Helle trivs vid förhandlingsbordet
Hon tycker om utmaningar och skarpa situationer och därför är riksförlikningsman något av ett drömjobb för Minna Helle. Redan som ung studerande visste hon att hon ville jobba med arbetsmarknadsjuridik.
Vid årsskiftet tar Minna Helle över jobbet som riksförlikningsman efter Esa Lonka, som då går i pension. Några målsättningar vill hon inte ställa ännu och är också annars försiktig med vad hon säger. Årets sista veckor jobbar hon kvar som direktör för intressebevakningen på Tjänstemannacentralorganisationen STTK.
Helle börjar jobba som riksförlikningsman i ett läge där arbetsmarknaden genomgår stora förändringar. Samtidigt som arbetsgivarna gärna skulle se en utveckling mot fler lokala avtal förhandlar fackförbunden om en gemensam stor organisation. Det ekonomiska läget pressar också det alla parter.
– För företagen innebär den globala konkurrenssituationen ett hårt tryck samtidigt som den offentliga sektorn kämpar för att få pengarna att räcka till. Det kan betyda att arbetstvisterna blir svårare att lösa, säger Helle.
- Född: 1972 i Kivijärvi i Mellersta Finland.
- Hon har jur.kand.-examen från Helsingfors universitet.
- Sitt första jobb som jurist hade Helle på Journalistförbundet. Hon har också jobbat på social- och hälsovårdens fackorganisation Tehy, på Akava och på Arbetspensionsförsäkrarna Tela.
- Vid årsskiftet tillträder hon posten som riksförlikningsman. Den är tidsbunden och på fyra år.
- Helle har en dotter i lågstadieålder.
- Hennes fritidsintressen är motion och musik.
Hon konstaterar att mycket beror på om avtalet om sysselsättning och tillväxt som arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer slutit fortsätter. Avtalet ska både trygga löntagarnas inkomstnivå och slå vakt om företagens konkurrenskraft. Nu gäller det beroende på bransch fram till 2016 eller 2017.
Egen agenda
Det finns ingen manual eller något färdigt koncept för hur en riksförlikningsman ska jobba. Utåt syns oeniga arbetsmarknadsparter runt ett bord och en förmedlare som försöker få dem att komma överens. Det är en viktig del, men bara en del av jobbet, påpekar Helle.
– I övrigt är det angeläget att upprätthålla kontakter och skapa sitt eget sätt att jobba, säger hon.
Hon konstaterar att lagen är formulerad så att riksförlikningsmannen har goda möjligheter att forma sitt eget jobb. Och beroende på hur förhandlingsmekanismen på arbetsmarknaden förnyas så gäller att det att anpassa förlikningsmannens roll efter det. Det system Finland har i dag har fungerat bra och det har gått att lösa konflikterna, men omgivningen förändras hela tiden.
Några goda råd av Esa Lonka har hon inte hunnit få ännu, men säger att de två nog ska träffas före årsskiftet.
– Esa är upptagen av sköterskekonflikten på Åland, så han har inte hunnit träffa mig.
Minna Helle konstaterar att målet hur som helst är att det uppstår så få konflikter som möjligt. Och när konflikterna uppstår är målet att lösa dem så snabbt som möjligt.
Förhandlingsvana
De viktigaste egenskaperna i jobbet karaktäriserar Helle som en lämplig blandning av diplomati, bestämdhet och målmedvetenhet. Dessutom ska man ha god kunskap om konsten att förhandla och kreativitet så att det går att hitta nya väger när läget ser ut att låsa sig.
– Jag har jobbat så länge inom fackföreningsrörelsen att jag har förhandlingsvana, man kan säga att jag förhandlat under hela min tid i arbetslivet. Jag trivs vid förhandlingsbordet.
Att hon kommer från ett fackförbund har ingen betydelse då det gäller att sköta jobbet. Helle påminner om att riksförlikningsmannen traditionellt valts bland representanter för arbetsmarknadsparterna.
– I mitt nya jobb är det självklart att vara neutral och opartisk. Jag har suttit vid så många förhandlingsbord att jag är bekant med båda parternas argument.
Person, inte kön
Minna Helle konstaterar att hon var lite förvånad över den stora uppmärksamhet det väckte att det var en kvinna som valdes till riksförlikningsman. Det är personen och personligheten som är viktig, inte könet, poängterar hon.
– Men jag förstår uppmärksamheten, eftersom samhället inte är jämställt. Jag är glad om jag kan uppmuntra andra kvinnor.
Familjen är viktig för Helle, men hennes inställning till arbetet är ändå att det görs som på ackord. När det behövs får dagarna bli långa och med hjälp av släkt och vänner tar familjen inte skada.
– Jag ger mig in i allting för fullt och sköter det som krävs av mig.
Vid sidan av att familjen måste få tid anser Minna Helle att det måste finnas tid för motion. Många svåra frågor löser sig till exempel i joggingspåret.
Den nya riksförlikningsmannen ser fram emot sitt nya jobb men konstaterar att hon redan fått vara med om mycket intressant. Den svåraste konflikt hon varit med om var då hon jobbade på sjuksköterskefacket Tehy. Tehy och de kommunala arbetsgivarna råkade i luven på varandra 2007. Då hotade sjuksköterskorna med massuppsägningar för att ge kraft åt sina krav.
– Jag har varit lyckligt lottad som fått göra jobb jag trivts med och nu får gå vidare. Jag kommer att sakna dem jag jobbat med, men till all lycka finns de kvar i mitt nätverk också framöver.