100 miljarder på 25 år
Arbetslösheten har sedan 1990-talets depression kostat Finland 100 miljarder euro, visar arbets- och näringsministeriets uträkningar. Det är lika mycket som hela statsskulden väntas bli nästa år.
Långtidsarbetslösheten har en tendens att bli permanent. En bestående arbetslöshet är illa för den drabbade och en stor kostnad för samhället. Pekka Tiainen, konsultativ tjänsteman på arbets- och näringsministeriet, är specialist på arbetslöshetens kostnader. Han står bakom siffran på 100 miljarder euro.
– Om Finland hade fått ned sin arbetslöshet till den nivå man kan kalla full sysselsättning, det vill säga 75 000 arbetslösa, hade samhället sparat in två miljarder euro per år i nettoutgifter, säger Tiainen.
Uträkningarna baserar sig på att samhällets nettoutgift för en person som står helt utanför arbetslivet är cirka 12 000 euro om året. Det innebär att 100 000 arbetslösa kostar drygt en miljard.
Pekka Tiainens käpphäst är att sysselsättningsåtgärder, till exempel lönesubventioner riktade till långtidsarbetslösa, lönar sig i det långa loppet. Långtidsarbetslösheten tenderar att bli permanent. Utan åtgärder växer den efter varje lågkonjunktur. Efter förra lågkonjunkturen var siffran 40 000. Nu är långtidsarbetslösheten uppe i 90 000.
– Det är fel tidpunkt att skära ned på resurserna inom arbetsförvaltningen. Före 1990-talets depression betjänade 3 000 tjänstemän på riksnivå 100 000 arbetslösa. Nu är 300 000 personer arbetslösa och drygt 2 500 sköter deras ärenden, säger Tiainen.
Fel att tala om trick
Digitaliseringen har underlättat verksamheten. Men enligt Tiainen är det viktigt med personlig information och vägledning om aktiva sysselsättningsåtgärder.
– Utan aktiva sysselsättningsåtgärder stagnerar arbetslöshetsgraden på nivån 6–7 procent. Med sådana siffror kan regeringarna bara drömma om att höja sysselsättningsgraden och minska på det stora underskottet i statsfinanserna.
Han håller inte med dem som säger att till exempel lönesubventioner är sysselsättningstrick och att de snedvrider konkurrensen.
– Systemet med lönesubventioner bör bli enklare för dem som sysselsätter en långtidsarbetslös. Det borde fungera som Sanssi-kortet för unga. Den långtidsarbetslösa har en lönesubventionssedel på till exempel 700 euro per månad, som en arbetsgivare får utnyttja, ifall den erbjuder arbete åt den långtidsarbetslösa. Nu leder den hårda, invecklade kontrollen till att systemet är för trögt.
Signalerna från både Tiainen och tjänstemännen på arbets- och näringsbyråerna är desamma.
– Det går inte att sköta arbetskraftsfrågor smidigt om man går omkring och tror att alla är skurkar som bara vill utnyttja systemet. Gör systemen enklare och kontrollera via stickprov, säger Tiainen.