Analys: Maktkamp om främlingsfientligheten
ANALYS "Invandringskritiken" bör få större utrymme i Sannfinländarna, kräver Jussi Halla-aho. Annars dalar populariteten ytterligare, menar han. Timo Soinis utmaning är nu att hålla kvar de främlingsfientliga rösterna och samtidigt visa upp en regeringsduglig fasad.
Inför riksdagsvalet i april har man utgått från att ekonomin, strukturreformerna och regeringens såsiga hantering av det hela kommer att dominera diskussionen. Nu är det i alla fall klart att Sverige går till val en knapp månad innan och lika klart är att invandringspolitiken blir ett självklart tema i en inflammerad valkampanj.
Det behöver inte betyda att invandringen blir ett stort valtema här, men det finns de som går och hoppas på det.
En av dem är Jussi Halla-aho, som i sin nya roll som sannfinländsk Europaparlamentariker fortsatt sin verksamhet för att skydda hemlandet från "skadlig" invandring. Hans beprövade påverkningskanaler, webben i allmänhet och bloggen Scripta i synnerhet, fungerar som tidigare och i Finland är han en ofta sedd deltagare i debatter med invandring som tema.
Nyligen fick han på Europainformationens seminarium lägga ut texten om hur Sveriges generösa invandringspolitik bör fungera som ett skräckexempel för Finland.
Debattklimatet i Sverige är i en klass för sig och ska man tro Halla-aho är den allmänna uppfattningen i EU-parlamentet att svenskarna blivit spritt språngande galna.
I sin blogg intygar han att alla han möter i korridorerna säger så när det blir tal om Sverige och invandring. Fast den som börjar snacka invandring med Halla-aho är sannolikt på samma linje, så man ska inte tro blint på honom i det här sammanhanget (heller).
Alla i Bryssel känner förstås inte Halla-aho. Det framgår av hans blogginlägg när han i parlamentets rökrum träffade den svenska parlamentarikern Soraya Post från Feministiskt initiativ.
De två samtalade otvunget ända tills det gick upp för henne att Halla-aho ingalunda som hon hör till den socialdemokratiska gruppen utan är sannfinländsk medlem i ECR. Hon tystnade omedelbart, fimpade och stormade ut. Det är inte svårt att tro. Svenskarna har ju uppenbart inte hört visdomsorden om att man bör lära känna sin fiende för att kunna besegra honom.
I Finland är vi mer bekanta med talesättet och man får hoppas att Sannfinländarnas konkurrenter noterar att Halla-aho lagt in en ny växel för att "invandringskritiken" ska få större utrymme i partiets politik.
Halla-aho ser det som ett trovärdighetsproblem att det "invandringskritiska" budskapet bara sprids av enskilda sannfinländare och inte av partiet. Särskilt problematiskt är det enligt honom att partiledningen synligt tar avstånd från budskapet och betonar att de som framför det utgör ett marginellt fenomen. Om partiet faktiskt tycker så bör man säga det, menar han.
– Men man ska sedan inte undra över att en medborgare som är oroad över invandringen inte längre ser Sannfinländarna som alternativet till Samlingspartiet, Centern och SDP.
Halla-aho lovar också att backa upp alla likasinnade sannfinländare i valkampanjen.
Sannfinländarnas skräll 2011 skulle ha varit betydligt blygsammare utan de röster Halla-ahofalangen fick. Det är Timo Soini väl medveten om. När gallupkurvan pekar neråt skulle det gälla att få de främlingsfientliga rösterna nu också och samtidigt se till att Sannfinländarna uppfattas som ett regeringsdugligt parti.
Det är en utmaning också för en skicklig politiker som Soini. Hans ministersjuka är i alla fall uppenbar. I sin personliga webbkanal Juutuubi säger han att Finland inte klarar sig utan Sannfinländarna och att partiet därför är med i nästa regering.
För den som inte vet det är Halla-ahofalangen som Sverigedemokraterna inom Sannfinländarna med främlingsfientliga spöken som "islamisering" och "Eurabia" som centrala ingredienser i ideologin. Frågan är om de andra partierna är av samma åsikt som Soini om falangen får mer utrymme.