvonen. Just nu finns det tre hälsocentraler i Helsingfors där svenskspråkiga team garanterar den svenska servicen. I övriga 22 är det slumpen och den goda viljan som avgör.
– I större enheter finns det förstås bättre förutsättningar för att garantera service på svenska. Men exakt hur den svenskspråkiga servicen ska placeras är inte fastslaget, utan är något som ska utvärderas. Då det gäller specialiserade tjänster som till exempel mentalvård gäller förstås att den måste centraliseras.
I social- och hälsovårdsnämndens beslut står det att svensk basservice ska ordnas i minst fyra av centralerna för hälsa och välfärd, och de specialiserade tjänsterna på svenska koncentreras till en. Basservice på svenska ska gå att få i alla familjecentraler, medan mer specialiserade tjänster koncentreras till en familjecentral i centrum av staden. Då det gäller tjänsterna på svenska för äldre är skrivningen bara att de ska vara tillräckligt täckande och tillgängliga.
Inflytandet kvar
Om den nationella social- och hälsovårdsreformen genomförs som planerat har Helsingfors inte längre något ansvar för att ordna eller producera social- och hälsovård från 2017. Och staden har följaktligen inte heller någon makt att besluta om de här frågorna. Också Juvonen själv blir bortrationaliserad, åtminstone på den post han nu utnämnts till. Men det bekymrar honom inte.
– Helsingfors kommer fortfarande att ha ett stort inflytande över social- och hälsovården genom den nya samkommun som kommer att bildas. Det är ingenting nytt egentligen, också nu har vi ju HNS som sköter sjukvården i regionen.
Juvonen är trött på pratet om makt och centralisering. Sist och slutligen handlar det om den enskilde kommuninvånaren – rätten till likvärdig service alltså.
– Bara i större enheter kan vi garantera den här likvärdigheten. Ur den synvinkeln är det en bra sak att kommunerna inte själva kan besluta om allt.
Får inte bli maktkamp
Juvonen tror knappast att det kommer att behövas färre händer inom social- och hälsovården efter att – och om – vården inte längre produceras och administreras av Helsingfors och de andra kommunerna. Då den nationella reformen träder i kraft övergår alla vårdanställda i Helsingfors till den nya samkommunen enligt principerna om överlåtelse av rörelse. Villkor och löner för de anställda förblir desamma som tidigare. Sedan vidtar ett papperskrig som kan ta flera år i anspråk.
– Då ska organisationerna utvecklas och harmoniseras internt. Det kan ta lång tid.
I arbetet med de nya organisationerna hoppas Juvonen att Helsingfors kan bidra.
– Det får inte bli en kamp om makten inom social- och hälsovården. Man måste förutsättningslöst se på den samlade erfarenheten, lära av varandra och ta fram de bästa modellerna. Det viktigaste är ändå sist och slutligen hur de enskilda invånarna får sina tjänster.