Tsunamimisstag ska inte upprepas
De fatala bristerna i den offentliga informationsgången i samband med tsunamin 2004 borde inte vara möjliga i dag. Det för Utrikesministeriet fram i sin nya rapport, som handlar om hur krisberedskapen förbättrats under de tio år som gått.
Utrikesministeriets missar i samband med tsunamin 2004 har dissekerats i många rapporter och när man i går gav ut sin nya rapport över vilka åtgärder som vidtagits sedan dess är det med ödmjuk hållning om att mycket gjorts, men knappast allt.
– För en ny tsunami finns det väldigt väl fungerande system, med början från de varningssystem som byggts på lokalt plan och fortsättande till hur varningen når oss och dem som eventuellt berörs. Men det bör sägas att om det inträffar en ny katastrof av något annat slag så kan vi inte garantera att de många förbättringar som gjorts inom Utrikesministeriet besparar alla finländska liv, säger Jussi Tanner, som leder det kristeam som numera är klart att på kort tid agera utifall att någonting alarmerande sker någonstans i världen.
Skulle det ske någon massiv katastrof i dag är i alla fall den tekniska beredskapen och apparaturen på en helt annan nivå än för tio år sedan. Då var den offentliga sidan beroende av några trådtelefoner som överbelastades på nolltid. Efter det tog det tid att utverka några fler telefonlinjer. Likaså förhöll sig UM så länge försiktigt till alla rapporter som kom inifrån det katastrofdrabbade Khao Lak att man själv i efterhand bedömer att informationsförtroendet förbrukades.
Det borde inte kunna ske i dag.
Erfarenheterna har bland annat lett till ett mer systematiskt system för hur beskickningar utomlands ska agera om en katastrof inträffar och här görs regelbundet evakueringsövningar. I Finland har man lagt upp ett helt nytt kontrollrum med bättre utrustning och med tillhörande utryckningsgrupper. Allt detta borde bidra till att informationen åtminstone framöver ska ges korrekt och att alla inblandade ska ha kunskap att ta alarmrapporter på allvar.
Bland konkreta förbättringar som gjorts finns också det registreringssystem, reseanmalan.fi, där finländare som reser till länder med risk för naturkatastrofer, storolyckor eller terrorangrepp kan skriva in sig. Har man gjort det så kommer man att få UM:s automatutskick per sms och e-post då någonting tillräckligt allvarligt är på gång.
– Några relativt färska händelser där vi använt varningssystemet var i samband med tyfonen mot Filippinerna, ett ganska färskt terrorhot mot ett hotell i Djibouti där det fanns fyra finländare och en motsvarande terrorvarning i Sharm el-Sheikh i Egypten. Då fick alla de som registrerat sig i systemet larm så de kunde vidta nödvändiga åtgärder, säger Tanner.
Innehåller era utskick praktisk information om vad man ska göra?
– I enstaka fall någonting kort, men vi litar på finländarnas omdöme. Förekommer det terrorhot vet nog de flesta att man ska hålla sig borta från folktäta öppna områden.
Sms-begränsningar
Bland de tekniska utmaningar man mött är att sms, som ännu för några år sedan var en effektiv informationskanal, numera inte alltid fungerar på grund av teleoperatörernas begränsningar och roaminginställningarna på telefoner.
– Just nu är e-post det säkraste sättet att nå resenärer utomlands. Det är ett problem trots att många läser sin e-post på resan. En annan utmaning är ju att vi inte kan veta om människorna är anträffbara då varningarna går ut.
Årligen gör finländarna över sju miljoner resor som inkluderar minst en övernattning i annat land. Till reseanmalan.fi anmälde sig i fjol 31 000 finländare. Det är med andra ord en mycket liten del, trots att en betydande del av de sju miljonerna reser i områden där det kan förekomma risk för naturkatastrofer eller terrorangrepp.
Det senaste året har UM skött 200 krissituationer, där finländare utomlands varit inblandade. De har främst handlat om naturkatastrofer och större trafikolyckor. Utöver det har UM i så kallade konsulfall hjälpt 40 000 finländare som råkat i trubbel. Det är dubbelt så många ärenden som under 2004.